Nikola Pasic och Mattias Waarenperä.
Spelarna ligger helt utslagna på golvet. Tränaren Thomas "Bulan" Berglund går förbi Pontus Andreasson som grimaserar av smärta.
– Det här ska vi göra varje måndag, säger Bulan och ler.
Under onsdagen var det dags för det skräckfyllda wattbike-testet som är nytt för den här säsongen.
– Det är ett treminuters allout-test. De börjar med en maxsprint och sedan ska de hålla ut i tre minuter med så hög fart de bara klarar av, berättar fystränaren Mattias Waaranperä.
För några år sedan skrotade de klassiska beep-testet och använder sig av cykel i stället.
– Förra säsongen hade vi också ett cykeltest som är snarlikt, men det här får vi ut bättre värden, säger Waaranperä.
Men det här är värre?
– Ja, det är värre för spelarna och bättre för oss att titta på.
Via en app mäter de resultaten.
– Vi får kurvor på hur det ser ut intensitet- och belastningsmässigt. Det kan vi sedan använda i träningen.
Vad kan man se?
– Man kan se om spelaren är uthållig eller explosiv och vad de behöver jobba på. Om man till exempel behöver jobba mer på uthålligheten för att kunna spela längre byten. Hockeyspelare ska både vara explosiva men måste också vara uthålliga så det är komplext. De måste vara bra på båda delar.
Det ser ut som ett skäcktest?
– Absolut, det är brutalt. De är totalt slutkörda efteråt för det är maximal insats och det måste det vara för att vi ska få rätt värden, säger Mattias Waaranperä och fortsätter:
– Det tar lång tid för dem att återhämta sig och då vet man att det är jäkligt tufft.
Hur länge tar det?
– Det är olika, men vissa är knappt kontaktbara efter 15-20 minuter.
Lagkaptenen Erik Gustafsson hade svårt att röra sig efteråt.
Det här var ingen lek?
– Nej, fy fan, det var vidrigt. Men det är skönt när det är gjort. Man får bra värde på var man ligger nu någonstans. Man vet vad man måste jobba på, säger han.
När börjar det bli jobbigt?
– Det börjar bli jobbigt efter typ tio sekunder. Då är det två minuter och femtio sekunder kvar. Det låter ju löjligt, men jag tror det är det värsta testet jag har gjort i karriären. Du får syra efter 20-25 sekunder. Sen känns det som att testet aldrig tar slut. Det känns som att benen nästan inte rör sig på slutet.
Det är bara pannben på slutet?
– Ja, det är bara att kriga på och försöka trycka allt man har. Det är det som det går ut på. Man ska ju tömma sig helt. Men det var ett vidrigt test måste jag säga.
Har du tömt dig så mycket på en träning innan?
– Jag tror aldrig vi kommer upp i den graden. Man gör inte det. På isen involveras spelet och du måste använda hjärnan. Här är det bara att toktrycka.
Han jämför med beep-testet.
– Det är också extremt jobbigt. Man mår inte lika dåligt efter det som man gör här. Här tog det nästan en kvart innan man kunde röra sig.
Det är enligt Mattias Waaranperä omöjligt att göra detta test under säsongen.
– Det tar sådan tid att återhämta sig så det blir för tufft. Nästa test blir i augusti.
Tränarna var inte med och körde?
– Vi försökte, men de vägrade. Jag försökte med Bulan men han tyckte inte det var någon bra idé.
