Den tjeckiske forwarden kom till Luleå när han var 16 år.
Mycket tack vare Jiri Kucera, som spelade för Luleå Hockey under fem säsonger, och är något av en legend.
– Det var Jiri som ringde och berättade att de hade sett mig i en juniorlandskamp och ville ha mig, han sa att om jag ville bli en bra hockeyspelare så var det här det bästa stället för mig, säger Radek Muzik.
– Men det var svårt i början. Jag var ju inte så gammal och visste ingenting om matlagning och städning och sådana saker. Jag ringde jämt min mamma och frågade hur man gör saker, fortsätter han.
Men nu behöver du inte ringa och be mamma om hjälp längre?
– Nej. Jag är en mästerkock nu, säger han och skrattar.
Han skrattar ofta.
– Det är klart att jag också kan vara ledsen ibland, men jag är i grunden en positiv människa. Som gillar att skoja med folk, säger han med ett leende.
Glad när han gör mål blir han också.
– Det är många som har påpekat det. Det är väl klart att jag blir glad, jag har ju inte gjort så många mål, säger han och skrattar.
Men du måste vara nöjd med ditt spel förra säsongen?
– Jo. Men ibland var jag dålig, säger han och ler.
Radek Muzik har en bra försäsong bakom sig.
Han avslutade den med ett mål i genrepet mot Timrå, och blev i och med det femma i Luleå Hockeys interna poängliga, före flera spelare med större roller.
– Jag är inte som den magiske Linus Omark, och att som ung ta en plats i ett lag som detta är svårt, säger Radek Muzik.
– Jag måste jobba hårt varje dag. Men det har jag gjort och det känns faktiskt riktigt bra just nu. Jag har aldrig haft en så här bra känsla förut, fortsätter han.
Det har han, åtminstone till viss del, den tidigare lagkamraten Linus Klasen, att tacka för, enligt honom själv.
– Vi blev kompisar när han spelade här och vi pratar i telefon nästan varje dag. Jag har lärt mig så jävla mycket av honom. Jag tror inte att jag hade varit där jag är nu utan den hjälp jag har fått av honom, säger Radek Muzik.
Jag läste att du vill bli lika stor som Jiri Kucera är här. Tror du att du kommer greja det?
– Jag tror inte det. Han är ju en legend. Jag glömmer aldrig när jag kom hit till Luleå första gången, han var med mig, och det var säkert 20 personer som kom fram och välkomnade honom tillbaka till Luleå på flygplatsen. Det var helt overkligt. Men jag kommer att försöka (skratt).
Det verkar åtminstone som att Luleåsupportrarna gillar dig.
– Jag hoppas att de gör det.
Sedan tillägger han:
– Jag vill bli lika omtyckt som Juhani Tyrväinen är, säger han och ler stort.