Han bor några minuter från Catena Arena i Ängelholm, men det är Luleå Hockey som är klubben i hans hjärta.
– Jag älskade den fysiska hockey de stod för, och när mina grabbar började spela hockey flög vi upp till Luleå på somrarna så att de kunde vara med i deras hockeyskola, säger Håkan Hellqvist.
– Sedan köpte vi en stuga i Hagaviken. Jag tycker det är fint där uppe och tempot är lägre än vad det är här nere. Det är också skönt att som egenföretagare bara släppa allt och komma hemifrån ibland, fortsätter han.
Nu sponsrar Håkan Hellqvist, som driver ett åkeri, också klubben.
– Jag har gjort det i ungefär fem år. Förut sponsrade jag mest herrlaget, men nu är det bara damlaget. Det ger mer, säger han och tillägger:
– Efter deras sista match hörde de av sig till mig och sa att jag är guld värd för dem.
Det gjorde honom glad.
– Jag tycker de gör det så jävla bra och är värda varenda krona jag sponsrar dem med, säger Håkan Hellqvist och berättar att han har gett klubben 75 000 kronor så att de kan renovera deras omklädningsrum till nästa säsong.
Hustrun Marie, som gick bort i cancer för två år sedan, var även hon engagerad i laget.
– Vi skulle ha åkt upp dit och gått på ett sponsormöte dagen hon blev dålig. Hon skulle flyga upp lite senare än mig, och jag minns att hon sa att hon hade ont i magen när hon släppte av mig på flygplatsen på morgonen. Sedan ringde vår ena grabb vid fem eller sex-tiden och sa att han hade hittat henne utslagen i köket, säger han och tillägger:
– Det visade sig att hon hade fyra tumörer i hjärnan och bara tre månader senare begravdes hon.
Efter Marie hade gått bort uppfyllde han hennes önskan om att bjuda laget på en middag, han upprättade också en minnesfond till förmån för Luleå Hockeys spelare i hennes namn.
– Jag satte in 100 000 kronor, och kommer efter varje säsong att välja ut en spelare i laget som får summa de får göra vad de vill med, säger Håkan Hellqvist.
– I år valde jag Jenni Hiirikoski. Hon är en fantastisk idrottskvinna som aldrig gnäller eller lämnar något åt slumpen. Hon verkar också vara väldigt ödmjuk, fortsätter han.
– Jag är stolt och rörd, säger Jenni Hiirikoski.