Han pratar såklart om derbymötena med Kiruna IF och att få uppleva ett äkta derby har varit en dröm för många kirunabor oavsett om de hejar på KIF eller AIF.
– Det är ju stort för stan, sen får väl den här säsongen utvisa om stan är stor nog för två lag i ettan. Men att veta att man har en match där det kommer att vara fullsatt på läktaren och vilket betydelsen den kommer att ha, det är stort, säger lagkaptenen Emil Jakobsson.
Han säger själv att man betraktar sig som underdogs, även om truppen har en del spelare med erfarenhet från spel i HockeyEttan, och att det inte kommer bli samma sak som förra säsongen.
– Vi kommer säkert kunna skrälla i nån match, men målet är att hålla sig kvar i ettan.
När Kiruna AIF efter 28 raka segrar i grundserien tog emot Kovland på hemmais i Lombiahallen stod över tusen personer på läktarna. På spel stod en plats i HockeyEttan – något som betyder mycket mer för AIF än många andra lag. AIF körde över Kovland med 5–0 och efter 3–5 i returen stod det klart att Kiruna nu hade två lag i ettan. I gamla hemmahallen på Matojärvi hänger Börje Salmings tröja som en ständig påminnelse om det arv som spelarna är ålagda att förvalta. Därför är det kanske inte så konstigt att Emil Jakobsson pratar om lagets unga nykomlingar.
– Man försöker pusha grabbarna lite extra, det är ju många som flyttat hemifrån första gången. Jag har snackat med dem och sagt: ”Tänk vilken chans ni har nu när vi spelar på tre femmor, ni kan göra en 20-25 poäng på en säsong”. Då vet man aldrig vilken klubb som hör av sig, säger 29-åringen.
Jakobsson har burit kaptensbindeln ända sedan AIF åter tog steget ut på isen på seniornivå 2015. Då lämnade han Kiruna IF där han spelat sedan 2006 för att göra resan från division tre till HockeyEttan.
– Folk tror inte på att jag och Joni (KIF:s lagkapten) är kompisar och hänger vid sidan av isen. (skratt)
När Emil Jakobsson växte upp fanns ingen seniorklubb med AIF:s färger, men hockeyrivaliteten var tydlig.
– Då handlade det om AIF och HC, där fanns samma rivalitet fast kanske inte lika allvarlig.
– Men man grinade efter ett derby om man torskade, vilket vår kull sällan gjorde (skratt)
Föräldrar intog varsin sida i hallen och de unga spelarna hade såklart stenkoll på vilken klubb de jämnåriga tillhörde.
– Samtidigt som det är överdrivet så har det fostrat många bra spelare just för att man velat vara bästa laget.
Hockeystaden Kiruna är präglad av rivaliteten som en gång fanns mellan arbetarnas klubb AIF och tjänstemannalaget IFK Kiruna. En rivalitet som bara verkar byta form och förra säsongen har präglats av ett bråk kring arenarestaurangen där sista ordet är långt i från sagt. Och trots att Emil Jakobsson är uppvuxen mitt i allt så kan han bli trött på snacket vid sidan av isen.
– Jag menar...vissa som jag haft bra kontakt med och morsat på tidigare har en annan blick nu på stan. De stannar inte och surrar lika länge. Det är en känslig sak, men en del folk är dåliga på att skilja på sak och person.
– Av ingenting kan det bli en skogsbrand känns det som. Ibland blir det nästan pinsamt.
– Det får ändå inte bli en gråzon, jag tycker att det är bra att man pikar, skojar och skämtar på jobbet, men nånstans måste man ha glimten i ögat. Annars kan man sitta hemma och kolla text-TV istället. (skratt)