Det var den 16 december 2019 som Anders Nilsson spelade en bortamatch mot Florida. Under matchen träffade Mike Hoffmans skott honom rakt i pannan. Det gjorde att masken sprack.
– Det har det varit mycket upp och ner. Jag har haft bättre perioder där jag försökt komma tillbaka. Ganska fort när jag gått på is har jag fått ett bakslag. Då har jag börjat må väldigt mycket sämre, i en-två månader. Sedan har jag haft ett par bättre veckor och kommit i gång igen. Det har gått så där upp och ner, säger han.
Under söndagskvällen offentliggjorde den tidigare Luleå Hockey-målvakten beslutet, att avsluta karriären, att den matchen blev hans sista.
– Det har växt fram ganska naturligt. Jag kände redan förra hösten och i vintras, att det inte skulle bli något mer spel. Sen lät jag det gå ett tag till för att vara helt säker. Jag vet att det inte funkar att spela hockey längre. Jag var mer eller mindre helt under isen i ett års tid. Sista tre månaderna har jag känt mig bättre och kan ha ett normalt vardagsliv, säger Anders Nilsson och fortsätter:
– Vilket jag är väldigt tacksam över. Både för min egen skull, och för barnens skull. Hockeyn har känts väldigt andrahandsprioriterad. Jag saknar inte hockeyn. Jag saknar inte att spela hockey. Jag har försökt komma tillbaka så många gånger, och börjat må dåligt av det. När man börjat associera en sak med att börja må dåligt. Då längtar man heller inte tillbaka.
Till följd av skadorna har 31-åringen fått problem med ögonmotoriken, och nacken.
– Det tog över ett år innan jag kunde gå in i en mataffär. Det blev för mycket intryck för ögonen och hjärnan. Jag började må dåligt av att vara där längre än tio minuter. Första året satt jag kvar i bilen när familjen skulle handla mat. Då är man en bit från att vara hockeymålvakt.
Dessutom flera hjärnskakningar som omöjliggör en fortsatt karriär på elitnivå.
– Jag har inte kunnat se på tv, inte kunnat titta på telefonen. Många saker som man inte tänker på när man är frisk har jag inte klarat av att göra. Därför har beslutet att sluta spela hockey varit rätt enkelt. I dag är jag glad över att klara av allt det utan att få symptom, säger den Luleå Hockey-fostrade målvakten.