Skellefteå blev till slut för svår för Christoffer Rifalk och Rögle, men med tanke på hur säsongen såg ut så är nog skåningarna ganska nöjda med att man nådde finalen.
Vi träffar slutspelets hetaste målvakt på ett av hotellen i Ängelholm och det är en avslappnad Christoffer Rifalk som slår sig ned i fåtöljen mitt emot mig.
– Det är stort att vara spelare i Rögle, säger han.
Statistiskt så var Rifalk den bästa målvakten i slutspelet. Han stod samtliga 15 matcher för Rögle och det blev seger i elva av dem. Under de matcherna så hade en räddningsprocent på 95.45 och han släppte in 1.33 mål per match.
På samtliga punkter var den kalixfostrade målvakten bäst.
Men det räckte ändå inte hela vägen för Ängelholmsklubben för de fyra förlusterna som laget åkte på kom i finalen mot Skellefteå.
– Det känns som om att vår energi var lite slut i finalen även om det blev små marginaler som avgjorde. Andra hemmaförlusten var tung och fick stor betydelse, säger Rifalk innan han fortsätter:
– Sett till antalet vinster så såg de ut att vara ganska överlägsna, men det var betydligt tuffare än vad siffrorna visar. Men vi mötte ett bra lag och givetvis ska de ha cred.
Det märkliga var inte att laget förlorade finalen mot Skellefteå – det märkliga var att Rögle över huvud taget spelade i finalen. Inför säsongen så var Rögle ett av lagen som det snackades mest om. Skåningarna har en trupp som absolut skulle vara nog bra för att tampas om guldet – men så började grundserien.
– Det var en säsong som hade allt kan jag väl säga, skrattar Rifalk.
Hur jobbigt var det när det var som värst?
– Jag tror inte att vi tänkte på det jättemycket, men det är klart att vi kände redan under hösten att vi hade problem med att få ihop spelet. Det spretade lite väl mycket.
– När det började vända så hade vi ett bra försvarsspel, men fortfarande problem med målskyttet. Då kändes det som om att vi var på rätt väg.
Efter en höst där laget tappat mer och mer mark så kom striden att handla om att slippa ett negativt kval.
– Jag kan inte prata för alla i laget, men jag personligen tänkte inte på det. I laget så pratade vi inte alls om den biten utan vi siktade fortsatt på det som var målet. Slutspel.
Christoffer Rifalk och hela Rögle chockade Färjestad då skåningarna vann kvartsfinalen i fyra raka matcher. Rifalk gjorde ett slutspel inte likt något annat.
Mitt i februari kom vändningen trots att det blev förlust mot Färjestad med 1–3.
– Vi dominerade matchen och de avgjorde med ett sent mål. Efter den matchen fick vi igång produktionen framåt. Helt plötsligt klickade allt samtidigt och vi började bete oss som ett topplag.
Efter den matchen så återstod det nio omgångar av grundserien. På de nio omgångarna tog Rögle 17 poäng och tog sig till playin som näst sista lag.
– När slutspelet kom så var känslan att vi hade allt att vinna och inget att förlora. Vi hade roligt helt plötsligt.
Hängde vändningen ihop med att bröderna Abbott Chris (sportchef) och Cam (tränare) fick lämna sina poster?
– Jag skyller inte på någon enskild för att det gick tungt. Det var hela lagets ansvar, men det behövdes en förändring och det blev den förändringen som föreningen bestämde sig för.
Det som hände efter tränarbytet var att Rögle riktade ett stort fokus på försvarsspelet.
– Roger (Hansson) kom in och förklarade hur han såg på läget.
Vad var hans åsikt?
– Att det var playin som var det första målet. Han satte ett realistiskt mål eftersom att vi hade lite lågt självförtroende i vissa delar av laget. Han försökte lyfta vårat självförtroende genom att bibehålla lugnet. Han lät oss själva hitta tillbaka.
Vad var din egen känsla just då och där?
– Då saknades den sista lilla glädjen i ishockey som kommer med segrar.
– Det tyngsta just då var att det saknades en röd tråd i hur vi spelade. Vi kunde göre en kanonmatch och vinna för att i nästa match göra en plattmatch.
I slutspelet så svepte Rögle i tur och ordning Timrå i två raka matcher och sedan Färjestad och Växjö i fyra raka matcher. Innan det tog stopp i finalen.
Går det att förklara slutspelet på ett enkelt sätt?
– Nä....det handlade väl mest om att vi hittade glädjen och att det inte skulle vara ett fiasko om vi åkte ur slutspelet direkt.
Christoffer Rifalk började spela hockey hemma i Kalix, Fururinken, innan han flyttade till Luleå och Luleå Hockeys ungdomsverksamhet och hockeygymnasium. Där blev han kvar i fyra säsonger innan han återvände till Kalix och spel i hockeyettan. Mitt under säsongen 2017/18 hamnade han i Oskarshamn. Redan under sin andra säsong i Oskarshamn var han med och spelade upp den småländska klubben i SHL, men det blev också punkt för hans tid där. När Rifalk lämnade Oskarshamn för Rögle så var det en flytt som väckte en hel del ont blod i Småland.
– Det blev lite speciellt, men den historien är begravd nu. Jag skulle vilja kalla det hela för ett missförstånd.
Christoffer Rifalk
Att han trivs i sin nya hemstad råder inget tvivel om.
– När du går på stan här så är alla glada och hälsar på dig. Det var faktiskt positivt även i höstas när det gick tungt.
Hur var det inför finalen?
– Det är väl klart att det var ännu mera uppåt då. Då var det på gränsen till extremt att röra sig ute alla ville snacka ishockey. Ishockey betyder extremt mycket för Ängelholm, säger han och fortsätter:
– Det är lite som hemma i Kalix där alla känner varandra.
Vad gör du när du inte spelar hockey?
– På sommaren är jag som en magnet till stranden. Sedan blir en hel del promenader sedan när tjejen kommer hit från Stockholm.
Du nämner inte ens golfandet – varför?
– Jag känner inte att jag har befogenhet att kommentera min egen golf. Jag har spelat två rundor sedan jag tog grönt kort och jag har över 50 i handikapp, skrattar Rifalk slutligen.