De var bäst i Luleå:
1. Robin Kovacs. Vilket driv. Vilket självförtroende. Ser ut som en helt annan spelare än för några månader sedan och är utan tvekan en av ligans hetaste spelare just nu. Det är också kul att se honom visa känslor och elda på supportrarna när laget behöver energi.
2. Carl Mattson. Har inte gjort särskilt mycket poäng den här säsongen. Men det är härligt att se hans driv, och det känns som att det bara är en tidsfråga innan poängen börjar trilla in. Skapade flera fina möjligheter i torsdagens match och förtjänade mer speltid.
3. Jesper Sellgren. Det är oftast hans backkollega som får rubrikerna. Men i kväll var han den bättre av de båda. Trots att han har varit sjuk de senaste dagarna.
Det lärde vi oss av matchen mot Skellefteå:
1. Att Luleå inte har något flyt just nu. Inledde matchen piggt och kunde ha lett med ett eller två mål efter den första perioden. Men man satte inte chanserna, och hade inte heller något flyt med domsluten. Jag tycker till exempel att utvisningen som föregick Skellefteås första mål kändes tveksam, och har full förståelse för att Luleå-supportrarna protesterade efter Jonathan Pudas 0–3-mål. Det borde givetvis ha dömts bort.
2. Att Thomas Berglund borde överväga att sära på Jack Connolly, Petter Emanuelsson och Johan Harju. Gjorde ett fint mål, men de senaste matcherna har såväl andra-, som tredje- och fjärdekedjan överglänst dem. Det duger inte.
3. Att Skellefteå inte lär gå särskilt långt i slutspelet. Laget har spelat upp sig på slutet och kanske kan krångla sig dit. Men man har problem med spelet i egen zon. Anfallsspelet imponerar inte heller i kväll.