Luleå Hockey/MSSK har hela sju spelare med till OS i Pyeongchang – och en av dem är Rebecca Stenberg, från Piteå.
– Nu har det ju hunnit sjunka in, och man har insett att det verkligen ska hända. Det känns riktigt stort och en är såklart att representera Sverige, säger Rebecca Stenberg.
Hur var väntan innan beskedet att du skulle få åka till OS?
– Just när truppen ska tas ut är det alltid nervöst. Det var skönt att få beskedet lite innan presskonferensen, så man kunde sitta lugnt där.
Redan för åtta år sedan gjorde Rebecca Stenberg sin första VM-turnering och året efter var hon också med i VM-truppen.
Men trots det har hon haft svårt att ta en ordinarie tröja i landslaget och till OS i Sotji blev hon sidsteppad av dåvarande förbundskaptenen Niclas Högberg.
– Jag har ju drömt om det här länge, ända sedan jag började spela ishockey. Jag spelade ju i Piteå med killar upp till jag var tolv år, och ändå sedan jag kom in i damhockeyn har jag haft det här som sikte. Efter OS i Sotji kände jag att jag verkligen ville vara med där och började då satsa och göra vad som krävs. Det känns riktigt kull att få vara med.
Vad har du gjort annorlunda i den här satsningen efter OS i Sotji?
– Jag har fokuserat mer på hockeyn. Under de första åren pluggade jag, och då är det lätt kombinera. Efter studierna har jag inte behövt jobba så mycket då jag haft mycket stöd från mina föräldrar och kunnat träna och utvecklas. Senaste åren har jag också haft individuell hjälp för att förbättra mina styrkor, men även svagheterna. Det är en heltidssatsning som har krävts, absolut.
Hur mycket har stöttningen från familjen betytt?
– De har gett mig exakt det jag behöver. Stöttat mig, skjutsat mig hit och dit och bara finnas där när man behöver dem. Oavsett om det gäller hockeyn eller annat i livet så har de alltid funnits där.
Vad förväntas du ha för roll under OS?
– Jag har spelat mycket med Pernilla Winberg (Linköping) och Hanna Olsson (Djurgården). Vi har producerat ganska bra tycker jag. Vi är en spelskicklig liga som absolut kan prestera mål och poäng. Det är väl också det som vi ska hjälpa till med. Sedan har jag också spelat lite boxplay, men det är väl främst i offensiva situationer jag ska bidra med, säger Rebecca Stenberg och fortsätter:
– Man åker ju inte till ett OS och inte vilja ta en medalj. Vi väljer att fokusera på den första matchen mot Japan. Allt fokus ligger på att vinna den matchen, och sen får vi ta det därifrån.
Ska Sverige ta en medalj i OS behöver man placera sig före Finland – och mot just Finland har Sverige har stora problem senaste säsongerna.
Men efter elva raka förluster bröt Damkronorna förlustsviten då man vann i oktober.
– Det är alltid skönt att få det här trendbrottet då man känner att man kommer närmare och närmare men det händer ingenting. Så det var väldigt skönt att få ett kvitto på att vi gör någonting rätt. Att vi fick vinna så nära inpå mästerskapet är ju också väldigt skönt för självförtroendet, säger Johanna Fällman, som också gör OS-debut.
Hur tycker du att lagets utveckling sett ut?
– Jag tycker att vi tagit jättestora steg och hittat en spelidé som passar oss väldigt bra. Sen har vi kommit ihop väldigt bra som lag, vi är väldigt tighta ändå.
Och målet i OS är?
– Det är ju medalj, såklart.