Veteranen – han debuterade i världscupen för snart tolv år sedan – från Gällivare SK vet inte riktigt vad han ska tro när allvaret börjar den 13 november.
– Jag har varit stressad. Det har varit dåligt väder, jag har haft ryggont och bara haft tio skiddagar de två senaste månaderna. Självklart är det inte optimalt.
Därför är dagarna i Kåbdalis extra viktiga och Anton hans landslagskompisar trivs också i det välpreparerade slalomhanget.
– Jag har heller inte hunnit testa som jag hoppats och inte haft tid att dra upp tempot. Förhoppningsvis kan pusselbitarna falla på plats i Kåbdalis.
Känslan inför säsongen?
– Jag är alltid nervös i november och tänker inte speciellt långt fram. Nu har jag bara Levi i tankarna.
Anton debuterade i världscupen i Wengen i januari 2005 och i Levi gör han sin 90:e start. Bästa resultatet är en niondeplats i Beaver Creek för tio år sedan.
Finns drömmen om en pallplats kvar?
– Absolut. Jag tycker också att jag kommit närmare, men det är fortfarande en bit kvar.
Vad är det som fattas?
– Jag behöver få upp farten och bli starkare mentalt. Sedan måste jag helt enkelt göra det jag ska göra.
Anton hade pallen i sikte vid ett tillfälle förra säsongen. I klassiska Hanhenkammrennen i Kitzbühel låg han sexa efter första åket, men fick det inte att stämma i det andra och halkade ned till 16:e-plats.
– Det var en ovan situation, jag fick vänta länge och visst blev det extra nervöst. Sedan hade jag oturen att åka på en sten och kanterna tog stryk.
Säsongens bästa resultat kom i första tävlingen, 14:e-plats i Val d´Isére. Anton hade sedan ytterligare fyra placeringar på Top 20.
– Säsongen var ganska stabil, jag låg kring Top 15 och åkningen fungerade ganska bra. Jag är inte besviken.
Anton har kvar den plats i världscupen han haft i flera år. Idag är han rankad som 28:a.
- Visst är det bra att ha en egen plats. Men en plats är egentligen inte så intressant. Jag siktar högre än så.
Målsättningen i vinter?
– Jag vill få fram den åkning jag kan prestera. Jag vet att det går fort när det stämmer.
Tankar på VM i februari?
– Visst vore det superkul om jag fick chansen, jag har ju inte varit med i något mästerskap. Men det är inget jag tänker på. Jag har bara nästa tävling i huvudet.
Nästa tävling är alltså premiären i Finland. Sedan dröjer det en månad till nästa slalomtävling.
– Jag hade gärna haft fler tävlingar, men samtidigt förstår jag upplägget. Det är svårt sy ihop det rent logistiskt för oss slalomåkare.
- Vi får desto fler tävlingar i januari. Det blir en nyckelmånad. Inte minst med tanke på VM.
Du är en av veteranerna i landslaget. Vad är det som driver dig att satsa vidare?
– Framförallt att skidåkningen är så rolig. Jag trivs också med landslagsgänget och skidlivet överhuvudtaget.
Känner du samma hunger som tidigare?
– Det gör jag, absolut. Jag ser heller inte slutet på karriären.
Anton är född och uppvuxen i Gällivare och fostrad på Dundret. Men numera är han nästan mer österrikare än svensk. Sedan sex år bor Anton i Innsbruck.
– Det fungerar smidigt. Det är bra att bo därnere mellan läger och tävlingar. Man slipper långa resor.