Det efterlängtade kontraktet är välförtjänt på många sätt. Filip Gustavsson flyttade över Atlanten redan för tre säsonger sedan och har jobbat sig uppåt i Ottawa Senators organisation. Han draftades av Pittsburgh redan i andra rundan, men Ottawa förvärvade rättigheterna till den talangfulla målvakten.
Första året i Ottawas organisation fick han till och med vara nere och vända i tredjeligan, ECHL. Det har varit en lärorik process, men framstegen har kommit. Hårt arbete betalar sig och Gustavsson har belönats med ett kontrakt som sträcker sig ytterligare två säsonger i Ottawa Senators.
Förra säsongen blev dock ganska annorlunda med tanke på pandemin. Säsongen i NHL sköts upp och kom inte att starta förrän vid nyårsskiftet.
– Jag kände att jag var less på sommarträningen, så jag bad min agent att kolla runt om det fanns någon möjlighet att få stå någonstans.
En skada öppnade en lucka i hockeyallsvenskan och Södertälje. Det blev snabba ryck, men lite obalans inledningsvis.
– Jag fick spela mer än vad jag trodde, så det blev en fullträff för mig. Däremot började det inte bra. Jag riktigt dålig de första träningarna. Sportchefen ringde till och med till min agent och undrade. Sedan gick det bättre.
Han vaktade kassen totalt 19 matcher i Södertälje och räddade 91,9% av skotten. Corona var ständigt närvarande och Södertälje drabbades hårt under en period. Gustavsson klarade sig inte undan och han tvingades till och med att fördröja sin resa till Nordamerika.
– Alla camper började den 26:e december, men jag hade fortfarande symptom. Så jag fick vänta till den 27:e innan jag kunde flyga över.
Hur hårt drabbad var du?
– Första träningarna på campen när jag skulle börja om orkade jag ingenting. Jag fick syra direkt och sedan ökade det. Så första dagen spydde jag efter 30 minuter. Så jag fick kliva av i början och träna kondition. Det tog väl en månad innan jag var helt tillbaka.
Även AHL-laget Belleville var stationerade i Ottawa på grund av pandemin.
– Vi fick inte träna samtidigt, men vi var på samma ställen. Det fungerade faktiskt riktigt bra. Blev någon skadad var det ju hur enkelt som helst att bara flytta spelare emellan.
Filip Gustavsson hade hamnat i en position ganska långt från NHL, men en kedja av händelser gav en öppning. 17 mars i år blev drömmen om NHL verklighet.
Det började med att både Marcus Högberg och Matt Murray blev skadade. Det öppnade upp en plats på bänken. Sedan mitt under matchen mot Vancouver, tvingades Joey Daccord kliva av.
– Han fastande med vänsterfoten och vred sönder ledbandet. Då var det bara att ta på sig grejerna och hoppa. Och så stod man där lite skakig och hoppades på ett enkelt skott i magen. Någonting, bara för att komma igång. Så fick jag ett skott på benskyddet och kände att det här nog kan gå vägen.
Ottawa låg under med 1–2 i det skedet, men kvitterade. Dessvärre fick Gustavsson och Ottawa vika sig efter straffar. Burväktaren räddade tre straffar, men det räckte inte.
Debuten blev ändå en succé och Gustavsson tog en den möjlighet som hade dykt upp lite av en slump.
Hur stor var skillnaden jämfört mot att spela i AHL?
– På ett sätt blir det svårare för att alla är bättre. Samtidigt blir det enklare för det sker mindre oförutsägbara saker. Men du har ju alla toppspelare, som är hur vassa som helst på skjuta som är nästa problem.
Någon som du la märke till när du spelade?
– Shea Weber skjuter som en häst. När vi skulle spela mot Montreal hade jag fått en liten böjning på järnröret under gallret. Det var inte mycket, men lite grann. Då var jag tvungen att gå till materialaren och be om att få byta järnröret, ”För vi möter ju Shea Weber och Montreal. Hade det inte varit för det, hade jag nog aldrig fått byta det där röret.
Fick du något skott av Weber?
– Jag fick ett skott i axeln. En riktig svidare.
Vem tycker du är tuffast att möta?
– Austen Matthews i Toronto. Han är otroligt skicklig, framförallt när han är på spelhumör. Vissa matcher kanske han är osynlig, sen gör han två mål och tre assist.
Totalt blev det nio matcher i NHL och statistiken var oerhört imponerande. Gustavsson noterade hela 93,3% och siffran hade varit högre om han hade haft alla marginaler med sig sista matchen.
Prestationen ritade med alla sannolikhet om kartan en aning – både för Gustavsson med utgående kontrakt och Ottawa.
– Det kändes faktiskt inför säsongen som om de hade tappat hoppet lite för mig. Att jag skulle spela det här året och sedan kanske vända hemåt. Då slog jag dem lite på fingrarna så de fick tänka om en aning.
Ändå blev det ganska långdraget innan det nya avtalet var klart.
– Skönt att det blev klart. På det stora hela var mycket klart för ett litet tag sedan, men det är alla detaljer som har behövts göra klart på slutet. När det gick så bra som det gjorde den här säsongen, kunde jag slappna av en aning. Jag kände att jag skulle få ett kontrakt.
Någon större oro har inte 23-åringen behövt känna. Skulle det mot all förmodan inte ha blivit någon med Ottawa lär det inte ha saknats bra alternativ.
Under sommaren har han i vanlig ordning laddat upp i Skellefteå. Förra året skaffade han och hans sambo ett fast boende en bit utanför Skellefteå, som fast punkt.
– Sedan kör jag med Thomson. Nu närmast ska jag göra lite tester.
Återresan till Nordamerika sker i mitten på september. Då är alla camper och kommande säsong är Gustavsson inställd på att vakta kassen i AHL i första hand.
– Det är egentligen ganska positivt för då blir allt spel i NHL en bonus. Bara hoppas att jag får chansen att visa att förra säsongen inte var någon engångsföreteelse.
För nästa år är tanken att Gustavsson ska vara en av två målvakter i Ottawa Senators.
Hur ser du på konkurrensen?
– Den är tuff. Matt Murray har ju flerårskontrakt, så han är spikad. Sedan har vi Anton Forsberg som har ett år på kontrakt. Sen kommer två målvakter från juniorligorna. Spelar jag nog bra, så finns chansen att spela upp sig.
Kågesonen går en spännande säsong till mötes och det är fullt möjligt att han blir nästa målvakt från Sverige att etablera sig fullt ut i NHL.