Foto: Petra Älvstrand
Det var Lars "Osten" Bergström som tog honom, och kedjekamraten Pär Arlbrandt, till Luleå Hockey för 15 år sedan.
– Klubbarna i elitserien värvade sällan spelare från allsvenskan på den tiden. Om jag varit 22 år i dag och gjort 80 poäng i allsvenskan så hade jag fått chansen i NHL. "Arla" var 26 då och hade i princip gett upp om att få en ny chans, säger Niklas Olausson och berättar att han inte ens hade hälften av ligans genomsnittliga lön under sin första säsong i föreningen.
– Fast jag pratade med rätt många klubbar och Lasse Johansson som var sportchef i Skellefteå bjöd mig på lunch när han var i Västerås för att se en match mellan oss och Leksand. Jag ville verka seriös så jag beställde in en sallad, men jag var så jäkla hungrig efteråt att jag stannade till på vägen hem och köpte en kebabrulle. Han kanske genomskådade mig när jag satt och åt den där salladen, jag åt ju inte särskilt nyttigt på den tiden, eller så avskräcktes han av min usla insats i matchen (skratt). För det kom aldrig något bud, tillägger han.
Om det gjort det hade du kanske haft ett par guld på meritlistan i dag.
– Kanske det, men jag är hellre utan guld (skratt). Fast det är ju lätt att sitta här och säga nu när jag inte fick något bud.
Han och Pär Arlbrandt var beredda att ge det två säsonger, men inte mer än så.
– Det var ju kolsvart och kallt som fan varenda gång vi kom upp hit när jag spelade för Linköping, säger Niklas Olausson och fortsätter:
– Vi fick båda riktigt bra bud av Linköping efter den andra säsongen, men jag trivdes här, och när jag träffade tjejen var jag fast. Att flytta upp hit var det bästa jag har gjort i hela mitt liv och även om jag i framtiden skulle bestämma mig för att bli ledare och behöva flytta någon annanstans för att hitta ett jobb så tror jag att vi kommer ha det här som vår bas. Fast drömmen är att jobba inom föreningen. Sedan har jag ingen aning om vad jag skulle passa bäst som. Det är inte heller säkert att man blir en bra tränare bara för att man var en bra spelare. Men dåliga spelare verkar kunna bli bra tränare, kolla bara på (Thomas) "Bulan" (Berglund). Det är en fantastisk tränare, som spelare var han däremot oduglig (skratt).
Det blev totalt 499 matcher i Luleå Hockeys tjänst för Niklas Olausson.
– Jag känner en stor tacksamhet. Jag tjänade väldigt bra när jag spelade utomlands, om det bara var pengarna det handlade om för mig så hade jag fortsatt göra det, men den här föreningen betyder mycket för mig, och att vinna ett guld var det jag drömde om. Fast det är få spelare som får avsluta sin karriär på det sättet och jag får vara glad att jag fick göra det som en del av Luleå Hockey i ett fullsatt Coop Norrbotten Arena, säger han.
När han åkte mot kortsidan för att tacka ståplatssupportrarna, som sjöng den där sången om att han är en av dem, och såg sina barn på läktaren ovanför kunde han inte hålla tillbaka tårarna.
– Det var tufft. En del av mig ville nästan bara få det överstökat, och åka därifrån, resten ville att den där stunden aldrig skulle ta slut. Det är ju supportrarna som har fått mig att tycka det är så roligt med hockey och jag önskar att jag hade kunnat ge dem ett guld, säger Niklas Olausson.
Vilka händelser är det du minns när du ser tillbaka på din tid i föreningen?
– Det är så mycket, jag knappt vet var jag ska börja. Jag hade kunnat skriva en bok, säger han och tillägger:
– Jag minns att Roger (Rönnberg) bänkade mig och "Arla" i vår första match. Det var i ett bortaderby, och det var mitt fel att de gjorde det första målet. Jag tappade markeringen på den där finske backen som spelade för dem och han rundade målvakten och la in pucken. Det var faktiskt rätt snyggt gjort. Han sa det inte rakt ut. Men budskapet till oss när vi hade videomöte inför hemmapremiären var att vi skulle få en chans till. Så det kändes som en av de viktigaste matcherna jag någonsin hade spelat. Lyckligtvis gjorde vi tre eller fyra poäng var i den där matchen och efter det rullade det bara på.
Med sina 102 mål och 224 assist är han föreningens, på herrsidan, bäste poänggörare under 2000-talet.
– Sedan vann vi serien ett par gånger, och var bra säsongen vi tog oss till final och fick möta Skellefteå. Så bra att vi hade vunnit guld nästan alla de andra säsongerna. Tyvärr var de ännu bättre. Den största besvikelsen är ändå pandemisäsongen. Det är inte oss det är synd om. Massor av människor dog ju. Fast jag tror vi hade tagit guld den säsongen. För vi vann serien med 14 poäng, och känslan var att vi hade ännu mer i oss. Det var synd att den chansen togs ifrån oss.
– Det och säsongen efter är egentligen de enda tråkiga sakerna jag kan komma på, det var då jag insåg hur mycket supportrarna betyder. Annars är det bara roliga saker, säger han och tillägger:
– En annan sak jag kommer ihåg är när jag var skadad och Erik (Gustafsson) fick ta över som kapten. Vi är väldigt goda vänner, och jag hade inga som helst problem med det. Jag tycker han är bättre kapten. Fast jag visste att jag skulle få frågor om det där när jag gjorde min första match efter skadan. Som tur var lyckades jag att göra ett rätt snyggt mål i den där matchen. Om jag inte minns fel var det också det avgörande. Det var skönt. Om vi gjort en dålig match och förlorat hade allt snack efteråt antagligen handlat om det där.
En del spelare och ledare är fåordiga i intervjusammanhang, och hade nog tyckt att det vore rätt skönt att slippa oss journalister, men han har alltid tagit sig tid och svarat så utförligt han har kunnat på våra frågor.
– Ni gör bara ert jobb och att svara på era frågor ingår i vårt jobb. Vi spelare tjänar bra pengar, och har en skyldighet mot alla de som betalar för att se oss spela, det är ju de som indirekt betalar våra löner. Presterar vi inte tillräckligt bra ska vi ställas till svars och det är inte okej att gömma sig, säger Niklas Olausson.
Det är den i söndags sparkade sportchefen Stefan Nilsson som har fått mest kritik för de senaste årens misslyckanden.
– Jag fattar att folk är besvikna över att deras lag har åkt ut i kvarten två säsonger i rad. Det är vi alla, men de har lyckats bra över tid, trots att det inte är den mest resursstarka föreningen, och jag hävdar att det inte behöver göras så många förändringar för att laget ska bli bra igen. Fast centrarna är viktiga i "Bulans" spelsystem och det är viktigt att de träffar rätt med de tre centervärvningarna, säger han.
Han skojar ofta om den i det offentliga rummet allvarsamme Thomas Berglund, men han betraktar honom som en av Sveriges bästa tränare.
– Det är ihärdigheten som gör "Bulan" så bra, säger Niklas Olausson och fortsätter:
– Roger (Rönnberg) och (Jonas) "Rönken" (Rönnqvist) är likadana, om man inte är sådan blir man nog inte långvarig på den nivån, och jag har präglats mycket att spela under honom. Jag har ju sett att hans hockey fungerar och det är roligt att vinna matcher. Fast nog har jag varit less på honom ibland. Det känns skönt att veta att han har skällt på mig för sista gången. Just fan. Jag ska ha mitt avslutningssamtal med "Bulan" om några dagar, det tänkte inte jag på. Jag minns att han hörde av sig en gång jag sa något om honom till dig, så du får vänta med att publicera den här artikeln tills efter jag har haft det (skratt).
Erik Gustafsson har rankat honom som en av de främsta taktikerna han har mött, och Niklas Olausson lockas av att någon gång i framtiden återvända till hockeyn och testa sina färdigheter, men först vill 37-åringen göra något annat.
– Jag älskar hockey och har lärt mig mycket under mina år inom den där världen. Jag kanske gör som "Arla" som kom tillbaka till hockeyn efter att ha varit padeltränare och poddare i några år. Fast jag är 37 nu och tror det är bra för mig att göra något annat, säger Niklas Olausson och berättar att han har startat ett solcellsföretag tillsammans med några vänner från byggbranschen.
– Som 37-årig hockeyspelare är det att inte bli så mycket sämre det handlar om. Nu är jag nybörjare igen, och det känns roligt. Jag har läst på rätt mycket, men jag är kanske ändå kass på det här, och då får jag väl göra något annat (skratt). Fast de jag ska göra det här tillsammans med har mycket erfarenhet och det kommer nog ordna sig, tillägger han.
Det är inte du som kommer montera solscellspanelerna?
– Nej, sådant där kan inte jag (skratt). Jag kommer sköta företaget och vara säljare.