Tränaren Freddy Lindfors kan andas ut.
Det hade länge känts som en omöjlighet.
Men Luleå Hockey var nära att ta sig upp i elitserien året innan, ett ynka mål var allt som saknades, och inför säsongen 1983-1984 förstärktes truppen ytterligare.
Och det målglada laget, som anfördes av Veli-Matti Ruisma, förlorade bara två matcher under grundserien, och fick möta Hammarby i den allsvenska finalen, som avgjordes i bäst av fem matcher.
Luleå Hockey vann den första hemma i Delfinen enkelt.
I match två, på Hovet, var det ingenting som stämde, och när Hammarby gjorde 4–1 i slutet av den första perioden var det många av de tillresta supportrarna som började misströsta, och trodde att den var förlorad.
Men Luleå Hockey lyckades, den usla starten till trots, att vinna matchen med 6–7.
I och med det kunde man fyra dagar senare säkra en elitserieplats.
12.03
Det märks på Luleåborna att det är något speciellt som håller på att hända.
– Hela staden var i extas efter de där två första segrarna, det gick knappt att visa sig ute, säger Erik Stålnacke.
– Man sprang inte direkt på stan i onödan då, konstaterar Mats Blomqvist.
– Alla ville prata hockey med en.
Tränaren Freddy Lindfors gillar varken det eller lokaltidningarnas skriverier.
– Jag tyckte det var jobbigt, och mådde skitdåligt dagarna innan den sista matchen. Men jag hade ju bidragit till det där genom att under säsongen säga att vi skulle gå upp, säger han.
Hans mål med värmningen fem timmar innan matchstart är att få spelarna att inse att det inte är klart.
– Jag målade upp ett scenario där vi förlorade den tredje matchen och behövde åka tillbaka till Hovet, och poängterade att vi lika gärna hade kunnat förlora den första matchen där. Och om vi förlorade den fjärde matchen så skulle vi tvingas att spela en femte och avgörande match hemma. Vilket hade varit tufft om vi förlorat två matcher i rad, säger Freddy Lindfors och konstaterar att Hammarby också hade ett bra lag den där säsongen.
14.59
Erik Stålnacke möts av en oväntad syn när han svänger in på Delfinens parkering två timmar innan matchstart.
Massor av Luleåbor köar utanför ishallen i förhoppning om att få tag på en biljett.
– Jag trodde knappt att det var sant, det brukade ju knappt vara någon där vid den tiden, säger han.
Innan han ger sig ut på sin sedvanliga springtur på elljusspåret på Mjölkuddsberget tar han en kopp kaffe tillsammans med de andra spelarna och lyssnar på Freddy Lindfors matchgenomgång.
– Redan då hördes sången från läktarna, säger Erik Stålnacke och tillägger:
– Det var rysningar. Det gjorde oss otroligt taggade.
16.56
Han ryser på nytt när han vid femtiden äntrar Delfinens is tillsammans med sina lagkamrater.
– När de släckte belysningen tände alla i publiken varsitt tomtebloss. Det var mäktigt. Och vilken stämning det var. Vi hade alltid bra stöd. Men det var verkligen något utöver det vanliga, säger han.
Tomteblossen lyser upp hela Delfinen innan nedsläpp.
17.10
Publiken bär fram sitt lag och när matchklockan står på 3.59 klappar Erik Stålnacke in 1–0 bakom Hans-Göran Elo I Hammarbys kasse.
– Den första perioden var vår bästa på hela säsongen. Det var pass, pass, och sedan öppet mål, säger Freddy Lindfors.
– Publikens stöd var en starkt bidragande orsak till det. Vi spelade som i trans, och bara flög fram över isen. Vi kände oss helt oslagbara med dem bakom oss, säger Erik Stålnacke.
– Det var helt fantastiskt. Det är bra stämning på matcherna nu också, men det går liksom inte att jämföra, det var enkelt bättre förr, säger Mats Blomqvist.
Tio minuter senare gör han 4–0 efter att de sönderåkta Hammarbyspelarna tappat markeringen på honom framför egen kasse.
Johan Strömwall slänger sig och slår in pucken bakom Hans-Göran Elo.
18.40
Luleå Hockey går i från till 6–0 efter två mål av lagkaptenen Torbjörn Köhler och till och med Freddy Lindfors känner sig säker inför den tredje perioden.
– I den första periodpausen hade jag sagt åt dem att det inte var klart. Jag påminde dem om vad som hade hänt i matchen innan. Då vi spelade riktigt dåligt och låg under nästan hela matchen. Men i den andra periodpausen sa jag inte så mycket. Det var ju bara att spela av matchen, säger han.
Tvåmålsskytten Torbjörn Köhler jublar.
18.59
Om den första perioden var den bästa Luleå Hockey hade gjort på hela säsongen så är den tredje kanske den sämsta.
Laget släpper in mål efter mål och den annars så lugna Freddy Lindfors håller på att tappa det i båset.
– Jag var fly förbannad, det var mycket tid kvar och spelarna satt och garvade i båset, säger han.
Men efter Ulf Rådbjers 7–4-mål tar det stopp för Hammarby.
– Jag tycker det var starkt av oss att greja det, säger Erik Stålnacke och tillägger:
– Pressen var enorm. Allt annat än en elitserieplats ansågs ju vara ett misslyckande.
Saken är klar.
19.27
Det dröjer inte länge innan de första åskådarna har tagit sig in på isen.
– Det var eufori, ren eufori, säger Erik Stålnacke.
– Det var ett jäkla liv efteråt, konstaterar Mats Blomqvist.
– Det var en häftig upplevelse.
När Freddy Lindfors lämnar båset för att krama om sina spelare hissar de honom.
– Vilken lättnad det var, allt bara släppte. När jag såg hur glada alla andra var blev jag också det, säger han.
Hela staden bubblar av glädje och segerfesten vill aldrig ta slut.
– Jag minns att nattklubbarna här i Luleå hade öppet den där kvällen, trots att det var en söndag. Vi trodde inte att det skulle komma så mycket folk. Men det var knökfullt överallt, säger Erik Stålnacke och konstaterar att det som hände den där vårdagen för 36 år sedan är ett minne för livet.
Lars-Göran Niemi klappar om Veli-Matti Ruisma.
Matchfakta
Luleå–Hammarby 7–4 (4–0, 2–0, 1–4)
Första perioden: 1–0 (3.59) Erik Stålnacke (Thomas Bäckström), 2–0 (6.57) Johan Strömwall (Rolf Karlsson), 3–0 (9.06) Hannu Niemi (Matti Ruisma, Lars-Göran Niemi) i spel fem mot fyra, 4–0 (13.28) Erik Stålnacke (Thomas Bäckström, Jan-Ola Lomgren).
Andra perioden: 5–0 (0.35) Torbjörn Köhler (Johan Strömwall), 6–0 (14.57) Torbjörn Köhler (Bo Eriksson).
Tredje perioden: 6–1 (0.32) Jan Lindberg, 7–1 (3.33) Jan Nilsson (Erik Stålnacke, Jan-Ola Lomgren), 7–2 (9.14) Tomas Lundén, 7–3 (14.52) Bruno Ohlzon, 7–4 (18.37) Ulf Rådbjer.
Fotnot: På lördagen publiceras Stålmännen, en dokumentär bestående av både historiska bilder och nyinspelade intervjuer – med några av dåtidens profiler – som handlar om laget som gjorde det som länge hade verkat omöjligt, och gav Luleåborna något att glädjas över.