Han var bara 15 år när han flyttade hemifrån.
– Det var många utländska spelare i den österrikiska ligan, och jag insåg att det skulle bli svårt att ta en plats där, så jag bestämde mig för att flytta utomlands, säger Konstantin Komarek och fortsätter:
– Att jag hamnade här berodde på att mina föräldrar krävde att jag studerade vid sidan av hockeyn, och det kunde man i princip bara göra här och i Schweiz.
– Jag minns att jag skulle ha åkt vidare och provtränat för en annan klubb efter jag hade varit här, men jag sket i det när de sa att de ville ha mig, tillägger han.
Han skulle komma att förälska sig i både staden och klubben.
– Jag kan inte riktigt förklara varför, det var kanske för att mina första år här var så fina, säger han.
Supportrarna verkar också ha tagit dig till sina hjärtan?
– Ja. Jag vetifan varför (skratt). Men det är roligt att känna sig uppskattad, och det gör bara Luleå och Luleå Hockey ännu mer speciellt för mig.
Han känner sig fortfarande som österrikare.
– Men min sambo kommer härifrån och jag har mest pratat svenska sedan jag flyttade hit, så jag har absolut en svensk sida, säger han.
Vad saknar du mest utöver familjen och barndomsvännerna?
– Jag gillar klimatet där nere. Sedan kan jag sakna maten ibland. Den här tiden på året brukar vi äta gås och en sorts dumpling som görs av potatis och påminner lite om palt. Som jag också älskar.
Efter bara några månader i Luleå pratade han flytande svenska.
– Jag kom hit i augusti, och i november kände jag att jag hängde med bra i skolan och pratade i princip flytande, berättar han.
Det tyder på intelligens.
– Jag tycker att vi säger det, säger han – och skrattar – innan han fortsätter:
– Och visst behövs det en viss intelligens, men det handlar mycket om att våga säga fel, och inte bry sig så mycket om att folk kanske skrattar åt en.
Det var i skolan han och sambon Emilia lärde känna varandra.
– Vi har varit tillsammans ända sedan dess, och nu har vi en dotter som snart fyller två år, berättar han.
Har föräldraskapet förändrat dig?
– Det skulle jag säga. Det här kommer säkert att låta klyschigt som fan. Men att få henne gav mig ett annat perspektiv på livet. Det jag tyckte var viktigt förut känns inte lika viktigt längre och jag har lättare att släppa saker.
Men när han förra säsongen fick sparken av sin dåvarande klubb tyckte han att det kändes jobbigt.
– Att flytta runt en massa är inte roligt, inte när man har familj, säger han.
Har ni bestämt er för var ni ska bo efter din karriär?
– Nej. Vi har inte diskuterat färdigt än (skratt). Men jag var ung när jag flyttade hemifrån, och jag skulle vilja prova på att bo i Wien någon gång.
Han har börjat förbereda sig för livet efter hockeyn.
– Jag fick hjälp med att hitta en skola som inte kräver att man är på plats, utan tillåter en att göra prov och sådana saker via nätet, säger han.
Men 28-åringen har inte bestämt sig för vad han ska göra när det är färdigtspelat.
– Jag har faktiskt ingen aning, men jag pluggar företagsekonomi, och kanske börjar jobba för min pappa, säger Konstantin Komarek och fortsätter:
– Han har uppfunnit några vattenrengöringsmaskiner, och har ett företag med 20 till 25 anställda.
– Min syster jobbar redan för honom, och vi står varandra nära, tillägger han.
Personligt
Hur tror du att folk uppfattar dig?
– Jag tror de flesta uppfattar mig som en ödmjuk och rätt snäll människa.
Vad i vårt samhälle skulle du vilja ändra på?
– Jag tycker att vi borde fokusera mer på det som är viktigt på riktigt. Som sjukvården. Mer pengar borde pumpas in där.
Är du feminist?
– Det är jag absolut. Jag vill att min dotter, min syster, min sambo och min mamma ska ha samma möjligheter som jag har.
Vad är du mest tacksam över?
– Att allt har gått så bra med vår dotter.
Är du bra på att dansa?
– Det skulle jag säga. Jag gillar att vara på dansgolvet. Men jag är lite blyg för att dansa när jag är nykter.
Finns det något du känner att du måste göra innan du dör?
– Egentligen inte. Jag gillar att resa och det finns ställen jag vill åka till. Men det är inget jag skulle fokusera på om jag visste att jag inte hade så länge kvar att leva.
Vilken historisk händelse hade du velat vara med om?
– Det hade varit häftigt att vara med när de kom på elektriciteten.
Vad vill du lära din dotter?
– Det är mycket. Men framför allt att hon ska respektera, uppskatta, och hjälpa andra. Samtidigt som hon gör det hon vill och inte tar någon skit.
Har du blivit orättvist behandlad någon gång?
– Många gånger. Jag tänker framför allt på det Peteris Skudra, eller vad fan han heter, gjorde när jag hade honom som tränare. Men jag var inte den enda spelaren han verkade ha något emot och det är kanske bara så han är.
Vad måste finnas i din taco?
– Den måste innehålla tomat, ost, salsa, en sås som innehåller crème fraiche, vitlök och salt, en jalapenodressing, sedan tycker jag det är gott med paprika, majs och lök, och har börjat ha i mango.
Vilken är den konstigaste drömmen du har haft?
– Jag drömde många sjuka saker när jag var liten och hade feber. En gång efter vi hade fått lära oss om honom i skolan drömde jag att Adolf Hitler kom dit jag bodde, han stod framför sin armé tillsammans med min syster, som också var nazist i drömmen. Men de lyckades inte att fånga mig och när jag slet upp dörren till huset vi bodde i vaknade jag.
Tror du att det finns liv någon annanstans än här på jorden?
– Ja. Jag vet inte varför, men jag har börjat att kolla mycket på filmer om rymden, och jag kan inte tänka mig att det inte finns någon slags liv någon annanstans med tanke på hur otroligt många planeter det finns. Sedan tror jag inte att de ser ut som oss människor.
Vad skulle du aldrig göra?
– Skaffa en epa-traktor.
När grät du senast?
– Jag är rätt blödig och kan gråta om jag ser en sorglig film. Sist det hände var för ungefär en vecka sedan. Jag grät även sist jag åkte ifrån min dotter och visste att vi inte skulle träffas på ett tag.
Vad kan du irritera dig på?
– Mycket. Jag kan irritera mig på mycket i trafiken. Som folk som kör mycket långsammare än vad man får och epa-traktorer.
Vem känner dig bäst?
– Min sambo och min syster.
Säg något du är bra på?
– Att laga mat. Jag gillar framför allt att göra pasta, det är mycket roligare än att göra en gryta, när man har lagt i allt står den ju bara där.
Vad skrämmer dig?
– Jag har ingen aning om vad som kommer hända om vi passerar den där gränsen som inte får passeras. Men den globala uppvärmningen skrämmer mig. Jag gör samtidigt inte allt jag kan för att förhindra det från att hända.
Ångrar du något?
– Jag kan ångra att jag inte har gått genom livet med lite mer självförtroende.