Det är någon som sagt åt mig att "Om det låter för bra för att vara sant så är det antagligen inte heller sant" så var det med Asplöven.
I dag känns det nästan osannolikt att klubben spelade i landets näst högsta liga i ishockey.
Det har hela tiden snackats i hockeynorrbotten om att det är något som inte är som det ska i Asplöven. Så kan det givetvis vara, men då ska man lasta upp bevisen på bordet och inte bara snacka.
Det gjorde ingen.
Säsongen 1984/85 var klubbens första och då spelade laget i trean.
1999 tog man steget upp i tvåan. Efter bara två säsonger i tvåan så fick Haparanda sitt första hockeylag i division 1. Ytterligare två säsonger senare så spelade laget kval till allsvenskan.
Nio säsonger gav föreningen fem chanser i kvalserien till allsvenskan innan raketen briserade. Våren 2012 stod det klart att Asplöven hade kvalificerat sig för spel i Allsvenskan.
Det blev början på ett sällan skådat rally.
Toppspelare efter toppspelare hamnade i länets mest ostliga hockeyklubb.
Och ingen förstod varför.
Det blir nästan svårt att ta in några av namnen – men smaka på dessa.
Mattias Bromé, Lars Bryggman, Jonathan Davidsson, Oskar Nilsson, Joel Lassinantti, Anders Grönlund, Janne Niinimaa, Per Hållberg och listan kan nästan göras hur lång som helst med spelare som antingen varit eller skulle bli spelare på absolut högsta nivå.
Givetvis berodde allt detta på något.
Kalla det för Per Kenttä-effekten eller vad som helst.
Asplöven var givetvis hockeyhistoria – men det kostade.
Efter den fjärde säsongen i Allsvenskan så var sagan över. 2016 spelade Haparandalaget sin sista säsong i landets näst högsta liga och efter bara ytterligare tre säsonger så drogs gardinen ned.
För alltid.
Jag kan personligen tycka att det är tråkigt som fasiken för länet ska givetvis ha ett lag i Allsvenskan.
Men frågan är hur länge Asplöven dansade på en slak lina.
Gissningsvis var det under om inte alla så i alla fall merparten av säsongerna i Allsvenskan.
Att laget under den sista säsongen tilläts delta i seriespel utan att man hade en styrelse i föreningen kan givetvis Norrbottens Ishockeyförbund och Svenska Ishockeyförbundet klandras för.
I annat fall hade kanske inte till exempel Henri Snäll tvingats stå där utan att få tillbaka sina pengar.
Avslutningen på sagan blev därmed inte historien värd.