I dag skulle han och hans lagkamrater egentligen ha spelat en eventuell femte kvartsfinalmatch.
Men coronavirusets utbredning tvingade Svenska ishockeyförbundet att ställa in slutspelet.
Därmed gick hans dröm om att vinna ett guld med laget i sitt hjärta i kras.
– Det känns givetvis bittert, säger Nils Lundkvist och fortsätter:
– Det kändes som att vi hade något bra på gång. Alla som hade haft skavanker hade haft tid på sig att rehabilitera. Och i och med att vi säkrade seriesegern relativt tidigt så kunde de som hade spelat mycket vila några matcher. Vi fick också i gång vårt powerplay på slutet, så det är klart att man hoppades.
Men han tycker det var rätt att ställa in slutspelet.
– Det är massor av människoliv som står på spel, och det är förstås bra mycket viktigare, säger han.
Det är imponerande säsong han har bakom sig.
Den 19-årige backen från Piteå gjorde 31 poäng på 45 matcher och gick plus 17.
Han fick också chansen i landslaget.
– Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle gå så bra, det är faktiskt helt sjukt, säger han.
Det är inte konstigt att Nils Lundkvist känner på det sättet.
För han hade det kämpigt säsongen innan.
– Jag var ganska djupt nere, säger han.
Han konstaterar att han hade för höga förväntningar på sig själv.
– Jag hoppades kunna ta där klivet jag tog den här säsongen redan då, men jag fick en tråkig start. Ingenting stämde när jag kom hem från det första landslagslägret. Det fick mig att börja tänka för mycket, och sluta tro på mig själv. Jag började också göra saker som jag vanligtvis inte brukar göra, säger han och berättar att han lärde sig mycket om sig själv under den perioden.
Han är tacksam för stödet från lagkamraterna.
Men också för det Henrik Stridh gjorde för honom.
– Han tog sig verkligen tid och försökte bygga upp mitt självförtroende när det inte gick så bra, säger han.
Det har skrivits mycket om honom sedan han blev uppkallad från juniorlaget.
Det trots att han vid den tidpunkten bara var 17 år.
Nu börjar Nils Lundkvist vänja sig vid det.
– Jag har blivit bättre på att hantera det och bryr mig inte lika mycket om vad som skrivs om mig längre, säger han.
Samtidigt medger han att fortfarande läser mycket av det som skrivs om honom.
Och att han tyckte det var jobbigt hela tiden få frågor om när han skulle slå Tim Erixons gamla juniorrekord.
När jag säger att det inte känns som att framgångarna har stigit honom åt huvudet blir han glad.
– Det är kul att höra, säger Nils Lundkvist och fortsätter:
– Jag hoppas att folk inte tycker jag har förändrats, bara för att det har börjat gå bra på isen. Utan att jag är samma person som innan. Man är inte vad man presterar. Och jag är inte coolare nu än vad jag var innan.
Hur det kommer att bli med nästa säsong är fortfarande ovisst.
– Jag hoppas att vi får spela, och har bestämt mig för att träna på bra i sommar, säger han.
Har New York Rangers gett dig något kontraktsförslag?
– Inte än, men det är förstås något jag hoppas på att få, och min agent jobbar på det.
Vad har de sagt till dig?
– Att de är nöjda med min säsong, och glada över att jag är en del av deras organisation, och att jag är en del av deras framtid.
Han tillägger sedan:
– Och det är givetvis roligt att höra.
Hur ser du på dina chanser att ta en plats där nästa säsong?
– Jag vet inte hur nära jag är förrän jag har testat, men det kommer nog bli fruktansvärt tufft, de har många duktiga backar.
Är du öppen för att spela farmarlagshockey om du inte platsar i New York Rangers?
– Jag vet inte hur den ligan är, men jag tänker inte ge upp i första taget, utan jag kommer att ge det en ärlig chans.
Men tanken på att göra som kompisen Isac Lundeström, som återvände till Luleå Hockey efter en tid i Anaheim Ducks farmarlag, om han inte tar en plats i New York Rangers nästa säsong, lockar också Nils Lundkvist.
– De kommer att ha en bra chans nästa säsong också, och det hade så klart varit fantastiskt att få vara med och vinna ett guld med Luleå Hockey, jag vet ju också hur bra utvecklingen man kan ha här, säger han.
Har du och Luleå Hockey diskuterat den möjligheten?
– Vi har pratats vid, och vet var vi har varandra.