Luleå Hockeys målvaktslöfte Jesper Wallstedt är veckans gäst i vår podcast Ett stenkast från Delfinen.
När Joel Lassinantti skrev på för KHL-klubben Sotji stod det samtidigt klart att superlöftet Jesper Wallstedt blir den spelare som ska tävla med David Rautio om förstaspaden i Luleå.
Idag är Wallstedt helt återställd efter en besvärlig ryggskada han ådrog sig i samband med att 17-åringen valde att lämna Västerås för Luleå säsongen 2018/19. Men i podcasten Ett stenkast från Delfinen berättar han nu om den tuffa tiden som har varit.
– Jag hade varit upp till Luleå för att göra fystester innan sommaren. Men dagen innan kände jag av att jag hade en smärta i ländryggen. Någonting högg till och det kändes som att det satt en kniv i ländryggen när jag hamnade i vissa positioner, säger Jesper Wallstedt och fortsätter:
– När jag berättade det för tränarna sa de att jag inte skulle göra några tester. Istället fick jag åka in till Hermelinen för att kolla upp vad det var. Han sa direkt att någonting är fel, vi kommer skicka dig på magnetröntgen för att kolla upp vad som inte stämmer.
Hela sommaren blev väldigt speciell för målvaktslöftet som inte kunde träna särskilt mycket. När han var på is kände han inte av smärtan. Värre var det när han skulle träna vid sidan av isen.
– När jag åkte hem för att köra sommarfys kändes det som att det blev värre för varje dag som gick. Under de värsta dagarna kunde jag knappt ta mig ur sängen. Jag låg bara still för att jag hade så otroligt ont i ryggen.
Han åkte därför till en naprapat som behandlade skadan.
– Efter det kändes det bra i några dagar. Fram till vi skulle löpa coopertest inför "Hlinka Gretzky cup" med 01:orna (juniorlandslaget). När jag var inne på det sjätte varvet kände jag att min rygg nästan ger upp och jag faller ihop. Jag kunde inte springa alls.
Trots det bestämde han sig för att vara med på russinlägret inför turneringen och valde att inte avslöja hela sanningen för ledarna.
– Jag spelade mycket sämre än jag kunde. Jag var inte i toppform utan var halvskadad. Hlinka gick väldigt dåligt för min egen del och jag hörde av målvaktsreturen att de vet att jag kan bättre och det kände jag själv också.
– Jag hade inte riktigt berättat hela storyn om hur pass skadad jag var. Jag hade förvisso sagt att jag hade ont i ryggen men inte berättat hur allvarligt det var.
Väl tillbaka i Luleå fick han göra en magnetröntgen och där visade resultatet att det handlade om en kotförskjutning i ländryggen.
– Läkarna berättade att en kota var flyttad till vänster och att det inte var så konstigt att det gör ont, då den låg och klämde en nerv i ryggraden varenda gång jag rörde dig.
– De kunde inte säga exakt varför men de tror att det berodde på att jag växt otroligt snabbt och mycket de senaste åren. Jag var nästan 190 centimeter lång då. Det tillsammans med att jag tränar väldigt mycket och är på is. En målvakts rörelser kanske inte är det kroppen älskar, det vi är byggda för att göra.
Skadan gjorde att det blev jobbigt för honom mentalt. Han kunde inte träna fullt ut och hamnade efter de andra spelarna samtidigt som han inte kunde presterade lika bra som han visste att han kunde under den första säsongen.
– Vid jul försvann smärtan helt och det började kännas bättre.
Han jobbade hårt för att ta sig tillbaka och när smärtorna försvann vände allt. I J20 superelit norra hade han en räddningsprocent på 92,94 i grundserien och vann målvaktsligan i "topp 10" med 91,27 i räddningsprocent.
– Jag trivs otroligt bra här uppe och nu har det gått så bra det senaste året.
Han belönades dessutom med ett SHL-kontrakt med Luleå Hockey.
– Jag vill bli mycket bättre tränad, förbättra min kondition och bli mycket starkare så jag kommer up en nivå där. Inte bara för att bevisa för alla andra att jag blivit starkare utan för att jag vet att jag själv behöver det för att kunna göra det bra i SHL.
Han kände en stor lättnad när beskedet om Lassinantti kom.
– Det kändes som att jag tappade en extra tyngd från mina axlar. Då visste jag att det blir Luleå nästa år, och att jag inte behöver flytta någonstans. Utan att jag får bo kvar i en stad som jag trivs otroligt bra i.
– Jag har alla mina vänner i hockey här uppe. Nu har det blivit nästan som ett andra hem för mig. Nu är det nästan så att jag är här uppe än åker hem till Västerås.