En vinterdag 2004 började det. Då gjorde Noel Gunler, tre år gammal, sitt livs första ispremiär.
– Pappa tog med mig till uterinken Cedern på Östermalm där vi bor. Sedan var jag fast, säger han.
Pappa Joakim Gunler har själv en lång hockeykarriär bakom sig. Han har bland annat spelat i Luleå Hockey, Piteå Hockey, Hammarby IF och Bodens IK.
Är du en bättre hockeyspelare än din far var?
– Ja, det tycker jag, jag har passerat honom i alla fall, säger Gunler och ler.
Han skiner upp när han pratar om sina föräldrar.
– Jag har ett jättebra stöd från mamma och pappa. De finns alltid där. Eftersom pappa själv har spelat och varit tränare för mig tills jag var 15 år får jag än i dag många små tips, men han är bra på att avväga när det är nog. Det är skönt att ha honom vid min sida då han vet vad det innebär.
Hur har det varit att ha sin pappa som tränare?
– Både och. Det har varit skitkul, vi hade det jättebra tillsammans i Brooklyn, men det är klart att folk kan prata. Fast det är ingenting vi brytt oss om. Det har varit skitkul att ha honom som tränare och jag skulle inte vilja att det hade varit på något annat sätt. Han betyder mycket för mig.
Gunler blickar ut mot läktaren och pekar mot N-sektionen.
– Vi har haft säsongsbiljetter där i säkert tio år. Där har jag också suttit. Nu är det mamma och pappa som kollar varje match. Pappa har varit sugen på att komma på träningarna, men jag försöker hålla honom därifrån (skratt).
Den 18 oktober i fjol gjorde Noel GunlerSHL-premiär borta mot Frölunda och den 20 oktober skedde hemmadebuten, men minnena från den stora dagen är få.
– Alltså jag minns inte jättemycket. Jag måste ha fått en black out. Jag kommer inte ihåg något från den första perioden utan har fått kolla på matchen i efterhand, säger han.
Gunler lämnade isen med ett mål och en assist.
– Jag hade hoppats få spela matcher, men att verkligen få göra det och även få producera var mer än jag kunde drömma om. Det var lite oväntat att det kom så snabbt in på säsongen, men jag kände mig redo. Jag kände att jag hade det i mig.
Hur är det att ha Thomas "Bulan" Berglund som tränare?
– Det är bra för mig. Han är hård, rak och ärlig. Han säger om jag gör fel och det är det som krävs för att jag ska utvecklas och bli bättre. Jag gillar honom, han är bra, säger han och fortsätter:
– Det känns bra att han tror på mig. Förtroende är något man förtjänar.
Hur ser du på konkurrensen på forwardssidan?
– Det är klart att det är bra konkurrens, men jag vill ha en plats och jag kommer göra allt för att ta en. Jag är redo att fightas, säger han och fortsätter:
– Jag har tränat stenhårt i sommar och fått mycket hjälp av Petter Pettersson (fystränare). Jag har blivit mycket starkare och det känns mycket bättre på isen också. Jag kommer kunna ta ännu fler kliv den här säsongen.
Du är en väldigt offensiv spelare, hur ser du på att spela i en fjärdekedja som har mer fokus på det defensiva?
– Oavsett om jag spelar i första eller fjärde kommer jag spela mitt spel så gott jag kan. Självklart får man avväga situationer, men jag kommer ändå spela mitt spel.
Har det alltid varit offensiven som lockat?
– Ja, jag vill vara i anfallszon och göra mål och assist, spela offensivt, det är därför man spelar.
Han fortsätter:
– Lika bra som det är att göra mål framåt, lika dåligt är det att släppa in mål bakåt, så självklart måste jag jobba stenhårt över hela banan. Jag tycker jag har tagit stora kliv förra säsongen och den här. Defensiven och positionsspelet har blivit mycket bättre.
Trots att Gunler dominerade i Superelit och fick chansen i SHL, nobbades han från U18-VM i våras.
– Det var självklart att det var en besvikelse. Jag hade förväntat mig att jag skulle vara med där och jag tycker att jag hade förtjänat en plats, men tränaren såg det på ett annat sätt och jag fick acceptera det. Jag var inte heller med på Hlinka Gretzky Cup i början av säsongen trots att jag hade en sjukt bra säsong förra året. När jag inte kom med fick jag extra motivation att träna hårdare.
I media berättade förbundskapten Magnus Hävelid att anledningen till att han inte kom med var på grund av sportsliga grunder och Gunler fick själv höra att andra spelare hade gjort det bättre än honom.
– Det är klart att det är frustrerande men det är inte så mycket att göra åt det. Tränare ser på en olika och det är bara försöka acceptera det. Nu vill jag bara köra på och visa vilken bra spelare jag kan vara.
Det är bränsle för dig?
– Verkligen, det har varit en enorm extra boost under försäsongen. Jag vill visa att de gjorde fel.
Du verkar ha en enorm vinnarskalle.
– Ja, det har jag.
Hur har det varit under din karriär?
– När jag var mindre kunde jag bli helt vansinnig, då kunde jag inte förlora. Det spelade ingen roll om det var på träning eller tv-spel. Det har blivit bättre nu som tur är, men sånt kommer väl med åldern. När jag var yngre kunde jag bli arg, men jag har lärt mig att omvandla det. I dag använder jag det till att köra hårdare, säger han och fortsätter:
– Jag vill inte förlora än i dag, men nu kan jag i alla fall bete mig.
Känner du någon press att leva upp till förväntningarna att vara en supertalang?
– Nja, press finns alltid där, men största pressen kommer från mig själv. Jag har alltid haft stora krav på mig själv för jag vet vad jag kan och vill visa det.
Är det jobbigt ibland?
– Självklart. Det går inte alltid spikrakt uppåt, det kan gå i vågor, men det gäller att inte få så långa dippar utan försöka hålla det jämnt. Oavsett om det går tyngre gäller det att fortsätta köra varje dag så kommer det lösa sig.
Är du en sådan person som kan göra tre mål och ändå lämna isen besviken?
– Lite så. Jag är oftast aldrig nöjd. Och det är en bra egenskap. Fast om jag gör tre mål så har jag i alla fall ett leende på läpparna.
Gunler är topprankad inför NHL-draften 2020. Enligt The Atletics senaste lista tippas han gå som nummer åtta.
– Man ser listor och det är kul att man är med där, men det är en lång säsong och mycket kan hända, så det gäller att leva i nuet. Ha kul och träna stenhårt.
Var tror du att du är om fem år?
– Målet är NHL, det är det jag har i sikte, inget annat.