Klockan har passerat 11.00 på förmiddagen. Johan Fransson kommer ut från ett massagerum, under den ena sittplatsläktaren i Geneve-Servettes hemmaarena Les Vernetss.
– Jag har varit inne på mitt kontor, säger Fransson och skrattar.
Sedan visar han vägen upp till klubbens vip-avdelning, där det finns ett gäng lounger. Den 33-åriga backen slår sig ner i en svart skinnsoffa.
– Jag blir förundrad när alla säger att hallen är så gammal. De kanske säger så för att de vill få ett uppsving. Men jag tycker att den är rätt fin, alltså, säger Fransson.
Han svarar sedan på hur livet i Schweiz är för den norrbottniske backen.
– Det är bra här. Fullt ös, med ungar och fru. Vi är en sportfamilj, det är mycket fotboll och hockey. Alla håller på med sport, egentligen.
Johan Fransson går nu in på sin femte raka säsong i Schweiz. Att familjen har det bra och trivs i landet har gjort att Fransson stannat år ut och år in.
– Det man märker är att det är nära till matcherna. Det är en jäkla skillnad mot kanske Ryssland eller elitserien. Vi åker buss, spelar match, åker buss hem igen. Vissa matcher är längre bort och man kommer hem senare, men man sover ändå i sin egen säng. Det är en stor skillnad, jag får vara hemma mycket mer nu. Jag får vara mer delaktig och kolla när ungarna har sina aktiviteter och sporter. Det blir många hemmadagar här.
Hur är det annars, blir du igenkänd på stan här?– Det är mer om det är några hockeyfans. Annars lever jag rätt mycket i skymundan. Jag har aldrig varit nån som vill stå i rampljuset så. Sen kan jag inte språket jättebra och de kanske inte kan engelska så bra här. Men om jag rör mig i sportkretsar så känner de igen mig. Grabbarna spelar ju hockey och fotboll och dottern spelar fotboll. Då blir man igenkänd. Men en vanlig dag i Geneve är det inte alls mycket.
Har dina barn lärt sig franska?– De två äldsta går en internationell skola och pratar engelska, franska och lite tyska. Den minsta går på en fransk skola sedan förra året. De kör på. Frugan kan franska bra med. De brukar prata franska hemma om jag inte ska få reda på något, säger Fransson och skrattar.
Den OS-meriterade backen har en stor roll i sitt klubblag Geneve-Servette. Han har stort förtroende hos tränaren och general managern Chris McSorley.
– Jag har väl en bra roll, en allround roll. Jag spelar boxplay, powerplay, fem mot fem… Jag försöker sprida energi och glädje. Jag försöker spela hårt och tufft, men jag försöker ändå spela. Jag är kanske lite mognare nu, men i grund och botten är samma spelare som när jag var yngre. Man gör sina grejer. Ibland onödigt, ibland bra. Jag tror att man får försöka leva sig med det om man ska spela mig. Ibland gör jag dumheter på isen. Det är som det alltid har varit.
Det ingår i paketet Johan Fransson.– Ja, exakt (skratt) De får hela paketet när de värvar mig.
Det är en annorlunda hockey här jämfört med i Sverige. Hur ser du på det?– Det går mycket mer böljande upp och ner här. Det är målchans på målchans på målchans. Det kontras hela tiden, om man inte får fast puckarna. Det är inte så tillknäppt som i Sverige. Det är lite mer struktur hemma. Men visst saknar man Sverige ibland. Jag ser en del matcher på tv biland och det är en fantastisk liga det med, med fantastiska spelare. Jag vet inte om det är så monsterstor skillnad. Men det jag upplevde när jag kom hit, var att det är mer böljande spel.
På tal om Sverige; du spelade OS i fjol. Hur ser du på spel i landslaget framöver?– Jag har inte stängt några dörrar. Många sa väl att de hade spelat färdigt där efter OS. Men jag har absolut inte stängt några dörrar. Jag känner att jag kommer spela massor med år till. Jag är inte på väg att varva ner, jag fortsätter att gasa på. Jag har en stark tro på att man kan spela väldigt länge bara man håller sig i form.
Vilket klubblag gasar du vidare i nästa år? Luleå Hockey?– Den som lever får se. Jag stänger som inga dörrar. Vi sa det där hemma att det är speciellt att få möta Luleå här hemma i Geneve. Man har spelat många stora matcher sådär, men den mot Luleå är speciell. Jag kommer från Kalix, flyttade till Luleå, fick mina barn där, träffade min fru där, vi köpte vårt hus där… Jag har massa hockeyvänner där och har en ruskigt bra kontakt med Luleå Hockey överlag. Jag har spelat med ”Bulan” och haft honom som tränare. ”Skuggan” har jag med spelat med, säger Fransson.
Luleås nyförvärv Erik Gustafsson känner du väl rätt väl med, va?– Ja. Det är en fantastisk kille att ha att göra med. Jag har alltid sagt att om jag skulle vara general manager skulle jag värva honom – oavsett vilken klubb jag hade, oavsett vilken liga jag var i. Han kan spela allt och är en svinskön kille. Det är norrländskt stuk på honom. Han är en riktigt bra värvning, kanske elitseriens bästa värvning.
Jag har fått berättat för mig att du, Erik Gustafsson och Linus Omark har pratat om att spela i Luleå Hockey ihop.– Ja, vi har faktiskt haft en dialog där. (Linus) Klasen har varit inblandad också. Det är spännande. Att komma hem och vinna i Luleå hade slagit stort, faktiskt.
Vad har ni sagt?– Vi har pratat så mycket under där landslagssamlingarna. Men det blir mer generellt. Vi har spelat ihop länge i landslaget. Det har kommit upp drömmar. ”Tänk om”, typ. Vi märker att de börjar bygga nåt bra och att spela tillsammans och vinna tillsammans hade varit något speciellt.
Fransson sitter på ett utgående kontrakt och säger att han förstår att det blir spekulationer om hans framtid. Han ”håller alla dörrar öppna” och säger vidare att ”Luleå är en speciell plats för hela familjen.
– Men jag sajnar inte ett kontrakt – var det nu än blir – för att varva ner. Jag fyller 34 år, men har tänkt gasa på länge. Jag kommer inte vara en sån spelare som bara tar betalt det sista året eller de sista åren och samtidigt känner sig helt oduglig.
Utveckla.– Jag är inte den personen som kan ta en bra lönecheck men samtidigt känna att man är helt slut eller att man inte har någon motivation. En som bara spelar för att få in pengar. Har man bra betalt ska man spela bra hockey. Sen kan man vara dålig eller ha tuffa perioder ändå, eller spela lite halvskadad. Men den dagen jag känner att jag inte har motivation eller att jag inte hänger med, då gör jag något annat.