Janne Länta slänger fram de sprillans nya mörkblå matchtröjorna till Axel Jonsson, Rasmus Westin, Sebastian Rohdén och John Mattis Länta. De står i sporthallen på Östra skolan där de spenderat många inomhusträningar under vintern.
- Ta på er dem här när vi ska fotas, uppmanar han dem.
Janne Länta började själv spela fotboll i JSK som åttaåring. För honom stod klubben för seriositet och satsning. Som junior satsade han dock på skidåkningen. Men konkurrenterna Larry Poromaa och Christer Majbäck åkte ifrån honom.
- I 19-20 års åldern insåg jag att jag inte skulle bli någon skidstjärna, säger han.
I stället satsade han på fotbollen och tog plats som forward/mittfältare i Jokkmokks startelva. Efter tre säsonger gick han till Gällivare som då var i division två, han hann även med provspel Umeå FC som det året kvalade till Allsvenskan, därefter fortsatte han till Holmsund och spel i division två.
Senaste åren har han varit tränare för Täfteå i Västerbotten, och gått olika tränarkurser. I höstas flyttade han hem och arbetar nu som idrottslärare.
Janne Länta är en efterlängtad förstärkning till fotbollen i Jokkmokk.
- Han dök upp på en träning och tog över allt, säger spelaren Sebastian Rohdén skämtsamt.
- Det är mycket roligare när det är mer seriöst. Det har blivit lite hårdare, mer fysik och struktur nu, säger Rohdén.
Laget ska spela i division fyra och är en mix av gamla och unga spelare, asylsökande, skiftarbetare och renskötare.
Bossar över sin lillebrorsa
- Vi har en bra sammanhållning och vi kommer överens. Asylkillarna slussas in och hittar sin plats i laget, säger Sebastian Rohdén.
Janne Länta säger att det gäller att anpassa sig efter situationen.
- Visst,träningsnärvaron var bättre förr. Nu finns det ju mindre folk att ta av, då var det inga som jobbade borta till exempel. Jag försöker ha bra träningar, och vi tränar hellre två gånger i veckan med bra närvaro än tre gånger med sämre säger han.
I truppen finns även hans fyra år yngre bror, Leif Länta.
Hur är det att vara tränare över brorsan?
- Det är bara positivt. Jag vill gärna ha med Leffe. Han drar upp nivån på träningarna, både fysiskt och spelmässigt. Men han är renskötare så det är osäkert hur mycket han kommer kunna vara med, säger han.
Apropå renskötsel så har jag hört en skröna om dig: du sprang upp och ner från ett sameviste i fjällen för att kunna åka och spela fotbollsmatch. Stämmer det?
- Ja, det där... Det var en match mot Ullatti. Året var väl -93. Vi hade sarvslakt i Pårek som ligger två mil norr om Kvikkjokk. Vi hade varit uppe hela natten och jobbat. Tidigt på förmiddagen sprang jag ner till Kvikkjokk, tog bilen till Vaikijaur och hoppade på spelarbussen mot Ullatti. Den matchen vann vi och jag gjorde ett mål, minns jag. Sedan åkte jag tillbaka upp Pårek igen, säger han.
Hur tänker du så här efteråt om det?
- Jag skulle inte göra om det, ha ha!
Hur är det med fysträningar för dina spelare. Kör du hårt med dem?
- Nja, nog skulle vi kunna köra mer löpning. Men det gäller att hitta den gyllene medelvägen. Det är ingen idé att skrämma bort någon. Sedan handlar det för oss om att köra med mer boll, det är det vi behöver först och främst, säger han.