Värvade kärleksparet – utan att veta om det

Både Frida Axell och Pontus Lägge är nya i Luleå Hockey inför den här säsongen.

Frida, den talangfulla målvakten med landslagskapacitet som värvats från Göteborg HC och Pontus, tränaren som brinner för att utveckla juniorer och senast kommer från Färjestads organisation. 

Hon är från Göteborg, han från Halmstad.

Nu bor de i Luleå och är sambos för första gången. 

– Vi har fått en jättefin lägenhet i stan och det känns som hemma. Vi trivs jättebra, säger Pontus Lägge.

Hur kom det sig att det blev Luleå Hockey för båda två?

– När det blev klart att jag inte skulle vara kvar i Karlstad tittade jag på olika alternativ. Luleå var med tidigt från start men från början var det långt ifrån både tankemässigt och i avstånd. Sedan var jag uppe här och kände efter med föreningen. Jag hade ett möte med juniorstaben och fick en bra bild av klubben, säger Pontus Lägge.

Samtidigt var Luleå på jakt efter en målvakt på damsidan.

– De visste inte att vi var tillsammans från första början så Frida kom till mig och sa att Luleå Hockey hade kontaktat henne också. Det blev en slump och då aktuellt på ett annat sätt. Det känns bra att de vill ha båda, men på två olika håll och utan vetskapen att vi är ihop. Det var viktigt för oss att det inte blev någon specialdeal med två för en. 

Så hur går det nya sambolivet?

– Än så länge har det gått bra, men det är lite fram och tillbaka, säger Frida och kollar på Pontus som skrattar:

– Det börjar sätta sig i alla fall. Vi får tid till det vi älskar.

"Det finns ingen som förstått mig bättre i det jag håller på med än Frida", säger Pontus.

Foto: Petra Älvstrand/Frilans

Den stora gemensamma nämnaren är tydlig. Båda brinner för ishockey och vill framåt i sina karriärer. 

– Det finns ingen som förstått mig bättre i det jag håller på med än Frida, säger Pontus. 

– Ibland när jag kollar på deras matcher skickar jag sms med synpunkter, men om Pontus läser det vet jag inte, säger Frida.

– Ja det är klart, jag vill gärna ha hennes inputs. Frida har ett bra spelsinne och hjälper mig mycket, mer än hon tror. Ibland kan man som tränare fastna i sitt, man har en bild av saker och ting och glömmer bort hur det upplevs för spelarna, säger Pontus och fortsätter:

– Vi hjälper varandra att koppla bort hockeyn också, annars är det risk att det blir för mycket. Vi är ganska duktiga på att kolla på film och serier, gärna skräckfilm så man tänker på annat.

Frida ringer Pontus innan varje match.

– Jag måste ringa Pontus och berätta att jag ska spela match, fast han redan vet det, och fråga hur jag ska tänka. Det räcker med 30 sekunder men jag måste bara ha ringt. Det mentala är något Pontus verkligen hjälpt mig med sedan vi träffades, säger hon. 

Frida och Pontus bollar ofta idéer med varandra som rör ishockeyn.

Foto: Petra Älvstrand/Frilans

Pontus förlorade sin pappa för fyra år sedan och har fått en väldigt fin relation med Fridas familj. Det har betytt mycket för honom personligen. 

– De har blivit som mina extraföräldrar. I somras hängde jag mer med dem än vad Frida gjorde. Thomas, Fridas pappa, lärde mig att köra båt, något jag aldrig hann göra med min egen pappa. Jag är väldigt glad och tacksam för att jag har dem. 

Ögonen tåras när han pratar om sin egen pappa. 

– Jag var 23 när min pappa dog. Han fick MS när jag var tio och cancer när jag var 16, så han krigade länge och det har såklart påverkat mig och min familj mycket. Jag har alltid sagt att det är viktigt att belysa hur många bra saker jag också fått. Jag kan hjälpa andra i samma situation och har växt som människa av det. Men jag saknar honom varje dag och bär med mig honom här och här och här, säger han och klappar mot hjärtat, på sin tatuerade arm och sitt halsband.

– Man tar sig igenom det och jag har fått mycket hjälp av Frida i det. Många gånger har vi gråtit ihop.

– Ibland glömmer jag av att det har hänt för att Pontus är så stark i sig själv, reflekterar Frida. 

Det betydde mycket att träffa Frida?

– Ja gud ja. Hon är min bästa kompis. Även om det är en stressig vardag är hon duktig på att ge perspektiv och har ett stort hjärta. Bryr sig om alla. Djävulskt envis, på gott och ont. Vi kompletterar varandra bra, säger Pontus.

Att skiljas från familjen var ett tufft beslut för Frida.

– Från en början var det långt borta i mitt huvud att jag skulle flytta då jag är så hemkär. Jag har blivit starkare som person och värderar min familj högre nu och förstår vad de betyder för mig. Innan har jag nog tagit det för givet. 

Vad är det bästa med Pontus?

– Nu måste jag levla upp här...

– Du får säga att jag är jobbig att leva med... för det är jag faktiskt. Jag är den jobbiga av oss två, säger Pontus. 

– Du är lugn, trygg och stabil. Allt löser sig-mentaliteten. Det gillar jag, förklarar Frida. 

– Frida får igång mig. När jag kommer hem från jobbet och känner att jag bara vill lägga mig i soffan så drar hon med mig på saker. Som för en vecka sedan när vi var ute och jagade norrsken.

Förutom norrsken jagar de också framgång. 

Pontus Lägge har studerat sportcoaching vid Göteborgs universitet. Han inledde då sin tränarkarriär i Frölunda.

Han trycker på det långsiktiga arbetet som krävs.

– Rent statistiskt är debutantåldern i SHL 25,2 år och jag tycker att man i svensk hockey bör ha det mer i aspekt. Det tar tid och behöver få ta tid. Det blir en oerhörd stress på ungdomar och juniorspelare att ta kliven snabbt. Det pushas väldigt mycket och de som kommer fram är ytterligheter, säger Pontus som nu är tränare i Luleå Hockeys J18-lag.

Att ena en grupp är en annan viktig faktor för honom. 

– Jag kan själv uppleva att i dagens idrott och samhälle pratar vi bara om jaget och att det alltid är någon annan som inte gör så och varför ska jag då? Jag tror det är viktigt att vi lär ut att det är en grupp som gör det ihop. Man vet i slutändan att det kommer hjälpa dem. Det är många idrottare som tar sig långt i näringslivet för att de fått lära sig jobba i grupp.

Allt slit på hallen handlar inte bara om tunga träningspass och tävling.

Det handlar också om att fostra bra människor, berättar han. 

– Oftast får man jobba mer med frågor som inte handlar om hockey. Det är skola, press, föräldrar och agenter. Vissa tänker på draft, andra har presterat dåligt och någon har gjort slut med sin kärlek. Man behöver finnas där för spelarna vilket är viktigt för mig. Det är unga människor som håller på med ishockey och det får man aldrig glömma. Jag berättar ofta om egna erfarenheter, som det som hände mig när min pappa dog. 

Frida tycker Pontus tankesätt är helt rätt. 

– Pontus ser människan utanför hockeyn också och jag tror det är jätteviktigt. Att man finns där och vägleder. Man ska inte vara rädd för att misslyckas eller berätta om sina känslor. 

Det jobbar man med i damlaget, berättar hon.

– Man vet att det är hög press och att vi är ett topplag, men samtidigt säger vi alltid att det är okej att misslyckas. Det är skönt för då kan man slappna av och köra sin grej. Känna sig trygg.

Förutom att ta nästa steg i Luleå Hockey drömmer Frida om landslaget. Förra året fick hon känna på landslagsspel för första gången på seniornivå.

– Mitt mål är att ta en plats i Damkronorna. Jag tror verkligen Luleå Hockey kan hjälpa mig dit, säger 20-åringen.

Till helgen väntar dubbelmöte på hemmaplan. Mot Fridas tidigare klubb Göteborg.

– Jättekul att få visa vad jag gör nu. Såklart hoppas jag på att få stå, säger hon.

Förresten, hittade ni norrskenet?

– Ja, vi fick det på bild och skickade till familjen. Det blev total kaos i gruppchatten. De tyckte det var så coolt, säger Frida. 

Frida Axell är talangen som slog igenom tidigt och knackar nu på dörren till Damkronorna.

Foto: Petra Älvstrand