Den 39-årige finländaren har synts en del i finsk tv efter sin aktiva karriär.
– De som sänder NHL här hörde av sig och frågade om jag var intresserad av att göra en match i veckan och jag testade på det. Sedan var det några av de som hade jobbat med den finska ligan som fick tränarjobb och hoppade av. Så jag hoppade in där också. Efter jag hade satt mig in i allt. Jag hade ju inte följt Liiga på det sätt man behöver göra för att vara relevant, utan jag fokuserade på mig själv under min egen karriär, säger Sami Lepistö och fortsätter:
– Det var rätt roligt, men jag vet inte om jag kommer fortsätta. Jag försöker hitta min nya passion här i livet, vi får se om det blir som tränare eller något annat. Samtidigt tillbringar jag mycket tid med min familj. Vi var ju ifrån varandra en hel del under min karriär, framför allt när jag spelade i Sverige och Schweiz.
– Det känns roligt att kunna vara mer involverad än när jag spelade hockey och jag lämnade just av barnen på förskolan. Än så länge har jag inte heller några problem med att hålla mig sysselsatt. Vi håller på att bygga ett hus i Espoo. Alltid är det något, eller någon som vill ha mer pengar, men det ska förhoppningsvis vara färdigt snart, tillägger han.
Det kanske blir du som tar över efter Thomas Berglund den dag han slutar?
– Oh. Det är stora skor att fylla, för vem som helst, och jag tror inte att jag kommer börja med att ta ett huvudtränaruppdrag om jag bestämmer mig för att jobba inom hockeyn. Gör jag det blir det nog snarare ett backtränarjobb eller så jobbar jag individuellt med yngre spelare, säger han och fortsätter:
– Förut har jag, ärligt talat, alltid tänkt att jag inte ska bli tränare, men jag älskar hockey och jag kanske ändå blir det. Om något år. Fast det kan lika gärna bli så att jag tar ett jobb som chef för en matbutik.
Hur tyckte du det var att spela under "Bulan"?
– Jag gillade det. Jag tycker om den där elden han har i sig. Det är att vinna det handlar om för honom. Jag och "Bulan" tjafsade aldrig med varandra. Jag gjorde sällan det med tränare (skratt). Fast han hade några verbala fajter med Linus (Omark) och Erik (Gustafsson) säsongen jag spelade där. Han är ju en sådan där människa som tar det ansikte mot ansikte om det är något han inte gillar. Sedan släpper han det. Han är inte typen som går runt och surar över saker, säger Sami Lepistö – som lämnade Luleå Hockey för schweiziska Lagnau efter 2022 års finalförlust.
Hur var din tid i Luleå Hockey annars?
– Den var speciell. Den där staden och föreningen har en speciell plats i mitt hjärta, trots att jag bara spelade där i ett halvår. Det var en av de roligaste säsongerna i min karriär säger han och fortsätter:
– Det var inte säsongerna innan, då jag spelade här hemma, men jag kom snabbt de andra i laget nära, och fick tillbaka kärleken till hockeyn. Det är jag dem evigt tacksam för. Det enda tråkiga med min tid där var att vi inte lyckades vinna guld, tillägger han.
– Det var en besvikelse och jag önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och förändra det. Jag hoppas de tar guld nästa säsong. Linus förtjänar ett. Det gör hela staden, stödet vi hade under den där säsongen var fantastiskt, och nu verkar det som att föreningen går för det igen, tillägger han.
Han och Brian O'Neill spelade tillsammans i Jokerit och amerikanen hörde av sig till honom och frågade vad han tyckte om Luleå och Luleå Hockey innan han skrev på för dem.
– Jag är inte sur eller arg på Linus. Jag är glad att jag skrev på för dem. Fast han lurade mig. Han sa inget om hur mycket resor det var när vi pratade med varandra. Jag var ärlig när Brian ringde mig, men jag hade inget negativt att säga förutom det där med resorna, säger Sami Lepistö och fortsätter:
– Det där är en bra värvning för dem, han är en fantastisk spelare. Han är inte så stor, men han har den där elden i sig och är inte rädd för att spela fysiskt. Sedan vill han alltid vara bäst och göra alla han har runt omkring sig bättre. Han är bra på att sätta upp andra och har en förmåga att hitta sätt att göra mål, men har inte en lika spektakulär spelstil som Linus.
Vad säger du om finländarna de har gjort klart med?
– Sportcheferna har gjort ett bra jobb, alla tre är duktiga. Att ersätta en spelare som Juhani Tyrväinen svårt och Eeetu Koivistoinen tacklas inte som han gör, men det är en bra center. Det ska bli spännande att följa Anton Levtchi. Han är den där x-faktorn och när han är sitt bästa jag gör han helt fantastiska saker. Markus Nurmi är en stor kille med ett bra skott som brukar spela tufft. Ibland lite väl tufft, och det är många här i Finland som hatar att möta honom. Det delas inte ut några medaljer nu och det gäller att de får ihop allt, men de har ett på pappret bra lag och nästa säsong kan mycket väl vara deras.
För dig är hockeykarriären däremot över?
– Ja. Jag och Luleå Hockey hade diskussioner förra sommaren, men ungarna skulle börja skolan på hösten, och jag bestämde mig för att skriva på för Helsingfors i stället. Att det inte blev något spel med dem berodde på att min läkare upptäckte ett fel i mitt hjärta.
Sedan fortsätter han:
– En aorta är förstorad. Inte så mycket, men läkaren förklarade att det fanns en liten risk med att fortsätta spela hockey. Om jag hade fått en hård tackling rakt i bröstet så kunde jag ha dött. Jag uppmanades inte att sluta, men det är klart att det fick mig att börja tänka, och jag tror mitt spel hade påverkats negativt att veta det där. Så jag valde att göra det. Jag har spelat hockey på en hög nivå i många år, och tacksam över den karriär jag fick. Det jag har är inget som påverkar mig i vardagen. Om aortan blir större eller jag inte lyckas hålla blodtrycket på en bra nivå så kan jag behöva en hjärtoperation, men jag går på kontroller en gång i halvåret, och läkaren har sagt att det ser okej ut.