Några bilder på ståplatsläktaren tillsammans med fotografen, sen slår vi oss ner några bänkrader upp på sittplats i Coop Norrbotten Arena.
Det här har varit Robin Kovacs hem sen i oktober.
Storstadskillen Robin Kovacs ska tilläggas.
– Jag trivs faktiskt bra här. Det är skönt att komma till en lite mindre stad, så är det. Det är bara hockeyn man lever för... Eller, som man kan tänka på, säger Robin Kovacs när samtalet inleds.
Sen fortsätter han:
– Det var väl lite det som var mitt val också, att få komma bort från Stockholm och massa andra saker som tog en massa energi.
Vad var det som tog energi?– Jag har alla mina vänner där. Så vänner, familj och allting. Det var mer än bara hockey. Jag hade ett intresse för bilar på sidan om, så det var mycket andra saker som man hade i fokus också.
– Sen var jag med om en tragisk grej i somras och då var det bara skönt att komma bort lite och studsa tillbaka på hockeyn.
Det var i juni som Robin Kovacs var inblandad i en bilolycka på riksväg 73 mellan Stockholm och Nynäshamn.
En av bilarna voltade och olyckan fick en tragisk utgång: Hans bästa vän omkom.
Kovacs, som själv inte körde någon av bilarna som var inblandad i olyckan, dömdes för vårdslöshet i trafik och fick 30 dagsböter.
– Jag har fortfarande en massa bilder på honom och allting. Det är stunder när det kommer upp minnen och sånt, men så kommer det vara hela livet. Det gäller att lära sig att leva med det helt enkelt, säger Kovacs och fortsätter:
– Men i det stora hela mår jag bra nu. Det har varit skönt att komma hit och ha en förening och ledare som stöttar en. Jag har fått bra hjälp både från Luleå och även från agenten och nära och kära.
Kovacs tillägger:
– Det blev lite för mycket en stund. Det är skönt att bara tänka på hockeyn och komma tillbaka starkare.
Nån sekund senare kommer han in på det igen.
– Det som hände... Man önskar inte sin värsta fiende det. Det var en jobbig tid i mitt liv men jag tycker att jag har kommit tillbaka starkare efter det och lärt mig av mina misstag.
Innan 21-åringen anslöt till Luleå Hockey där i oktober var han över på New York Rangers camp och försökte slå sig in i NHL.
Dit kom han oförberedd och med en tung ryggsäck att bära efter den tragiska sommaren.
– Jag tränade väl bra i början av sommaren men när det här hände så tränade jag inte på en och en halv månad. Sen hade jag tre-fyra veckor kvar innan jag åkte över. Ismässigt var jag på is och försökte men det var jobbigt. Sen låg jag långt efter styrkemässigt mot de andra, säger Kovacs och utvecklar:
– Jag åkte ändå över och gav det en chans. Jag tycker också att det gick bra för min del men de hade väl en annan syn på det.
Sen bestämde du dig för att åka hem?– Exakt. Efter det som hade hänt tog jag beslutet att åka hem av personliga skäl.
...och då har jag förstått att du var tydlig med att du ville till Luleå.– Ja. Jag ville som sagt komma bort en bit från Stockholm och jag hade hört bra om Luleå. Jag och (Patrick) Cehlin har samma moderklubb och jag kände honom lite innan och frågade hur det var här och så. Jag fick en bra bild ganska snabbt och jag bad agenten att kolla med Luleå och vi hittade en lösning.
I tidningarna stod det att du jagades av Skellefteå och Luleå.– Ja, exakt. Men det var lite Luleå jag kände mer för. Jag vet inte riktigt varför, men det är en lite större stad och jag kände redan några här.
Hur mycket spelade "Bulan" in och det som Engman och "Skuggan" sa?– Jag fick ganska snabbt en bra bild av deras syn på mig. Jag har spelat med andra som har haft "Bulan" och jag har hört mycket bra om honom. Det är också självklart en del som gjorde att det vägde över – att det är en bra tränare.
Känner du nu att du gjorde rätt val?– Absolut. Jag trivs jättebra här. Sen får man se. Jag har kontrakt nästa år också – men självklart skulle man kunna tänka sig att vara här...
...längre än så?– Ah.
Du trivs så bra?– Ah.
Sen fortsätter han:
– Mitt mål är självklart att komma tillbaka till Nordamerika och slåss om en plats. Det är inget man behöver gömma, det är mitt största mål och det jag krigar för varje dag – men är det någonstans i Sverige skulle jag säga att det är här i Luleå.
Robin Kovacs är som sagt från Stockholm och han har tidigare i karriären spelat allsvensk hockey med AIK.
Den klubben betyder mycket för anfallslöftet.
– Det vet ju de flesta om. På somrarna är jag på alla AIK-matcher i fotboll och så. Jag är AIK:are i grunden, det är det inget att sticka under stolen med, säger Kovacs innan han kommer in på vad som skulle hända om klubben skulle ta klivet upp:
– Visst, jag är ju stor AIK:are och om de skulle gå upp i SHL och så... Men det är Stockholm och det är där det händer. Just nu trivs jag jättebra här och det är här jag har mitt fokus nu.
Håller du med om att det har gått bra på isen för dig här i Luleå?– Ja, det gör jag. Det tog väl sju matcher eller något för att komma in i det. Det är stor rink och mycket sånt som är skillnaden. Men jag kom in i det ganska snabbt och jag har fått bra förtroende av "Bulan" och ledarna. Jag tycker det har gått jättebra, faktiskt över förväntan. Jag tror inte att det är många som skulle klara av att ändå leverera och spela på topp efter en sån här tragedi.
Kovacs utvecklar:
– Jag har väl alltid vara så, att det som händer på isen är en sak och att det som händer utanför är en annan sak. Jag har varit ganska stark genom alla år och jag har kunnat koppla bort utsidan när det väl är träning och så.
Det blir en frizon där ute?– Så är det ju. Det är en annan del. Jag är en person utanför isen och en annan på den. Det gäller att gå in i sina roller när det väl gäller.
Du sa tidigare att du inte tränade på en och en halv månad efter olyckan, fick du tid att sörja där?– Så var det. Jag och min andra barndomskompis var hemma hos familjen varje dag i nästan tre veckors tid. Vi satt och umgicks och pratade minnen och allt. Det var verkligen en del av det för att komma vidare. Man måste sörja när något sånt här händer och kunna ta ett stopp i livet och bara andas.
Vad gör du på fritiden i Luleå?– Det tog ett tag att komma in i det – men jag var i USA förra året och där var det också en liten stad, precis utanför New York. Så man har lärt sig lite, att man får börja ta det lite lugnare på dagarna. Jag försöker träna två pass om dagen, sen är jag mycket ute och går – framförallt när det är fint väder.
Det är en bit från Stockholmsstressen.– Exakt. Det är skönt. Jag var hemma i Stockholm nu och satt i köer i en timme.
Det var den ledigheten under OS-uppehållet det...– Ja, verkligen. Man känner att det är stress konstant när man är där. Men det var ändå skönt att komma bort lite och komma hem till Stockholm och kunna tänka på något annat än hockeyn ett tag och ladda upp batterierna ordentligt.
Är du en riktig storstadsmänniska?– Jo, men. Det är jag. Jag har alltid bott i Stockholm och jag älskar när det händer grejer hela tiden. Så har det alltid varit. Så det har varit en resa att kunna lära sig att slappna av och att det inte händer saker hela tiden.
På lördag startar SHL om för Luleå Hockeys del.
Då väntar serieledande Växjö på hemmais – och norrbottningarna går in i den sista delen av säsongen med ett bra självförtroende.
– Jag tycker vi avslutade jättestarkt innan brejket. Vi hade fyra-fem bra matcher. Vi har ett bra go i laget och vet vad som gäller. Jag tror alla är medvetna om att vi måste börja ta trepoängare för att kunna ta en topp sex-plats. Jag tror absolut att vi kan chocka den här säsongen och verkligen gå jättelångt, säger Kovacs, som själv känner att han är på rätt väg:
– Det har varit en resa, det har det varit – men jag tycker att jag nu är en bättre hockeyspelare som helhet. Det är roligt att man både ser och känner att man utvecklas.