Sami Lepistö med systern och hennes barn efter segern mot Djurgården.
Det är en minst sagt erfaren spelare som anlänt till Luleå för att spela i SHL och 37-åringen från Helsingfors har levererat åtta poäng (1+7) på sju matcher. Meritlistan är bland de längsta av spelarna som representerat klubben som inte har haft en så erfaren spelare sedan Janne Niinimaas tid för tio år sedan.
– Isen och rinken är större här än i KHL så det blir lite mer skridskoåkning. Kanske att det är lite mer struktur i defensiven så det blir enklare att hitta en passning framåt, säger Lepistö.
Hans fru och tvillingdöttrar är kvar i Finland men under matchen mot Djurgården var systern som bor i Pajala var på plats. Han har inledningsvis matchats med Julius Honka och den jämnårige Daniel Sondell.
– Jag och Sondell har funkat bra. Det är en erfaren kille också och jag antar att det mest är en siffra. Vi kan säga att vi är erfarna och inte gamla.
Vi har undrat om det kan vara SHL:s äldsta backpar någonsin?
– Antagligen i hela världen (skratt). Så jag skulle inte bli förvånad om det var så. Fast jag känner mig inte så gammal och bryr mig inte.
Det är en minst sagt lång minnesvärd karriär att gå igenom med Sami Lepistö.
Förra säsongen blev hans åttonde i moderklubben Jokerit innan han lockades av Luleå och att spela med ”Kungen” som han kallar Linus Omark. De två lärde känna varandra i KHL där finländaren gjort nio raka säsonger.
– Det var lite samtal med andra klubbar där men Jokerit var inte aktuellt och finska ligan fanns också. Fast lönerna i Sverige är bättre nuförtiden och så här långt känns det bra.
Viss rutin av Sverige finns då pappa Jussi Lepistö gjorde två säsonger med Leksand under 80-talet. Sami fick vara dagbarn hos Dan Söderströms fru under denna tid innan familjen flyttade tillbaka till Finland.
A-lagsdebuten med skedde redan 2003/04 då både Anders Burström och Thomas Sjögren spelade i Jokerit. Tränare var Malmöbekantingen Hannu Jortikka som gav junioren chansen.
– Jokerit har varit mitt lag sedan barndomen och jag har aldrig spelat för ett annat lag i Finland. Jag följer dem till och från nu också. Jortikka trodde på några av oss yngre då. Det är en stor anledning att jag utvecklats och han är en legendarisk tränare.
I början av säsongen 2005/06 spelade Sami Lepistö med landslaget.
Det blev också spel i JVM hemma i Helsingfors där Finland tog brons och Lepistö var en av de bästa spelarna. Därför utsågs han till bästa back och togs ut all star-laget.
– Jag hade inte så mycket internationell erfarenhet men den turneringen gick väldigt bra och blev en game changer. Det är ett av mina bästa minnen och i min hemstad dessutom med mycket folk, även om vi spelade i HIFK:s hemmaarena.
I Washington fick Sami Lepistö spela med profiler som Nicklas Bäckström, Alexander Ovetjkin och Vikto Kozlov.
Efter fyra A-lagssäsonger och två finalförluster som bäst var det tid att gå från en huvudstad till en annan. Washington Capitals draftade talangen som 33:e spelare men 2007/08 och säsongen efter blev det bara 14 NHL-matcher.
– Washington var ett stort steg och nu i efterhand undrar jag om jag var redo. Jag visste nog inte vad som hände men det blev två säsonger och 14 NHL-matcher, vilket är ganska lite. Där spelade Ovetjkin, Fedorov och Bäckström plus Viktor Kozlov så det var några riktigt bra spelare.
VM 2008 hölls i Kanada och Sami Lepistö blev matchvinnare för Finland i kvarten mot USA. Teemu Selänne och Saku Koivu var med i ett starkt finskt lag.
I stället var det AHL och Hershey Bears som gällde främst men ett VM i Kanada hanns med under 2008 och ett nytt brons.
– I AHL spelade jag riktigt bra och vi hade ett bra lag med mycket publik på ett litet ställe. Jag hade kunnat göra saker annorlunda men Hershey var kul mycket handlar om erfarenhet. I VM-semin mot Ryssland spelade de riktigt bra och vann klart men jag fick avgöra kvarten mot USA.
Tiden i Phoenix Coyotes blev Sami Lepistös bästa i NHL.
Det var först 2009 efter flytten söderut till Phoenix som lyftet kom och Lepistö kunde etablera sig i ligan ordentligt.
– Där kände jag mig som mest bekväm i NHL och hade mina bästa år, både på isen och utanför. Man kommer in i sina rutiner och bor i ett hus utan att känna oro över att skickas ner. Så såna saker hjälper. Där hade vi inga superstjärnor under coachen Dave Tippett utan en tajt grupp där man kände sig välkommen.
2010 hölls OS i Vancouver och Sami Lepistö var med i Finlands trupp.
Under första säsongen blev det landslagsspel på nytt och denna gång i OS. Ett nytt brons bärgades efter semifinalförlusten mot USA med 1–6.
– Där i Vancouver och Kanada är hockeyn den stora sporten och det var galet med en massa folk. Vi föll mot USA i semifinalen och blev utspelade då men skönt med ett nytt brons. Att jag sedan hamnade i Columbus en kort tid gillade jag inte för jag ville stanna i Phoenix men vissa saker kan man inte styra.
Sejouren med Columbus Blue Jackets blev bara 19 matcher lång.
VM 2011 slutade med Finlands andra VM-guld i historien efter en ny storseger mot Sverige i Finland.
Sedan var han med i laget som 2011 vann landets andra VM-guld efter att Tre Kronor kollapsat på slutet i finalen och släppt in fem raka mål i sista perioden. Många minns säkert bilderna på när en ledare ramlade från flygplanstrappan eller har sett Timo Jutila sluddra i en intervju efteråt och folk anade att det spritfestades en del efter segern.
– Jadå, det firades. Vi fick lite skit för att det blev för mycket men de flesta firade nog lite för mycket. Det var nästan surrealistiskt hur det blev eftersom det gått några år sedan senaste guldet för Finland.
2011/12 spelade Sami Lepistö med klassiska Chicago Blackhawks men hade stundtals svårt att ta en plats.
Tiden i NHL avslutades i Chicago med 26 matcher men klubben som två år innan vunnit Stanley Cup åkte ur slutspelet direkt mot just Phoenix.
– Allt startade bra men sedan vet jag inte vad som hände och jag var med under de första matcherna på säsongen. Jag var utanför laget ibland men tyckte jag spelade bra. Klubben vann tre Stanley Cup-titlar på sex år och jag var där men det var utan mig, fast med i stora drag samma lag och massa stora spelare.
2014 hölls OS i ryska Sotji och Finland knep en ny bronsmedalj med Sami Lepistö i laget.
Omställningen till KHL kändes tuff med en annan spelstil mot den i NHL – samtidigt var han snart 28 år och ville spela mer. Fast varken i Jaroslavl eller Prag kom poängen eller lyftet. Det skulle dröja till 2013/14 och efter flytten till Jekaterinburg där han var poängbäste back.
– Där var det inte bara ett jobb och vi hade ett ungt lag som nådde slutspelet. Så då kände jag mig som en bra spelare igen. Jag fick spela OS i Sotji och det var kul med ett bra resultat men en ny finalmiss. Sverige vann knappt i semin men de var lite bättre så vi kunde ha gjort det lite bättre i Teemu Selännes sista landskamper.
Sami Lepistö har gjort nio raka säsonger i KHL, varav två i Salavat Julajev Ufa med Linus Omark som lagkamrat.
Det blev fyra säsonger i Ryssland där de två sista var med Salavat Julajev Ufa där Linus ”Kungen” Omark dominerade poängligan. Samtidigt ser Lepistö det som sina bästa KHL-säsonger då han gjorde minst 30 poäng två år i rad och laget gick till semifinal.
– Att bo i Ryssland var helt okej och jag var singel då men började träffa min blivande fru. Det har alltid varit bra klubbar och jag har inga galna historier därifrån. Intresset var stort med mycket folk på plats.
Den finska World Cup-äventyret 2016 blev mindre lyckat då laget förlorade alla sina matcher.
Jokerit hade gjort tre säsonger i KHL när det blev en flytt hemåt. Han och frun hade blivit föräldrar till tvillingflickor så Helsingfors kändes bäst. Fast efter World Cup 2016 där Finland förlorade alla matcher var det snack om en återkomst till Nordamerika som aldrig blev av.
– Vi hade det tufft där och gjorde knappt några mål. Det hölls i Toronto och man fick lite NHL-känsla igen. Kanske hade det blivit NHL igen om jag drivit det lite mer men det är inget jag ångrar.
2018 spelade Sami Lepistö sitt tredje raka OS men denna gång blev han utan medalj efter en kvartsfinalförlust.
Med moderklubben Jokerit snittade Lepistö återigen drygt en poäng varannan match under de tre första säsongerna. Det blev också spel i ett tredje raka OS men denna gång utan NHL-spelare och Finland åkte precis som Sverige ut i kvarten.
– Man förstod att något annat lag än Kanada troligen skulle vinna. Ryssarna hade det bästa laget men vi hade inget bra OS. Det var senast jag spelade med landslaget och med barn har jag känt att det är många turneringar. De frågade mig säsongen efter men jag har prioriterat familjen.
Sami Lepistö jublar över sitt första mål i Luleå Hockey.
Nu ska hans svenskspråkiga fru och barn också flytta upp när det blir läge. Landslagsspel är inte uteslutet för veteranen som ändå känner sig okej med att tiden med Lejonen kan vara förbi. Han har också hållit sig relativt skadefri och spelat de flesta matcherna varje säsong, med undantag av den senaste när han likt nu anslöt efter några matcher.
– Jag gillar fortfarande att spela och nu känns det som att varje säsong är en bonus. Kroppen känns bra och jag borde kunna spela lite längre. Så när det bara känns som ett jobb är det läge att hänga upp skridskorna.
Den första tiden i Luleå bor Sami Lepistö på hotell i centrum.