Han vann guld i Luleå, men för Skellefteå. Här kysser Johan Forsberg Le Mat-pokalen 2013.
Johan Forsberg tar emot i sin mammas stuga i Hortlax, söder om Piteå. Det är en dag när vädret inte riktigt kan bestämma sig runt Piteälv. Ena stunden regnar det, bara för att några minuter senare vara halvsoligt.
Här vid älven där han växte upp kan Forsberg verkligen slappna av. När Sporten träffar Luleå Hockey-profilen är det på dagen en månad sedan 35-åringen meddelade att han skulle sluta spela ishockey.
Forsberg säger att han inte minns så många specifika matcher eller mål. Det är grejerna utanför rinken som han tänker mer på. Han kommer ihåg lagkamraterna och vad de betydde för honom.
Vi ber honom ändå, mot slutet av intervjun, att fundera på om han har ett speciellt hockeyminne han vill lyfta fram. Och det får vi återkomma till.
Det blev 15 år i elithockeyn. Han lyftes upp i Piteå Hockeys A-lag som 19-åring. Tog chansen att flytta till Malmö säsongen efter och blev A-lagsspelare på riktigt i Björklöven.
Som Johan Forsberg själv säger har han gjort alla förbjudna övergångar som går att göra i Norrlandshockeyn.
Den första är från Björklöven till Skellefteå sommaren 2009.
– Jag hade kompisar som jag hade spelat med i Löven som gått tidigare, både Erik Andersson och Erik Forssell. Jag var inte speciellt orolig över övergången. Jag har många vänner som är hardcore-Lövare och jag har många vänner som är hardcore-Skellefteåfans. Men jag kände mig ganska trygg i det. Det var olika serier och jag tror nog innerst inne att folk förstår. Många förstår hur branschen funkar.
Forsberg passade bra in i Skellefteå. Han vann skytteligan i slutspelet första säsongen och blev assisterande lagkapten inför år 2.
– Jag kom in precis när raketen stack iväg i Skellefteå. Det var otroligt. När jag kom till Malmö tänkte jag: ”kan jag spela i allsvenskan?”. När jag kom till Skellefteå tänkte jag: ”kan jag spela i elitserien?”. Men jag kom in helt rätt, om man säger så.
Raketen Skellefteå förlorade två SM-finaler, men i den tredje raka finalen 2013 hade man 3-0 i matcher mot Luleå.
– Jag kommer mycket väl ihåg bussresan till sista finalen i Luleå. Jag tror att jag aldrig hade varit riktigt nervös inför en match innan. Ok, man har lite fjärilar i magen, men att vara riktigt nervös. Det var första matchen i karriären jag kände det.
Det hade varit en stor besvikelse när laget hade förlorat SM-finalen ett år tidigare. Nu minns Forsberg mest lättnaden efter att guldet var klart.
– Bussresan hem var nästan det härligaste av allt. Först var det tjo och tjim, men efter ett tag satte sig alla bara ner på sina platser. Då var det lite att man andades ut. Det var nog det häftigaste, att alla förstod att vi gjorde det.
Lars "Osten" Bergström tog Johan Forsberg till Malmö och till Luleå. Här syns de båda inför Forsbergs första säsong i LHF.
När SM-yran lagt sig var det dags för förbjuden övergång nummer 2. Till Luleå från Skellefteå sommaren 2013.
– Egentligen exakt samma läge som i Malmö när jag gick till Löven. De sa: vi vet inte och ”Osten” (Lars Bergström, sportchefen i Luleå Hockey) hörde av sig igen, säger Forsberg och tillägger snabbt:
– Jag skrev ett sms till ”Osten” när jag meddelade att jag skulle lägga av och tackade för stödet.
Klubbarna hade precis mötts i en SM-final, men Forsberg tvivlade aldrig på sitt beslut.
– Jag har tagit alla förbjudna steg. Men jag tänkte samma där. Jag visste vad jag gjorde, men jag var inte orolig, säger han och fortsätter:
– Jag personligen har aldrig haft några problem med det. Jag uppskattar rivaliteten. Men som jag säger. Jag vet att folk är smartare än många tror ibland. Och alla förstår, så är det. Det kändes bra.
Piteåpojken Forsberg höll på Luleå Hockey när han växte upp och nu kom han in i ett lag som också hade en pil uppåt.
– Det var en mix av äldre och yngre. Allt från Janne Sandström till Lucas Wallmark och de andra. Det var ett gäng yngre där som man fick ta hand om och skjutsa till träningarna för de hade inte körkort. Det var en härlig mix.
Väldigt naturligt har han också blivit en ledare i de flesta lagen han har spelat i. I Luleå Hockey tog han hand om några av de yngre i truppen.
– Det har blivit så. Det beror nog på att när jag kom upp i Piteå och Malmö så var det många av de äldre som tog hand om mig. Så var det. Jag tror det beror ganska mycket på det. Jag vet hur vilse jag själv var när jag kom upp i A-laget. Jag vet att folk behöver nån som säger hur man ska koka pasta och att det är dumt att missa en passning, säger han och skrattar lite.
En mäktig vändning som han gjorde mål i. Johan Forsberg med CHL-bucklan 2015.
Luleå Hockey tog steg för steg och 2015 fick han vinna Champions Hockey League med klubben.
– Det blev ett otroligt slutspel. När vi vände i Salzburg, kanske den konstigaste matchen jag har spelat i min karriär. Jag kommer ihåg efteråt för det var så overkligt. Ingen jublade för alla undrade bara vad som hände.
Och sedan väntade en spännande final mot Frölunda och en ny vändning.
– Det var en riktigt härlig match och det kändes väldigt likt ett SM-slutspel. Just att det blev mot Frölunda tror jag spelade in. Det var en rivalitet där under flera år mellan klubbarna. Det var en härlig serie och ett härligt guld. Sen blir det lite speciellt när det blir firande under en säsong. Vi satsade ju förstås på dubbla guld. Det blev kortare firande än ett SM-guld.
Och semifinalserien mot Frölunda i SM-slutspelet året efter gnager i efterhand.
– Den matchserien var en holmgång. Efter det slutspelet var det lite samma känsla som i Skellefteå. Jag tyckte att vi hade en bra chans att vinna det året. Det är en sån serie man grämer sig lite grann över. Eller väldigt mycket. Vi hade nåt stort på gång. Det hade mycket väl kunnat gå hela vägen.
Det blev en förbjuden övergång till. Tidigare Björklöven-spelaren gick till Modo och gjorde en sista säsong där innan coronapandemin stoppade chansen att nå SHL.
Under tiden i Björklöven fick han spela med sin yngre bror Tobias när denne under två korta perioder var utlånad till Löven.
Johan Forsberg minns hur Tobias sov på hans soffa och att deras första framträdande tillsammans inte riktigt blev som de hade tänkt.
– Vi spelade i samma kedja i första matchen. Då var vi nog båda lite överladdade. Det blev inte jättebra. Vi tänkte nog att det här blir som Sedinarna. Men det blev det absolut inte kan jag meddela, säger han och ler gott.
Det blev inte mer än cirka 15 matcher ihop i Björklöven för bröderna. Och nu blir det inte mer hockey för någon av dem.
Efter den hemska olyckan på annandagen 2018 när Tobias åkte rakt in i sargen i en allsvensk match för Leksand är han förlamad nedanför bröstet och har nedsatt funktion i armarna.
I en lång intervju i Expressen i somras pratade Tobias Forsberg om sitt nya liv. I artikeln är Tobias väldigt positiv, han tycker inte synd om sig själv och försöker i stället göra det bästa av det som har hänt.
När vi frågar Johan Forsberg om han är lika positiv som brorsan säger han:
– Jag tror att vi är ganska lika på det sättet min bror och jag att vi är nog inte är grundpositiva personer. Vi är ändå norrbottningar båda två...
– Jag tror att vi båda, som Tobias sa, tänker att man får se vilka kort man har och så får man försöka göra det bästa av det. Så där tror jag vi är väldigt lika. Men det är inte så att vi går omkring på rosa moln hela tiden. Men vi tar oss an utmaningen på ett sätt som att vi verkligen vill göra nåt bra. Att man alltid vill göra sitt bästa.
Efter klubbyten och tänkbara sliding doors-ögonblick har Forsberg bara tänkt framåt. Och levt här och nu.
– Det där har jag försökt jobba mycket på och att vissa saker kan man inte påverka. Min kära sambo brukar hata när jag säger att saker är som de är. Hon tycker att det låter negativt. Men jag ser ganska positivt på det. Det är som det är och så får man försöka göra det bästa av det. Jag ska inte säga att det alltid funkar för mig, men jag försöker att tänka så.
De spelade cirka 15 matcher ihop i Björklöven, men nu är både Tobias och Johan Forsbergs karriärer över.
Sporten har tidigare i flera artiklar berättat om att Johan Forsberg pluggar till psykolog och att han vill hjälpa andra idrottare. Lillebror Tobias hade redan innan sin olycka börjat studera om hälsa och kost. Bröderna har redan spånat idéer om att göra något ihop.
– Vi har pratat ganska mycket om det senaste året. Jag ska nog inte säga för mycket utan att förankra det med min bror. Men vi har en del tankar om att starta nånting.
Är det kopplat till att du ska bli psykolog och hans inriktning mot kost och träning?
– Där har vi tankar på att dra igång nånting. Sen har vi snackat lite om att börja föreläsa en del. Sen om vi gör det tillsammans eller var för sig. Det vet vi kanske inte än. Både jag och han har haft de tankarna under ganska många år. Så nåt sånt kommer det att bli också.
Johan Forsberg i avspänt skick i väntan på att bli intervjuad efter en träning i Coop Norrbotten Arena.
Johan Forsbergs bästa hockeyminne då? Efter att ha funderat ett tag kommer han med ett svar.
– Jag får väl säga sista matchen med Skellefteå när jag gjorde mål. Det var otroligt konstigt. Jag kommer inte ihåg nåt av målet, jag har fått kolla på det i efterhand. Och sen CHL-finalen i Luleå där jag också gjorde mål. Det är bra att jag har en pappa som kommer ihåg allt.
Forsberg säger att när han var mitt i hockeykarriären tänkte han inte på att bara spelade i vinnande lag. Men nu, med lite distans, tänker han desto mer på det.
– Jag är tacksam för att jag fick vara med om det. Jag tänker ganska mycket på att gamla lagkamrater har sagt att ”försök och njuta av det för alla får inte vara med om att vinna saker i karriären”. De flesta får ju faktiskt inte det. Så det ska jag försöka tänka mer på. Att jag faktiskt har vunnit nånting.