Lars "Osten" Bergström
"De ska inte längta hit nästa gång. Det är vi som styr deras tankar. Kom igen, nu kör vi för fan".
De numera klassiska citatet myntade Lars "Osten" Bergström i ett tv-reportage i SVT 1996 när ett kamerateam följde laget under en dryg veckas tid.
Han manade på sina spelare med stor entusiasm och gjorde det nästan till en konstform.
– Det var en av mina styrkor, att spela på sinnesstämning. Antingen få dem att slappna av eller tända till. Jag tog det också som en utmaning att tänka vad behövs nu? Tändvätska eller vatten? Jag vet att många uppskattade det, att jag kunde hitta en bra frekvens.
Lars "Osten" Bergström lämnade sällan något åt slumpen.
– Jag tänkte att jag kommer få en chans, och då ska jag inte sitta efteråt och ångra att jag genade, var slö. Jag ska känna att jag gjorde det jag kunde och det blev det här, säger han och fortsätter:
– Utvärderingen som vi gjorde från 95/96...jag tror det skulle kunna vara en doktorsavhandling på LTU. Jag blir nästan chockad själv när jag läser den. Det är en jävla lunta.
När "Osten" tänker tillbaka på sin ledarstil i dag kan han känna att han borde tagit det lugnare i vissa fall.
– Jag var extrem. Jag brydde mig till och med om vem som sjöng nationalsången. Jag försökte påverka allt. Vem som var speaker, för jag tyckte Svensson från Boden var bättre än våra egna. Jag drevs av att försöka maximera allting. I dag skulle jag valt mer när jag skulle elda, och när jag skulle hållit tillbaka. Men jag är otroligt tacksam över att spelarna verkligen köpte konceptet och körde. De blev också besjälade av att vinna. Och det hjälpte oss att vinna, skulle jag säga.
Lars "Osten" Bergström
Lars "Osten" Bergström och Thomas Bäckström
Lars "Osten" Bergström och Tommy Sandlin
Banden som skapades då är fortfarande starka och Osten har kontakt med flera av ledarna och spelarna. Framför allt de från Luleå samt Jarmo Myllys och Jiri Kucera.
– Än i dag när jag träffar spelare säger de: "Hej coach". Vi hade mycket glimten i ögat, men vi tullade aldrig på vår professionalitet. Just kombinationen av proffsighet men ändå ha kul och glädje – den tror jag väldigt mycket på. För har man bara kul och glädje kan det bli för glättigt och nästan oseriöst, och har man bara professionalitet och krav kan det bli gravallvarligt. Jag tror på mixen och vi körde efter bastuprincipen – ju högre upp, ju mera svett.
Lagbild på Luleå Hockeys gäng som besteg Kebnekaise inför säsongen 1994-95 med hjälp av guiden Rickard Strand.
Luleå Hockeys gäng vinkar till Pär Bäckström uppe i helikoptern.
Helikoptervy från ögonblicket när Luleå Hockeys tog sig upp på Kebnekaises topp efter mycket möda och stort besvär.
Tomas Holmström och Mattias Öhlund var två blivande NHL-stjärnor som fanns med på resan till Kebnekaises topp.
Inför säsongen 1994-95 bestämde sig tränarduon Lars "Osten" Bergström och Thomas "Brocke" Bäckström för att de skulle ta med Luleå Hockeys spelartrupp på en resa upp till Kebnekaises topp.
Och de skulle inte ta den enklare vägen, nej, de skulle ta sig till Nikkaluokta fjällstation och sen bestiga toppen.
– Vi ökade träningsmängden och kravställningen. Och vi gjorde nya saker som man kanske normalt sätt inte gjorde, säger Osten och fortsätter:
– Mot riksmedia sa vi alltid att ville visa upp vårt fantastiska län, men det fanns alltid en tanke och en injektion att det skulle sätta sig att vi vaskar guld för att vi vill ha guld. Vi går på Sveriges högsta topp för att vi vill komma högst upp.
Men det var inte helt utan drama.
– Vår fantastiska barmarkstränare Lasse Hägglund fick kramp på bergväggen och utlöste ett primalskrik som jag varken hört före eller efter. Det slutade med att Lasse Hurtig och Johan Rosén bar honom sista biten upp till toppen. Han var ju väldigt vältränad och han gjorde ett kanonjobb för vi var ett vältränat lag, men av spänningen och allt fick han kramp. Jag var just bakom honom när det skedde. På Pitemål skrek han: "Nu kommer det, nu kommer det" (skratt). Det var helt fantastisk.
Man lär känna varandra på ett annat sätt när man gör sådana saker ihop?
– Ja, så är det. Det kan jag rekommendera alla arbetsplatser och nya grupper. När man är ute sådär blir det naturligt att man hjälps åt. Man brukar säga att naturen läker allting och det skapar också väldigt mycket. Det är en otrolig positiv resurs. När jag träffar spelare i dag så minns många dessa dagar. Det var i sig ett minnen och bilderna vi fick därifrån. Allt det där satte sig och följde med oss. Jag tror det bidrog mentalt, att det är det här vi är ute efter.
Thomas Berglund kramas om av Lars "Osten" Bergström.
"Jag är otroligt tacksam över att spelarna verkligen köpte konceptet och körde. De blev också besjälade av att vinna. Och det hjälpte oss att vinna, skulle jag säga", säger Lars "Osten" Bergström.
Lars "Osten" Bergström och Lasse Hurtig i firarkaoset på flygplatsen i Kallax.
Osten berättar glatt om de fina minnena, men det finns en sak han grämer sig över än i dag.
Att han inte övertalade Lars-Gunnar Pettersson att fortsätta spela.
Den notoriske målskytten valde att avsluta karriären säsongen innan guldet. En stor anledning var att Luleå Hockey började träna på dagtid och L-G jobbade heltid som revisor.
Han fanns dock med i tävlingskommittén under guldsäsongen 95/96.
– Det är en av sakerna jag ångrar mest. Att vi inte förmådde L-G att fortsätta spela. Han var bara 34 år och han är än i dag, fast han är över 60, vältränad. Med hans kvalitéer som spelare, människa och målskytt – jag är helt övertygad att han hade kunnat hjälpa oss till fler guld. Med det lag vi hade, hade han sopat in mål. Det grämer jag mig över för han är tidernas skyttekung i elitserien och en sådan superkille.
Osten minns tillbaka och kan se kedjeformationen framför sig.
– Säsongen innan blev Luleå 10:a och förlorade mycket. Han var assisterande kapten och jag tror han tog på sig stort ansvar. Jag tror han tyckte det var en jobbig säsong. Han hade vunnit guld med Björklöven och varit mycket i landslaget och tog beslutet att han är nöjd. Men ah, han hade kunnat hjälpa oss, jag lovar. Han, Skuggan och Kucera i en kedja till exempel. Ojojoj, shit, säger han och fortsätter:
– Vi torskade tre matcher mot Brynäs i sudden i semifinalen 94/95. Jag tror att L-G hade kunnat hjälpa oss där. Jag och "Brocke" (Thomas Bäckström) pratar ofta om det, att vi inte la ner mer tid på att övertala L-G. Han skulle fått kröna sin fina karriär med ett SM-guld i sin egna förening. Det hade jag unnat honom.