När säsongen 2013-14 var över valde Niklas Olausson att lämna SHL och Luleå där han spelat i fem år. Han hann med två säsonger i Schweiz med Biel-Bienne innan han under 2016-17 kom till Kärpät.
Där gjorde han 18 poäng (3+15) på 26 matcher när laget från Uleåborg blev åtta i serien men åkte ut åttondelsfinalen mot HIFK efter två raka förluster. Fast något spel i slutspelet blev det inte för Olausson.
– Det var en konstig säsong där jag började bra och hade väl elva poäng på elva matcher innan ryggen pajade. Då var jag borta i två och en halv månad, vilket var tufft. Efter 18 matcher hade jag väl 17 poäng och +8 men sedan ville man ha in en annan spelartyp så jag var högerforward i tredjefemman i fem matcher. Jag vet inte riktigt varför men det är som det är, säger Olausson.
Skadan präglade hans säsong men på slutet blev det ont om speltid för den spelskicklige centern.
– Ska man hitta någon form av anledning så värvade man in ersättare till en spelare och visste inte om jag skulle komma tillbaka. Samtidigt kände jag att jag kunde kommit tillbaka tidigare om man vågat. Så det blev konstigt där. När jag ändå som förstecenter levererat med bra poängsnitt är det inte bara tur i min värld, säger han.
Kärpät hade många spelare i sin trupp och i den konkurrensen var Olausson en av spelarna som hamnade utanför isen.
– Det är klart att de bestämmer och samtidigt hade vi 19 forwards eller något. Samtidigt var sex platser i andra- och fjärdefemman var ungefär låsta. Tredjefemman spelade knappt så det var egentligen förstafemman för mig men när de levererade kan man väl köpa det också. Att spela sju-åtta i minuter i tredjefemman är väl inte riktigt jag men det kändes konstigt när man är värvad och levererar på en nivå som tillhör toppen rent statistiskt i ligan.
Nu när säsongen är över står dörrarna öppna för Olaussons del som främst hoppas på att få mer förtroende i sin nästa klubb.
– Jag har relativt många erbjudanden, fast jag varit skadad. Det positiva är att jag inte spelat tillräckligt med matcher för att vara skadad. På det sättet har jag verkligen kunnat rehaba skadan så ryggen känns bättre än någonsin. Det gäller att där man spelar vet man vad man får. Vill du ha en snabb ytterforward ska man inte sajna mig. Jag har sagt till agenten att jag nog inte hoppa på som i år där allt låter kanon men då är det kanske inte den spelartypen tränarensett framför sig. Det är viktigare än att komma till KHL och tjäna pengar.
Du har ju dina kopplingar till Luleå som man undrar kring?
– Det är absolut ett alternativ. Det är lite att jag inte vet om man har klart med någon tränare men det är absolut intressant. Jag hörde någonstans att det inte skulle bli ”Bulan” men vi får väl se. Det beror lite på vad de vill ha för identitet också och för spelare. Man har väl en fyra-fem av sina bästa år framför sig. Då gäller det att spela och visa det. Vi får se helt enkelt.
Har du haft kontakt med Skuggan eller Ulf Engman?
– Ja, litegrann har vi haft och jag har pratat med båda. Det är bara på pratanivå än så länge. Jag har aldrig jobbat med dem och de har aldrig jobbat med mig. Jag lämnade Luleå för tre år sedan och det är väl inte någon kvar i ledningen. Från klubbdirektör ner till tränarna är det väl inte någon kvar. Luleå är ju Luleå liksom där jag spelat fem år och trivdes kanon. Så det beror helt på vad de tycker och tänker. Det hade varit annorlunda om det varit Rönken, Bulan, Hento och Åkerström som vet vad man får. Det är som en ny klubb.
Det är bara Greppa som är kvar som materialare.
– Ja, och så Janne Sandström då (skratt).
Lutar det mer åt Sverige eller att stanna utomlands?
– Det är återigen att det beror helt på vad klubben säger. Skulle det luta åt något är det kanske åt Sverige. Det är bara en gissning men det lutar väl åt Sverige. Fast det är ingen panik. Blir det Sverige vill man ha klart det tidigare. De KHL-lag jag pratat med har spelat klart och vill ha svar så det blir väl relativt snart. Det är viktigare att det blir rätt än att det går fort.