1984/85 och 1985/86
Luleå missade slutspel.
1986/87
Semifinal: Luleå–Färjestad 1–2 i matcher (6–4, 3–5, 3–4 OT).
1985 avancerade Luleå till Elitserien och laget kom på femma och sexa i tabellen de två första säsongerna. Eftersom endast de fyra första lagen fick spela slutspel på den tiden dröjde det till 1986/87 innan Luleå fick göra sitt första slutspel då man blev trea i serien. Laget leddes av Freddy Lindfors och hade spelare som Jens Hellgren, Lars Hurtig, Erik Stålnacke och Robert Nordmark. Man ställdes mot seriesegrarna Färjestad i semifinalen. Luleå skrällde i första bortamatchen och segrade med 6–4 vilket gav matchboll till hemmamatchen där man föll med 3–5. I tredje och avgörande hade Färjestad 3–1 men Lasse Hurtig och Jari Lindgren fixade 3–3 innan Thomas Rundqvist avgjorde allt i förlängningen.
1987/88
Luleå missade slutspel.
1988/89
Kvartsfinal: Luleå–Brynäs 1–2 i matcher (3–1, 1–4, 1–4).
Våren 1988 spelades slutspelet utan Luleå som blev nia i fortsättningsserien. Säsongen efter gick det bättre när laget kom på en stabil femteplats i grundserien och en fjärdeplats i fortsättningsserien med Mikael Lundström som tränare. Välkända spelare som Thomas "Bulan" Berglund, Timo Jutila och Lasse Edström gjorde sina första säsonger medan Lars-Gunnar Pettersson varn poängligan i grundserien innan Luleå fick möta Brynäs i kvarten. Trots 3–1 i första hemmamatchen tappade man matchbollen och föll med 1–4 i båda de kommande kvartarna. Anders Huss satte tre av målen i den avgörande matchen. Både Huss och Brynäs skulle gäcka Luleå under det kommande årtiondet.
1989/90
Kvartsfinal: Luleå–Leksand 2–1 i matcher (4–3, 1–8, 3–2).
Semifinal: Luleå–Djurgården 0–2 i matcher (2–4, 2–7).
Efter en femteplats i grundserien spelade Luleå upp sig och knep tredjeplatsen i fortsättningsserien. Därför ställdes man mot föregående års finalist Leksand i kvarten. Dalalaget besegrades i den första matchen. Därefter blev det storförlust med 1–8 i returen sedan Leksand gjort 4–0 tidigt i tredje perioden. I den avgörande matchen hade Luleå 3–0 med 20 minuter kvar efter mål av Jan-Ove Mettävainio och Per Ljusteräng. Leksand kom nästan ikapp men Luleå vann med 3–2 och var vidare.
Semifinalen mot Djurgården blev ensidig där de regerande mästarna vann båda matcherna enkelt. Sedan tog Djurgården sitt andra raka guld på hösten följt av ett tredje året efteråt.
1990/91
Kvartsfinal: Luleå–Malmö 2–0 i matcher (5–1, 3–2).
Semifinal: Luleå–Färjestad 1–2 i matcher (2–5, 4–3, 3–9).
Mikael Lundström fortsatte att träna laget och hade nu även Lars "Osten" Bergström som assistent. Tillsammans tog man laget till en tredjeplats innan den omtalade nykomlingen Malmö stod för motståndet i kvarten. Med spelare som L-G Pettersson, Pauli Järvinen, Timo Jutila, Stefan "Skuggan" Nilsson och Mikael Renberg i laget blev det semifinal efter storspel av målvakten Robert Skoog mot Malmö.
Luleå vann visserligen hemmamatchen med 4–3 men i den avgörande matchen åkte man på säsongens största förlust. 3–9 blev det och säsongen var över för den gången.
1991/92
Kvartsfinal: Luleå–Djurgården 0–2 i matcher (3–4, 1–5).
Freddy Lindfors var tillbaka som tränare och hade den gamle backklippan Lasse Lindgren som assistent. Lasse Hurtig sköt 27 mål och Stefan "Skuggan" Nilsson noterades för 40 assist när Luleå kom fyra. Trots hemmaplansfördel i kvarten var de regerande mästarna Djurgården för bra och vann båda matcherna. Robert Skoog i målet hade att göra då skotten i matcherna blev 40–14 och 52–20. Djurgården föll sedan i finalen mot storsatsande Malmö som vann med 3–2 i matcher.
1992/93
Kvartsfinal: Luleå–Färjestad 2–1 i matcher (1–4, 5–4 OT, 4–3 OT).
Semifinal: Luleå–Djurgården 2–1 i matcher (4–3 OT, 1–4, 4–3 OT).
Final: Luleå–Brynäs 2–3 i matcher (3–1, 4–2, 4–7, 2–6, 1–3).
Dittills klubbens mest framgångsrika slutspel där man som sjätterankade lag något överraskande nådde final efter att ha slagit ut Färjestad och Djurgården. Lasse Hurtig avgjorde tre av matcherna och i finalen ställdes man mot Tommy Sandlins Brynäs. Trots seger i de två första finalerna vände Brynäs serien och tog SM-guldet. Andreas Dackell klev fram och blev glädjedödare med sina två mål i sista matchen.
1993/94
Luleå missade slutspel.
1994/95
Kvartsfinal: Luleå–Färjestad 3–1 i matcher (5–7, 8–4, 4–1, 3–2 OT).
Semifinal: Luleå–Brynäs 2–3 i matcher (4–1, 6–3, 1–2 OT, 3–4 OT, 3–4 OT).
Lars "Osten" Bergström tog över efter finländaren Sakari Pietilä och tog laget till toppen. Mika Nieminen vann poängligan och målet vaktades av Jarmo Myllys. Färjestad vann visserligen den första kvartsfinalen i Delfinen innan Luleå vände och vann tre raka. Robert Nordberg sköt laget vidare efter förlängning.
Mot Brynäs såg det ut att gå vägen för Luleå som återigen hade 2–0 i matcher. Sedan väntade tre raka matcher med tre raka förlängningar som slutade med tre raka Brynässegrar. Den sista matchen avgjordes av Anders Huss och Luleå missade en final mot skrällgänget HV71 som tog SM-guldet.
1995/96
Kvartsfinal: Luleå–Malmö 3–2 i matcher (2–3 OT, 4–2, 3–0, 1–4, 9–2).
Semifinal: Luleå–Färjestad 3–1 i matcher (3–0, 2–1, 1–4, 6–2).
Final: Luleå–Västra Frölunda 3–1 i matcher (7–1, 2–6, 3–2, 3–2).
Till slut gick det vägen för Luleå som valde att skeppa iväg stjärnan Mika Nieminen efter semifinaluttåget. In kom den mer begränsade men mer laglojale Mikael Lindholm när laget vann serien med profiler som Jiri Kucera, Roger Åkerström, Johan Strömwall, Johan Rosén och de blivande NHL-spelarna Mattias Öhlund och Tomas Holmström plus backfyndet Jan Mertzig som utsågs till årets rookie. Det började tufft mot Malmö som vann första kvarten innan Luleå fick grepp om det hela och segrade med hela 9–2 i den femte matchen.
Färjestad slogs ut med 3–1 i matcher där Håkan Loob fick göra sina sista matcher i karriären. Sedan väntade serietvåan Västra Frölunda i finalen. Lasse Falks lag fick storstryk i första matchen som Luleå vann med 7–1. I den andra blev en mest en massa bråk då Frölunda vann. Sedan återtog Luleå övertaget efter hemmasegern där Mikael Lindholm klev fram. Match fyra blev historisk då Luleå säkrade sitt första och hittills enda SM-guld i Frölundaborg.
1996/97
Kvartsfinal: Luleå–Västra Frölunda 3–0 i matcher (5–3, 2–1 OT, 3–2 OT).
Semifinal: Luleå–AIK 3–0 i matcher (4–0, 3–1, 4–1).
Final: Luleå–Färjestad 1–3 i matcher (2–3 OT, 2–5, 7–2, 4–7).
Luleå tycktes ha drabbats av guldbaksmälla och sladdade rejält i tabellen inledningsvis. Värvningar som Alexander Vinogradov och framförallt Joni Lehto floppade medan spelare som Lasse Hurtig, Tomas Holmström och Jiri Kucera försvunnit. En uppryckning gjorde att laget tog andraplatsen i sista omgången. I slutspelet slog Luleå ut Västra Frölunda efter tre raka matcher. De två sista matcherna gick till övertid och Osmo Soutokorva fick skjuta laget vidare till semifinal mot AIK. Även där blev det 3–0 i matcher och en ny SM-final stundade.
I finalen hade Luleå hemmafördel mot Färjestad men föll olyckligt i första matchen. Trots ledning med 2–0 kom Färjestad tillbaka och på övertid avgjorde Jörgen Jönsson. När vann Färjestad sin hemmamatch med 5–2 spelade det ingen roll att Luleå vann match tre. Värmlänningarna avgjorde på hemmaplan och Luleå hade tagit ett nytt SM-silver. En liten tröst var kanske att målvakten Jarmo Myllys tilldelades Guldhjälmen efter säsongen.
1997/98
Kvartsfinal: Luleå–Färjestad 0–3 i matcher (0–3, 1–2, 0–5).
Trots en del rykten blev Lars "Osten" Bergström kvar i Luleås bås men hans sista år blev inget toppår. Laget säkrade slutspelsplatsen i sista omgången mot Västerås men ställdes mot topplaget Färjestad i slutspelet. Där hade Luleå inte mycket att sätta emot och närmast en seger var man i hemmamatchen som slutade 1–2. Efter 0–5 i returen var Luleå utslaget efter att ha bara gjort ett mål på tre matcher samtidigt som klubbens dåliga ekonomi höll på att förstöra allt som byggts upp.
1998/99
Kvartsfinal: Luleå–Leksand 3–1 i matcher (4–2, 6–3, 2–3, 4–3 OT).
Semifinal: Luleå–Brynäs 2–3 i matcher (2–3 OT, 4–1, 1–4, 5–3, 1–2 OT).
Klubben startade om under 1998 när Ulf Taavola tog över som tränare efter en lyckad tid i Boden som nästan nått Elitserien. Sergej Bautin, Stefan "Skuggan" Nilsson, Mika Alatalo och Janne Mertzig försvann men Jiri Kucera kom tillbaka och Martin Hostak värvades tillsammans med den målfarlige Thomas Sjögren. Efter en mittenplacering i tabellen väntade Leksand i kvarten som Luleå haft lätt för i grundserien. Strax innan slutspelet var även Johan Strömwall tillbaka i Luleå efter en och en halv säsong i Piteå.
Luleå vann första matchen sedan målvakten Jarmo Myllys gjort sista målet i tom bur. Leksand kom tillbaka efter en andra Luleåseger fast i match fyra såg det ut att bli semifinal för Luleå. Ställningen var 3–2 i sista sekunden när Jarmo Myllys blev överspelad, slängde sin klubba och räddade ett givet mål. Leksand fick straff och Anders "Masken" Carlsson gjorde mål. I förlängningen avgjorde Thomas Sjögren och Luleå ställdes mot Brynäs i semin. Matchserien blev jämn och dramatisk men Luleå fixade en avgörande match efter 5–3 på hemmaplan. I Gavlerinken kvitterade Sjögren till 1–1 och förlängning väntade. Där blev den Luleåfostrade doldisen Andreas Custemo hjälte för Brynäs som sedan skrällde mot Modo i finalen och tog ett nytt SM-guld.
1999/00
Kvartsfinal: Luleå–Malmö 4–2 i matcher (2–1, 3–2 OT, 7–2, 1–5, 2–3, 1–0 OT).
Semifinal: Luleå–Djurgården 0–3 i matcher (0–6, 1–5, 1–2 OT).
Andra året med Taavola resulterade i en ny semifinal. Man blev fyra i serien och hade vissa problem mot Malmö i kvarten. Trots ledning med 3–0 i matcher för Luleå (kvartarna avgjordes i bäst av sju) vann Malmö två raka. Jonathan Hedström hamnade i blickfånget efter att ha sagt att Luleå "pissade" på Malmö efter en storseger. Den femte matchen spelades två timmar efter utsatt tid sedan Malmö tvingats nödlanda i Borlänge. Jarmo Myllys höll nollan i match sex där Anders Burström blev hjälte med enda målet.
Djurgården hade vunnit serien och visade varför i de två första semifinalmatcherna. 0–6 på bortaplan och 1–5 på hemmaplan för stockholmarna gav de ett svårintagligt försprång. I Globen gjorde Luleå till slut en bra match och efter Hans Huczkowskis mål blev det förlängning där Mikael Magnusson sköt Djurgården till final.
2000/01
Kvartsfinal: Luleå–Modo 4–3 i matcher (2–1 OT, 3–1, 4–3 OT, 1–6, 1–6, 1–2 OT, 4–2).
Semifinal: Luleå–Djurgården 1–4 i matcher (5–2, 1–7, 3–4 OT, 2–3, 3–5).
Mikael Renberg kom hem till Sverige och var Luleås lysande stjärna tillsammans med Jarmo Myllys i målet. Renberg kom tvåa poängligan efter Västra Frölundas Kristian Huselius och fick Guldpucken efter säsongen. Slutspelsplatsen var aldrig hotad då Luleå var sexa i serien och fick möta Modo i kvarten. "Slaget om Norrland" kallades bataljen som blev en minnesvärd historia. Luleå hade 3–0 i matcher igen men var minst sagt nära att förlora. Två raka bortaförluster med 1–6 samt en tung hemmaförlust efter övertid, där Kirunafostrade Jan-Axel Alavaara avgjort, innebar att en sjunde match krävdes. Jarmo Myllys hade blivit sjuk och missat match fem och sex men kämpade sig tillbaka till match sju. Trots dubbla underlägen i matchen vände Luleå och vann med 4–2 efter två mål av Mikael Renberg.
Även denna gång väntade Djurgården i semifinalen som nu avgjordes i bäst av sju matcher. Djurgården hade slagit ut AIK i kvarten och varit spelledigt i en dryg vecka samtidigt som Luleå gått en hård serie mot Modo. Luleå kunde utnyttja detta och vinna den första hemmamatchen med 5–2. Sedan kom Djurgården tillbaka och vann med 7–1 på hemmaplan följt av segrar i två raka övertidsmatcher. På slutet av match fem hade Djurgården 4–3 under slutskedet men trots Luleåpress avgjorde Jarmo Myllys gamle trätobroder Jonas Finn Olsson matchen i praktiken genom att skjuta 5–3. Duon hade rykt ihop i en grundseriematch där flera matchstraff utdelades. Djurgården vann sedan sitt andra raka SM-guld efter seger mot Färjestad i finalen.
2001/02
Kvartsfinal: Luleå–Modo 2–4 i matcher (3–2, 2–3, 2–1 OT, 0–4, 4–5 OT, 4–9).
Efter tre raka semifinaler försvann Mikael Renberg, Martin Hostak, Jiri Kucera, Lasse Edström och Jarmo Myllys. Daniel Henriksson tog över förstaspaden, Petter Nilsson var en av seriens bästa offensiva backar och Stefan "Skuggan" Nilsson vände hem. Fast utöver det saknade laget spetsen för att hota i toppen. Som tabellsjua ställdes man mot Modo i kvarten. Efter tre jämna matcher hade Luleå 2–1 men "Skuggan" Nilsson gick sönder och Luleå förlorade de tre återstående kvartarna. Pierre Hedin avgjorde match fem i sudden och i match sex blev det hela 4–9 i Delfinen som skulle renoveras under sommaren. Uttåg i kvartsfinalen för Luleå och det var något som skulle komma att upprepas under en lång tid framöver.
2002/03
Kvartsfinal: Luleå–Timrå 0–4 i matcher (2–3, 1–2 OT, 2–4, 0–1).
Under sista säsongen med Ulf Taavola som tränare hade Luleå en mix av gamla guldhjältar som Roger Åkerström, Stefan "Skuggan" Nilsson, Petter Nilsson och Thomas "Bulan" Berglund men även blivande profiler som Per Ledin och Janne Sandström. Laget leddes poängmässigt av centern Jonas Rönnqvist och i målet visade Daniel Henriksson att han kunde fylla Jarmo Myllys tomrum. Luleå blev femma i tabellen och ställdes mot säsongens överraskning Timrå i slutspelet.
Där blev det visserligen 0–4 i matcher men serien var i praktiken jämnare än så. Timrå tog en viktig seger med 3–2 i den uppfräschade Coop Arena och vann även match två knappt. Där satte Jonas Hägerbäck Luleås mål men sju minuter in på den sjätte perioden kunde Markus Åkerblom avgöra. Det var Luleås längsta match genom tiderna – ett rekord som fortfarande står sig. Två raka Timråsegrar i de två sista matcherna gjorde att Luleås säsong var över.
2003/04
Kvartsfinal: Luleå–Färjestad 1–4 i matcher (3–4 OT, 2–4, 0–2, 5–3, 1–4).
Förre Luleåspelaren Jens Hellgren tog över tränarposten tillsammans med Mikael Andersson och under säsongen fick både Petter Nilsson och Stefan "Skuggan" Nilsson lägga av på grund av skador. Laget sjönk i tabellen en aning och blev sjua trots att målvakten Daniel Henriksson etablerade sig i Tre Kronor.
Mot serietvåan Färjestad blev det en ny klar förlust för Luleå som föll på hemmaplan efter förlängning i den första matchen. Därefter var uppförsbacken för stor och det spelade ingen roll att man sprattlade till och knep en bortaseger med 5–3. Jonas Rönnqvist satte visserligen 1–0 i match fem men fyra mål av Färjestad i den sista perioden avgjorde det hela.
2004/05
Kvartsfinal: Luleå–Frölunda 0–4 i matcher (3–7, 1–3, 0–5, 8–1).
NHL-lockouten kom att prägla Elitserien och den innebar att Luleå fick förstärkning från Nordamerika. Mikael Renberg hade valt att flytta hem permanent men Tomas Holmström, Niclas Wallin och Justin Williams spelade hela säsongen med Luleå som även fick förstärkning av Steve Staios, Manny Fernandez och Branko Radivojevic. Fast poängbäst i laget var Per Ledin som spelade i en kedja med Jonas Nordqvist och Justin Williams.
Mattias Öhlund gjorde ett kortare gästspel vid jul och frågan är om hans närvaro hade hjälpt i slutspelet? Där mötte Luleå ett Frölunda som antagligen ställde tidernas främsta mästarlag på isen. Luleå kom sjua i serien och troligen hade det gått bättre om man lottats mot Linköping i kvarten. Linköping var skakat av Kristian Huselius och Henrik Tallinders avsked efter en uppmärksammad våldtäktsanklagelse i samband med landslagsspel. Nu blev det Södertälje som skrällde och nådde semifinal medan Luleå blev överkört av Frölunda. Henrik Lundqvist i Frölundamålet släppte bara fem mål på fyra matcher och efter säsongen valde trotjänarna Roger Åkerström och Thomas "Bulan" Berglund att tacka för sig.
2005/06
Kvartsfinal: Luleå–Linköping 2–4 i matcher (4–3 OT, 1–3, 0–4, 5–2, 1–3, 2–7).
Den NHL-meriterade tjecken Slavomir Lener kom till Luleå som tränaren och hade en tydlig filosofi där de främsta spelarna förväntades leverera poäng medan andra skulle ha mer defensiva roller. Slovaken Lubos Bartecko blev en attraktion för serien och Luleå kunde med honom i laget sånär ta fjärdeplatsen, men fick nöja sig med att bli femma.
I slutspelet fick man möta trean Linköping i en matchserie som blev stökig. Luleå vann visserligen den första matchen med 4–3 efter att Fredrik Norrena tappat in ett löst skott från Johan Fransson. Fast Linköping vann de två följande matcherna och Luleå tappade greppet. Luleå kunde ändå ta en bortaseger men i de två sista matcherna var det inget större snack och Linköping var vidare till semifinal.
2006/07
Kvartsfinal: Luleå–Linköping 0–4 i matcher (1–6, 2–3 OT, 1–2, 2–5).
Laget körde på med Lener ett andra år och blev sjua i en jämn tabell. Slovaken Tomas Surovy öste in poäng men hade sällskap i poängtoppen av kedjekompisarna Mikael Renberg och Lubos Bartecko.
Kvartsfinalen mot fyran Linköping blev oväntat ojämn där 1–6 i den första matchen satte tonen. I match två ledde Luleå två gånger om men tappade till 2–2 innan Tomas Vlasak avgjorde i förlängningen. Linköping vann den tredje matchen knappt och den fjärde matchen mer enkelt. Därmed hade Luleå åkt ut i kvartsfinal för sjätte säsongen i rad.
2007/08
Luleå missade slutspel.
2008/09
Kvartsfinal: Luleå–Frölunda 1–4 i matcher (5–1, 2–4, 1–5, 1–5, 0–1).
Efter en tung säsong innan där kvalserien var ett mål bort visade Luleå att det fanns kvalitet och potential i truppen som även denna säsong tränades av Roger Kyrö och Roger Rönnberg. Det tog några omgångar men när tränarna parade ihop trion Linus Omark, Johan Harju och Mats Lavander lyfte allt. Omark och Harju kallades för ”Övertorneå Connection” och slogs i toppen av poängligan.
Luleå var inte långt från en fjärdeplats och när trean Frölunda blev deras motstånd i kvartsfinalen fanns förhoppningar om en semifinal. Det blev seger i första matchen med 5–1 men efter 2–4 i returen hade Luleå svårt att bjuda upp till dans i ett slutspel där Harju, Omark och backen Jaroslav Obsut var de få som levererade poäng. Efter två raka förluster med 1–5 förvaltade Frölunda sin matchboll på hemmaplan och var vidare till semifinal efter att Riku Hahl gjort matchens enda mål i match fem.
2009/10
Luleå missade slutspel.
2010-11
Kvartsfinal: Luleå–Djurgården 4–3 i matcher (2–1 OT, 2–1, 3–1, 2–4, 0–2, 0–2, 4–3 OT).
Semifinal: Luleå–Skellefteå 2–4 i matcher (4–3 OT, 4–3 OT, 1–2 OT, 1–2 OT, 0–2, 3–4).
Roger Rönnberg och Roger Kyrö lämnade för att ersättas av Jonas Rönnqvist som lyft Almtuna till att utmana i kvalserien. Under honom kunde Luleå trotsa förhandstipsen och utmana i toppen, mycket tack vare lagets intensiva presspel men också med lyckade värvningar som Elias Fälth, Simon Hjalmarsson, Sebastian Enterfeldt och Janne Niinimaa. Som seriefyra hade Luleå hemmaplansfördel i kvarten mot Djurgården där laget vann tre raka och såg ut att ta semifinalplatsen.
Återigen tappade Luleå en till synes säker ledning och Djurgården vann tre raka matcher. Det hela fick avgöras i en klassiker på hemmaplan där Joonas Vihko sköt två av målen för Luleå. Mika Zibanejads omdiskuterade mål med skridskon godkändes och Djurgården hade 3–2 med mindre än sex minuter kvar. Luleå chansade utan målvakt på slutet och Simon Hjalmarsson lyckades kvittera. Väl i förlängningen var det den defensive backen Robin Jonsson som sköt Luleå till sin första semifinal på tio år.
Där kunde Luleå med en del tur gå upp till 2–0 i matcher efter två raka övertidsvinster där trotjänaren Anders Burström och målfarlige Simon Hjalmarsson avgjort varsin match. I den tredje matchen var det Skellefteås tur att vinna på övertid och västerbottningarnas bredare trupp tog ut sin rätt samtidigt som Luleå var stört av skadeproblem. 3–4 i match sex på hemmaplan gjorde att Luleå var utslaget men säsongen lovade väldigt gott.
2011-12
Kvartsfinal: Luleå–AIK 1–4 i matcher (6–3, 2–4, 2–3, 1–4, 0–3).
Under sommaren 2011 presenterades tre stora nyförvärv då Luleå värvade Johan Harju, Johan Fransson och Niclas Wallin. Med seriens kanske bästa backuppsättning kunde Luleå vinna serien för andra gången i historien, vilket gav fansen hopp om ett nytt guld. Man hann även med en seger i CHL-föregångaren European Trophy efter seger med 2–0 mot Färjestad i finalen där Joonas Vihko gjorde båda målen. I slutspelet valde man att möta sjuan AIK där förhoppningar fanns om att gå långt.
Efter 6–3 i första matchen trodde nog alla att det hela mest var en formalitet innan Luleå var i semifinal. Sedan kom pyspunkteringen och Luleå föll i fyra raka matcher efter att knappt kommit upp i rimlig nivå. 0–3 slutade sista matchen i Luleå, vilket även blev lagkaptenen Niclas Wallins sista match i karriären. I stället för guldfest i Norrbotten var det Brynäs som tog sig till final och slog där Skellefteå.
2012-13
Kvartsfinal: Luleå–Frölunda 4–2 i matcher (5–2, 0–2, 3–1, 3–4 OT, 4–1, 4–2).
Semifinal: Luleå–Färjestad 4–1 i matcher (4–1, 5–2, 1–4, 3–2 OT, 2–1 OT).
Final: Luleå–Skellefteå 0–4 i matcher (0–1 OT, 2–4, 1–2, 0–4).
Efter kvartsfinaluttåget plockades de tunga pjäserna Anton Hedman, Fredrik Svensson, Pavel Skrbek och Robin Jacobsson in för att ge laget mer hårdhet, men även lirare som Linus Klasen och Kim Hirschovits anslöt. Skellefteå vann serien och Luleå blev trea. I kvarten mot Frölunda vann lagen alla sina hemmamatcher fram till match sex i Scandinavium där Luleå vann med 4–2 och var vidare. Semifinalen mot Färjestad inleddes med en stark bortaseger i Karlstad med 4–1. Värmlänningen Linus Persson klev fram i slutspelet och sköt åtta mål, varav ett kom på övertid i match fyra där Luleå vann med 3–2. Det innebar matchboll för Luleå i returen och även där väntade förlängning sedan Linus Persson kvitterat till 1–1 på slutet. Linus Klasen var en annan forward som steppade upp i slutspelet och fick skjuta Luleå till SM-final med ett skott som Alexander Salak inte klarade.
Dagen innan hade Skellefteå tagit sig till en tredje raka final efter seger mot Linköping och hajpen inför drömmötet mellan de två nordliga städernas lag var stor. Fast den som hoppades på en spelmässig drömfinal blev besviken. Final ett avgjordes på övertid där Skellefteås Bud Holloway satte det enda målet sedan skotten slutat 45–18 för västerbottningarna. Luleå hade inlett matchen bra men var sedan hopplöst efter och förlorade hemmamötet med 2–4. De ledde visserligen den tredje finalen efter Daniel Gunnarssons mål men Skellefteå kvitterade omgående och vann med 2–1. Den fjärde matchen var den mest ojämna och Skellefteå vann både den och finalserien med 4–0. Därmed hade klubben tagit sitt andra SM-guld i historien medan Luleå fick ett tredje silver.
2013-14
Kvartsfinal: Luleå–Växjö 2–4 i matcher (0–4, 2–3, 4–3 OT, 5–4, 0–2, 0–1).
Den fjärde säsongen med Jonas Rönnqvist blev den svagaste under den eran och Luleå tappade flera spelare som Joonas Vihko, Lukas Kilström, Topi Jaakola, Toni Koivisto och Mika Pyörälä. Per Ledin kom hem och Linus Klasen var en av seriens bästa forwards under en säsong där trollgubben han med att sätta klubbrekord med 57 poäng. Hans namne, Linus Omark, återvände till Luleå och spelade de fem sista matcherna av grundserien. Där kunde man säkra en sjätteplats och slippa play in-spel för att ta sig till kvartsfinal.
Där blev det möte med uppkomlingen Växjö men trots Omarks hemkomst var det inget finalgäng som Luleå mönstrade. Man förlorade de två första matcherna men tog en högst nödvändig suddenseger i den tredje efter att smålänningen Niklas Olausson blivit hjälte. Linus Omark klev fram och stod för två mål och en assist när Luleå vann med 5–4 utjämnade serien på hemmaplan. Fast det hjälpte inte mycket när Växjö nollade Luleå i de två följande matcherna och gick vidare till semifinal för första gången. Därmed var Jonas Rönnqvists tid i Luleå över och trots stora framgångar togs aldrig det där SM-guldet.
2014-15
Play in: Luleå–Djurgården 2–0 i matcher (1–0, 3–1).
Kvartsfinal: Luleå–Frölunda 3–4 i matcher (2–3, 2–1, 3–1, 3–2, 2–3 OT, 0–1 OT, 2–4).
Joakim Fagervall kom till klubben för att ersätta Jonas Rönnqvist men han fick klara sig utan stjärnorna Linus Klasen och Linus Omark som båda drog vidare. Kristian Näkyvä var en av seriens bästa backar men det största utropstecknet var målvakten Joel Lassinantti som under sin första riktiga SHL-säsong vann Honkens Trofé som seriens bästa målvakt. Laget kom åtta i tabellen och på slutet anslöt Johan Harju från Jokerit. Först väntade play in mot Djurgården som slogs ut i två raka matcher innan slutspelet kunde dra igång mot Frölunda. Lagen hade tidigare mötts i finalen till den första upplagan av CHL där Luleå vann med 4–2 på hemmaplan.
Alla slutspelsmatcher blev jämna men efter en inledande förlust vann Luleå tre raka matcher och hade tre raka matchbollar i en matchserie som var grinig. Jonathan Granström anklagades för att ha kastat grus i spelargången där Frölundaspelarna gick och i Scandinavium fanns en banderoll där Chris Abbott, Per Ledin och Jonathan Granström liknades vid grisar. I den andra matchen rök alla utespelare på isen ihop och Frölundas doldis Pontus Widerström kom in från båset för att ge sig på Per Savilahti-Nagander.
Hockeyn då? Luleå missade som sagt sina chanser och föll två gånger om i förlängning där ett ynka mål hade inneburit semifinal. Istället blev det en sjunde och avgörande match där Frölunda hade ledningen med 3–0. Med minuten kvar kom två snabba Luleåmål från Jonathan Granström och Chris Abbott men Frölunda dödade matchen med 4–2 i tom bur och var vidare.
2015-16
Kvartsfinal: Luleå–Färjestad 4–1 i matcher (4–2, 1–4, 3–1, 2–1, 5–2).
Semifinal: Luleå–Frölunda 2–4 i matcher (0–1, 4–2, 0–3, 2–1 OT, 2–3 OT, 2–8).
Under 2015 väntade en stor satsning från Luleås håll som lade pengar på att plocka in flera meriterade spelare till laget. Jacob Micflikier, Toni Rajala, Bill Sweatt, Craig Schira och Brendan Mikkelson värvades och det talades om guldsatsning. Spelmässigt såg det trögt ut till en början innan ett stort uppsving resultatmässigt fick laget att klättra från botten till toppen och en fjärdeplats.
Mot Färjestad i kvartsfinalen var det inget större snack utan Luleå var klart bättre. Efter en stökig första match där Luleå segrade kunde Färjestad utjämna. Sedan vann Luleå två raka matcher och gick vidare på hemmaplan där Lucas Wallmark sköt två mål i matchen som slutade 5–2 och avgjordes i den andra perioden.
Serietvåan och blivande mästaren Frölunda var Luleå ensamt om att skaka under slutspelet. I match två blev det bråk innan matchstart där Jonathan Granström sköt en puck på en motspelare, vilket fick lagen att tända till. Luleå vann sina hemmamatcher knappt och fick fram en förlängning i match fem på bortaplan. Jacob Micflikier hade ett skott i stolpen där innan Joey Crabb avgjorde matchen. 2–8 i nästa match visade på Frölundas högstanivå och tog Roger Rönnbergs gäng till final.
2016-17
Åttondelsfinal: Luleå–Malmö 0–2 i matcher (1–6, 4–5).
Flera av spelarna från föregående säsongs storsatsning fanns kvar i truppen men profiler som Jacob Micflikier, Toni Rajala och Lennart Petrell lämnade. Samtidigt pratade klubben inte längre om någon guldsatsning och de flesta väntade sig en placering någonstans i mitten. Tränaren Joakim Fagervall flyttade tillbaka till Umeå efter två säsonger i Norrbotten. Ny tränare blev Stefan "Skuggan" Nilsson som tidigare varit assisterande. Sportsligt gick det sådär och amerikanen Tim Kennedy försvann mitt under säsongen efter bara 18 matcher.
I februari gjorde klubben ett historiskt byte då man skiftade huvudtränare under säsongen. "Skuggan" efterträdde Lars "Osten" Bergström som general manager och Petter Lasu Nilsson tog över tränarsysslan. Luleå fick ett litet lyft och säkrade en slutspelsplats i sista omgången innan de ställdes mot Malmö i åttondelsfinalen. Väl där föll laget ihop på bortaplan och förlorade med hela 1–6 i första matchen.
I hemmareturen spelade Luleå klart bättre men matchen har främst blivit ihågkommen för Petter Lasu Nilssons utbrott efteråt då han sa upp sig sig i direktsändning. Han sa sig "kunna mörda" och "kasta domaren åt helvete" efter att Bill Sweatts ledningsmål till 4–3 dömts bort. I stället för ett Luleåmål kunde Malmö vinna matchen med 5–4 och slå ut Luleå ur slutspelet sedan Robin Alvarez gjort det avgörande målet med 37 sekunder kvar av matchen. Dagen efteråt bad en gråtande Petter Lasu Nilsson om ursäkt men bekräftade att han skulle sluta som tränare.
2017-18
Åttondelsfinal: Luleå–Brynäs 1–2 i matcher (2–3, 2–1, 2–4).
Ny tränare blev en hemvändande Thomas "Bulan" Berglund som gjort två och halv säsong med Brynäs som han sånär förde till ett SM-guld. Laget tappade en rad utländska spelare och satsade i stället på svenska spelare samt endast tre importer. Grundseriesäsongen var helt okej och det målsnåla spelet med tredje minst antal insläppta mål räckte till en stabil sjundeplats i tabellen efter att nyförvärv som Emil Larsson, Patrick Cehlin och Niklas Olausson alla övertygat.
Sjundeplatsen innebar ett möte med Brynäs (med fem före detta Luleåspelare i laget) som varit något av ett slutspelsspöke för Luleå genom alla år. 1988/89 i kvartsfinal, 1992/93 i final, 1994/95 i semifinal och 1998/99 i semifinal slog Brynäs ut Luleå. Alla gångerna dessutom i en avgörande match.
Förhandstipsen var att seriesjuan Luleå skulle slå ut serietian Brynäs men det var gästrikarna som tog hem den första ronden. Inför endast 4 169 åskådare avgjorde Juuso Ikonen den första ronden när han satte 3–2 med 28 sekunder kvar. Luleå vann bortamatchen men i match tre slog Brynäs ut Luleå för femte gången i en avgörande match. Brynäs hade 3–0 tidigt och Luleå kunde aldrig komma ikapp. Efter matchen fick Janne Sandström ta farväl av Luleåfansen efter 17 säsonger med klubben och 793 SHL-matcher.