Hinderbanelöpning har slagit igenom på allvar i Sverige de senaste åren. Toughest-loppen lockar många tusentals människor i Sverige varje år. I USA och England är tävlingarna ännu större.
I april arrangerades ett av dessa extremlopp i Jukkasjärvi.
Norrbottningen Madeleine Bäckström bor i Göteborg nu, men var sugen på att testa ett lopp. Hon passade därför på att ställa upp i loppet i Jukkasjärvi, där hon själv växte upp.
Hur det gick? Bra.
Hur bra? Hon slutade sjua – och kvalificerade sig för VM, som går i Ohio, USA, i oktober.
– Jag sprang det för att jag ville testa på det. Jag sprang med en kompis, jag hade ingen tanke på att placera mig, det var mest på skoj. Sen när jag såg resultatlistan såg jag att det uppenbarligen gått rätt bra, berättar Bäckström.
Hon fortsätter:
– Jag placerade mig rätt bra, men var ovetandes om att jag hade kvalificerat mig för VM redan då. Det var en månad efteråt som jag fick reda på det.
Hur fick du reda på det?
– Jag var inne på Toughests hemsida och då såg jag det. Då tänkte jag att VM kunde vara en rolig grej. Varför inte?
Ja, varför inte?
Madeleine Bäckström fick rejält blodad tand under det där fem kilometer långa loppet i Jukkasjärvi.
Därefter ställde hon upp i ytterligare ett par tävlingar – och la upp en plan för att komma så väl förberedd som möjligt till världsmästerskapet.
Men:
– I senaste loppet åkte jag på en skelettblödning. Sporten är rätt skadedrabbad.
En skelettblödning?
– Ja, i foten. Det var en stukning som resulterade i det. Det är inte jättevanligt att man får det. Nu har jag fått stryka alla tävlingar fram till VM för att få ordning på foten.
– Jag hade just klarat av ett hinder och skulle hoppa ner från ryggen på hindret. Då landade jag och trampade snett. Då var stötdämpningen så hård att det blev en blödning i skelettet.
Så du har fått ägna dig åt rehabilitering istället nu?
– Ja, precis. Det har tyvärr inte blivit så mycket löpning, vilket är en av grundpelarna i hinderbanelöpning.
VM avgörs alltså i Ohio. Tävlingarna genomförs 18–19 oktober. Och de kommer bli rejält tuffa.
– Mellan 14–16 kilometer och så är det 1000 höjdmeter. Det är cirka 50 hinder på banan totalt. Men själva banprofilen är helt dold innan tävlingen, vi får inte veta något om det förrän det är dags för loppet.
Oj, det låter... rätt tufft?
– Det ska bli jätteroligt, jag är verkligen jättetaggad inför det. Jag åker tillsammans med mitt lag som jag springer med. Det är ett härligt gäng.
Men 14–16 kilometer och 1000 höjdmeter. Du är inte ett dugg nervös?
– Det låter jättetufft, men det är så förbaskat roligt att springa det där. Jag är mer förväntansfull än nervös. Visst pirrar det lite, men det ska det göra. Jag ser mest fram emot det.
Vad har du för idrottsbakgrund?
– Jag har hållit på med lite av varje, konståkning och handboll. Nu tränar jag specifikt för hinderbana och där är det allround träning. Man behöver vara bra på allting, det är mycket löpning, explosivitet, styrka och kroppskontroll. Och greppstyrka. Ju mer varierat man kan träna, desto bättre är det.
Madeleine Bäckström tränar sju-nio gånger i veckan. Hon säger att det brukar bli två-tre timmars träning – per dag.
– Men då får man också tänka på att det inte är 200 blås i tre timmar i sträck. Jag delar upp det, på morgonen springer jag kanske några intervaller och på eftermiddagen är det mer styrka och kanske fokus på greppstyrka. Man får dela upp det smart så att kroppen håller.
Har du sprungit några vanliga lopp, så att man kan få en bild av hur bra du är på att springa? Det kanske är svårt att relatera till hinderbanelopp?
– Jag har sprungit Göteborgsvarvet och Midnattsloppet, men det är svårt att jämföra löpning med hinderbanelöpning i och med att man blandar löpning med hinder. De som är mest uthålliga är kanske inte alltid jättestarka. Jag har aldrig varit den snabbaste eller den starkaste. Jag har legat mittemellan, jag är lagom snabb och lagom stark, vilket gör att jag klarar hinderbana rätt bra.
Vad är målsättningen för VM, förresten?
– Jag hade en fram till fotskadan, men nu har jag rehabtränat i snart fyra veckor. Det har dragit ner min planerade träningsmängd. Men klart att jag åker dit för att göra mitt bästa, jag tänker ge allt jag har. Sen får jag hoppas att det håller till en bra placering.