Tvivlar på att personerna är kapabla att utföra jobbet

Hockeyettan försöker pracka på Boden sitt avtal. Boden vill inte. Riksidrottsnämnden säger att Boden inte behöver. Resten är en soppa av så sällan skådat slag att det är uppenbart att de ledande personerna borde göra annat. Vad sägs om patiens?

Pelle Johansson.

Pelle Johansson.

Foto: Pär Bäckström

Ishockey2021-10-12 12:08
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hela den här historien är så knäpp att vi måste ta den från början. Hockeyettan, den intresseorganisation som klubbarna inom herrhockeyns division I-system startat som en kopia av SHL, lyckades förhandla sig fram till ett sändningsavtal med ATG. För detta fick Hockeyettan en påse med pengar som sedan skulle spridas vidare ut till klubbarna. Hur stor den påsen är vet ingen med någon tydlighet eftersom allt kring detta är omgärdat av en så total sekretess att kalla krigets kärnvapenkoder bleknar i jämförelse. Boden tyckte åtminstone inte att pengapåsen var stor nog. Klubben vägrade att vara med i intresseorganisationen samt valde att sända sina egna matcher på internet. 

Detta tyckte Hockeyettans ledning var fog för uteslutning ut seriesystemet. Efter många turer, där också Svenska Ishockeyförbundet ställde sig på Hockeyettans sida mot Boden, stod det klart att så inte var fallet. Riksidrottsnämnden dömde till Bodens fördel och sa att det inte är tillåtet att kollektivansluta till organisationer i det här landet. Skönt. Jag vill till exempel inte anslutas till Sverigedemokraterna, Svenskt Näringsliv eller ens IOGT-NTO utan mitt godkännande. 

Med detta borde det hela vara över. Boden har kvalificerat sig till division I på sportsliga grunder och endast på sportsliga grunder kan klubben lämna division I. Kvarstår för Hockeyettan att genom förhandlingar få in Boden i sin intresseorganisation. Jag misstänker att det inte är omöjligt, så länge man lyckas komma med ett tillräckligt bra erbjudande. Det är så det brukar fungera när organisationer ska värva medlemmar.

Istället har man nu, i vad som framstår som amatörmässig och ytterst illa dold lönndom, organiserat en bojkott där medlemsföreningarna vägrar att möta både Boden och divisionskollegan Karlskrona, som inte heller vill vara med i sändningsavtalet. I helgen åkte Örnsköldsvik förbi Boden utan att stanna för den planerade matchen lagen emellan på sin väg från Kiruna. Övikstränaren Urban Omark (ja, Linus brorsa) var måttligt road av tilltaget och ville spela match, Boden ville spela match, domarna och Ishockeyförbundets tävlingskommitté ville spela match men av det blev inget.

Istället för hockey: Förvirring.

Klart är att det anas både en, två och tre ugglor i den här mossen. Klart är att svensk hockeys makthavare inte alls vill att det ska gå att bryta sig ur de kollektivt slutna avtalen som respektive seriers intresseorganisationer slutit å sina medlemmars vägnar. Klart är att det här kan få stora återverkningar på svensk idrott. 

Klart är dock att Riksidrottsnämnden säger att Boden har rätt.

Där måste diskussionen börja, sedan kan den fortsätta med transparens och ärlighet. Det vore professionellt – det vill säga raka motsatsen till vad förbundet, Hockeyettan och dess främsta företrädare Ronnie Glysing nu håller på med. I nuläget tvivlar jag på att personerna som styr skutan är kapabla att utföra det jobb som ålagts dem. En mer passande sysselsättning vore patiens.