Vi ses på ett av Börje Salmings favoritfik på Östermalm i Stockholm. Här är det gott om plats och vi hittar ett bord i avskildhet. Han tvekar ett tag men beställer sedan en ordentlig kanelbulle.
– Det är första gången NSD betalar något åt mig, då ska jag fan slå på stort, säger han och skrattar.
Den 67-årige ishockeylegendaren från Kiruna har ett par timmar på sig innan han ska spela tennis. Han har dragit ner lite på träningen de senaste åren. Numera blir det ”bara” tre-fyra dagar i veckan.
– Men den här veckan har jag faktiskt tryckt in fem pass, säger han.
Tränar du så mycket för att det är kul eller för att hålla dig i form?
– Jag tränar och håller igång för att må bra. Det har jag alltid gjort. Förr sprang jag mycket och anmälde mig till varenda lopp i Stockholm. Nu har jag en dålig höft så jag springer inte lika mycket, annars mår jag hur bra som helst. Däremot har jag ju problem med hjärtat.
Det var för tre år sedan, när han var på smekmånad tillsammans med sin hustru Pia, som Börje Salming för första gången fick problem med hjärtat. Ett av blodkärlen hade nästan slaggat igen helt och han tvingades göra en så kallad ballongsprängning för att utvidga kärlet.
– Jag hade tur. Det var nästan helt igenslaggat och då hade jag kunnat få en hjärtinfarkt, säger Börje som minus lite hjärtflimmer har mått bra sedan dess.
Fram till för några veckor sedan.
– Plötsligt kände jag mig konstig och jäklig så då var jag inne en sväng på sjukhuset. Jag var rädd att samma sak hänt en gång till så då gjorde de en kranskärlsröntgen. Men det såg bra ut, så det var väldigt skönt.
Hur orolig är du för ditt hjärta?
– När man åkt på en sån där smäll så blir man lite känsligare. Man tänker efter litegrann, blir lite räddare och inser att man kommit lite närmare döden.
Tänker du på döden?
– Ja, det gör jag.
Vad tänker du då?
– Att döden har kommit så påtagligt nära. Vi vet ju alla att vi ska dö en vacker dag, men när man är 30 tänker man ju inte på det. Nu fick jag mig en liten smäll och tänker på det ibland. Samtidigt måste man ju leva som förut, träna och må bra. Däremot ska jag inte anstränga mig i 200 längre, man får tänka sig för lite mer.
Det är anledningen till att Börje Salming gång på gång tackat nej till underhållningsprogram som ”Mästarnas mästare” och ”Let’s dance”.
– De har frågat varje år i tio års tid om ”Mästarnas mästare”. I början tackade jag nej för att jag inte hade tid, inspelningarna kolliderade ofta med mina resor till Kiruna. Men nu får jag inte ta ut mig på det sättet, på grund av hjärtat.
Samma med ”Let’s dance”?
– De har också varit på mig länge, men nu har jag sagt nej. Jag har tänkt på det ganska mycket. Jag gillar ju att dansa, tycker att det är skitkul. Sen kan man ju några ”steps” också. Men jag ska ju inte stressa upp mig utan vara lite försiktig.
Börje Salming bor i Stockholm sedan många år tillbaka, men hans resor upp till Norrbotten och familjens hus i Salmi by vid Torne träsk är heliga för honom.
– Det var min farfars far som byggde huset först, nu håller vi på att renovera för att bevara det. Det är fantastiskt där, huset ligger i en dal med en egen sjö. Det finns hur mycket fisk som helst och man kan jaga. Sen fungerar inte några telefoner. Vet du hur skönt det är?
Du känner lugn när du kommer dit?
– Ja, verkligen. I somras var vi nog där fem gånger.
I Kiruna bor Börje Salmings 91-åriga mamma Karin.
– Hon är jätteklar i skallen och man kan prata med henne om allting. Nu på vintern sitter hon mycket inne och tittar på sport på TV, men på somrarna är hon ute mer.
Påverkas din mamma av stadsflytten?
– Nej, hon klarar sig. Hon är på norra sidan så det är superskönt.
Hur ser du själv på stadsflytten?
– Lite märkligt är det ju. Allting tas bort, det blir som ett stort hål. Men vi har alltid varit på norra sidan mest, på Matojärvi idrottsplats. Allt det finns ju kvar som tur är. Men det är väldigt konstigt att gå ner på stan och se att stadshuset är borta, stationen är borta. Det är tragiskt på något sätt. Samtidigt måste de ju göra något för att Kiruna ska finnas kvar.
Salming tar en tugga av sin bulle och rör om i sitt te innan han fortsätter att prata om sitt Kiruna. Om resorna norrut och planerna på att sluta flyga framöver. Han är, likt många andra, orolig för klimathotet.
– Det är ju livsfarligt. Man försöker göra det man kan, sortera och så. Men nu har jag faktiskt börjat fundera på att ta nattåget varje gång jag ska till Kiruna. Det tar ju tre dagar, men då kanske det får göra det, säger han.
Sen kommer en hyllning av Sveriges största miljökämpe, Greta Thunberg.
– Vilken fantastisk liten tjej, hon är ju grym. Sådär ska alla vara, precis som hon. Skicka fram henne mer, hon har ju modet och törs stå för viktiga saker. Till skillnad från våra politiker som bara pratar om sig själva. Låt Greta bli statsminister, då blir det nån jävla ordning här tror jag.
Det kommer nya gäster in på fiket. Alla sneglar de igenkännande åt Börje Salmings håll. Han har på grund av sina enorma ishockeyframgångar, både i Sverige och i Kanada, blivit en av landets största idrottsprofiler. Han kan inte fly undan rampljuset och har accepterat att han blir igenkänd överallt.
– Det är faktiskt inte så farligt, enda gången det blir jobbigt är när folk tar över litegrann. Sliter och drar i mig, tror att de äger mig. Då kan det blir lite för mycket. Ofta är det alkohol inblandat. Men jag ställer alltid upp om någon vill ta en bild, det spelar mig inte stor roll. Även om jag kan bli lite less ibland.
Har du aldrig sagt ifrån på skarpen?
– Jag har plockat upp en kille på krogen en gång faktiskt, han snackade skit om mig. Men det var länge sen.
Berätta.
– Jag hade skilt mig och var på en bar tillsammans med min nya sambo. Då stod det en kille och snackade skit om mig lite längre bort: ”Titta, han är här med en ny tjej, fan vad dåligt”. Till sist blev jag så less så jag gick dit och tryckte upp honom mot väggen. Sen sa jag åt honom att lägga av och hålla käften, annars...
Hur reagerade han?
– Jag vet knappt. Jag gick bara därifrån. Men då var jag jättearg, för sådär brukar jag inte reagera. Jag blev bara så jävla less på honom. Han ville jävlas och vara dum. Inte okej.