Han gick hockeygymnasiet i Luleå och gjorde som junior två matcher för Luleå Hockey i SHL.
– Vi förlorade den första. Men vi vann mot Djurgården på Hovet. Det var en rolig upplevelse, säger han.
– Det blev ju också rätt många matcher på bänken, tillägger han
Fast det när han vid 25-års ålder – efter tre säsonger i den norska ligan – flyttade till Västervik som genombrottet kom.
– Jag kände mig stressad när jag var yngre och jagade den där framgången. Det var först när jag kom dit som jag kände att jag kunde slappna av. Och som målvakt är det viktigt att kunna slappna av, och bara glömma de misstag man gör, och gå vidare. Det blir för jobbigt annars. Men i en match mitt under säsongen kände jag hur det högg till i min ena höft, säger Samuel Ward och berättar att han trodde han hade sträckt sig.
Det visade sig att Samuel Ward hade en förslitningsskada i höften.
– Jag hade alltid kunnat spela hockey. Men jag minns att jag hade problem med att göra vissa saker under min tid i Luleå Hockey. Jag kunde exempelvis inte göra djupa benböj med tunga vikter, säger han.
– Sedan blev det sämre och sämre allt eftersom, tillägger han.
Vad är det som är fel i höften?
– Det är rätt komplicerat. Trycket på höftleden är för stort på ett ställe, det är som att ligga på en spikmatta med för få spikar. Det funkar liksom inte. Så de måste kapa bäckenet och flytta det. Vägen tillbaka till hockeyn är väldigt lång. Jag vet inte ens om jag kommer kunna stå på skridskorna. Fast jag skulle vilja ge det ett försök. Förutsatt att allt går bra. Annars kommer jag att fundera över det resten av livet. Problemet är att det inte är så många läkare som kan genomföra en sådan operation. Sedan har pandemin gjort att det har dragit ut på tiden. Det är ju inget livshotande jag lider av. Så är det andra patienter fick gå före i operationskön. Jag vågar inte ta för givet att det kommer bli av, jag har ju väntat i två års tid på en operation. Men jag har fått en tid för operation nu.
Han fortsätter:
– Väntan har varit jobbig. Den har påverkat mig mycket mentalt. Fast det känns skönt att ha fått en tid, och jag hoppas att jag har det värsta bakom mig nu. Sedan får vi se hur operationen går, och om det är någon klubb som kan tänka sig att ge mig chansen. Rehabiliteringstiden är ju ganska lång. Jag får nog räkna med att det tar ungefär sju månader.
Är det spel i division ett du hoppas på?
– Ja. Tvåan ska jag inte behöva gå ned till. Hoppas jag. Det hade känts sådär. Men det är fortfarande många om och men.
Han har börjat att förbereda sig för livet efter hockeyn ifall det visar sig att han måste lägga av.
– Jag har läst upp mina betyg från gymnasiet, och gått några extrakurser, sedan har jag sökt in till några universitetsutbildningar som går att kombinera med hockey.
Att hans lillebror fått chansen av Luleå Hockey gläder honom.
– Det är en ny nivå för honom, och han kommer behöva en inkörningsperiod. Att han ska få lika mycket speltid som han i Mora är inte heller något han kan förvänta sig. Men han är ett snäpp bättre än vad jag var i den åldern, och jag tror det kommer bli bra, säger Samuel Ward.