Svävade mellan hopp och förtvivlan

Hon gjorde mål och såg ut att bli matchhjälte men tog sedan en onödig utvisning.

– Jag bara reste mig och jublade när jag satt i straffbåset, säger hon efter att Luleå avgjort matchen i sudden death, säger Jensen.

Straffbåset, ja, eller utvisningsbåset.

Det fick Nicoline Jensen besöka två gånger om i slutet av matchen.

Först när det stod 3–2 och hon tog i till synes överilat mycket när Brynässtjärnan Laura Stadler vunnit pucken av henne.

Ja, men alltså… hon stal pucken och jag tänkte hon är så snabb, så jag måste stoppa henne. Jag kanske slår lite på klubban. Man får en lite dålig känsla när man är utvisad men jag var inte tillfreds med att det blev utvisning, säger Nicoline Jensen.

Då passade Brynäs på att kvittera och plötsligt hade Luleås tvåmålsledning försvunnit.

En ledning som Nicoline Jensen hade ordnat efter att Michela Cava först dragit in ett skott mot mål.

– Det är en retur som kommer ut när Cava skjuter på målet. Jag tänker att ”f-n den ska på mål och högt!”.

 Om man skjuter så kommer det returer, helt enkelt?

– Ja, om man inte skjuter så kommer det i alla fall inga returer, säger hon och ler.

Så blir det, Nicole Jensen sätter den högt i mål, det står 3–1 med 13.58 spelat av tredje perioden och hon ser ut att ha tagit laget till seger.

Men efter det kom alltså två utvisningar för henne och en rysande spännande förlängning.

Där Luleå gick för vinst trots box play då Nicole Jensen alltså satt utvisad igen.

– Jag bara reste mig och jublade när jag satt i straffbåset. Jag såg inte vad som hände före, bara att Petra sträcker upp armarna och jublar, så då gör jag detsamma, säger Nicoline Jensen.

 Skönt att det löste sig, förstås.

– Ja, vi har en ledning med 3–1, det går till 3–3. Vi satt i omklädningsrummet och sa ”nu har det hänt, vi gav bort det.

Men Luleå samlade ihop sig och vann alltså ändå.

– Det visar bara hur mycket hjärta det finns i det här laget, säger Nicoline Jensen.