Linnéa Johansson är redo för sin första säsong i Luleå Hockey/MSSK.
Linnéa Johansson säger att hon nog har förträngt mycket av tiden i pojklaget i Troja. Hon började spela hockey i Björnligan hemma i Ljungby.
Orten i södra Småland, med cirka 15 000 invånare, har en bra hockeytradition och herrlaget var flera gånger nära att nå dåvarande Elitserien i slutet på 80-talet.
Men flicklag skaffade klubben först under hennes sista år i klubben. I stället spelade Johansson med pojklaget ända upp i 16-årsåldern. Men där kände hon sig inte välkommen och funderade på att sluta med hockeyn.
– Jag hade en klump i magen varje kväll när jag skulle ner till hallen. Man mådde inte så bra. Det tog väldigt mycket på mig, säger Linnéa Johansson.
Vad fick du att fortsätta att spela?
– Jag hade lite tur på ett sätt när Troja startade damlag. Då fick vi ett samarbete med HV71. De hade jättemånga sjuka i sitt lag. Det var lite tur i oturen. Då fick jag chansen i HV71. När jag kom till de tjejerna… Där fick man ett välkomnande och man hade samma villkor som andra. Då visste att jag att det är här jag vill spela.
Slapp du pojklaget sen?
– Nej, jag spelade lite med dem. Men det blev ändå rätt mycket HV det året. Vi var där och tränade några gånger i veckan. Det var de träningarna som lyfte mig och fick mig att fortsätta på hemmaplan.
HV var hennes favoritlag redan och blev förstås ännu viktigare under det året.
– Det var verkligen en räddning i karriären. Att de kom in och jag kände mig supervälkommen i HV. Då var man också väldigt ung och de tog hand om en. Det var jättehärligt. Då visste man att det här har jag framför mig.
Efter nian flyttade hon ifrån den tuffa tiden i pojklaget och gick på hockeygymnasiet i Linköping. Strukturerna med att kvinnor och flickor diskrimineras i idrottssammanhang finns kvar och Linnéa Johansson konstaterar att problemen sitter djupt.
– Även om man frågar de i min generation och de som är ännu äldre, så är det väldigt blandade erfarenheter. Vissa har haft väldigt bra. Vissa har inte haft det bra. Jag brukar alltid fråga småtjejer om de spelar med killar. ”De är snälla mot dig, va?”. Då är det också blandade erfarenheter. Vissa är inte bra och ibland är det bra. Jag tror att det är den struktur som håller i sig, tyvärr.
Linnéa Johansson är bara 21 år gammal, men hon har redan varit med om mycket. Småländskan debuterade i Damkronorna mot Norge i november 2020 som 18-åring och spelade i OS säsongen efter.
Men hon har också haft en långvarig hjärnskakning och en del andra skador. När hon varit hel, som säsongen 2021/22, har hon imponerat.
– Det året i Linköping där jag fick en hel säsong och hade en bra sommar innan dess, då kunde jag också blomma upp och då fick jag ju mitt genombrott också. Sen var det också den bästa omgivningen jag hade i Linköping under de fem åren jag var där.
Förra säsongen drabbades hon av en axelskada och kom tillbaka på våren. Johansson var med på Damkronornas VM-läger, men fick feber och kom inte med till mästerskapet.
Linnéa Johansson i Damkronornas matchdräkt under OS i Peking 2022.
Den kreativa och målfarliga forwarden har varit på gång till Luleå tidigare. Nu blev det rätt läge och hon ser flytten till Norrbotten som en slags omstart efter fem säsonger i Linköping.
– Där har jag växt upp och fått bli mitt vuxna jag. Jag älskar Linköping som stad. Jag behövde komma till en ny förening som tror på damhockey och verkligen har hjärta för det. Och ett lag där alla driver framåt hela tiden.
Det är stjärnornas driv som Johansson återkommer till flera gånger i intervjun och det engagemanget inspirerar henne.
– Jag kommer ihåg vårt andra ispass här. I början brukar det vara rätt segt. Men redan andra passet när vi spelade 3 mot 3, då tänkte jag: ”Så fort har det aldrig gått i Linköping under mina fem år där”. Det är många stjärnspelare här och det häftiga är att se att alla inte bara är stjärnspelare för att de har talang. Utan alla jobbar häcken av sig varje dag.
Johansson imponerade på försäsongen och i henne har mästarlaget fått en ny offensiv spets.
Den senaste veckan har hon tränat i samma kedja som Petra Nieminen och Emma Nordin. Återstår att se om trion spelar ihop i premiären borta mot Modo på söndagen.
Men Linnéa Johansson har redan börjat förstå vad som ligger bakom Luleås framgångar. Det är ett hårt jobb varje dag.
– Det är inte något uttalat. Det är bara: ”så här gör vi och så här blir vi bättre. Så därför gör vi det”. Det är väldigt häftigt faktiskt. Man ser hur alla, även de äldre, hela tiden trycker på och visar vägen.