Pontus Själin håller med om beskrivningen att han inte riktigt är spelaren som skapat rubriker sedan han flyttade till Luleå under sommaren 2015.
– Det är något jag trivs med. Men helt ärligt har jag inte tänkt så mycket på det, säger 23-åringen som håller med om beskrivningen av honom som doldis.
– Ja, det är nog rätt. Jag har aldrig varit den som vill ha eller behöver stora artiklar.
Det är även lite av den spelstilen han har i årets upplaga av Luleå Hockey. Pontus Själin arbetar mycket i det tysta. Medan spelare som Erik Gustafsson, Niklas Olausson och Joel Lassinantti oftast hamnar i blickfånget gör 23-åringen grovjobbet som inte syns för det otränade hockeyögat.
– Jag gör det som krävs för att vinna. Jag blockar gärna skott i boxplay eller spelar enkelt och chippar ut om det innebär att mitt lag vinner. Då är jag nöjd.
Han är fostrad i Östersunds IK och kom till Luleå som 18-åring efter en ettårig sejour i Leksands organisation.
Första säsongen i Norrbotten fick han spendera en del tid i allsvenskan med Asplöven. Men efter det har han gjort sig självklar stöttepelare i Luleå Hockeys backuppsättning.
På senare år ofta i backpar med Oscar Engsund.
– Vi trivs jättebra ihop och ska göra det där dolda "skitjobbet" varje dag, säger Själin.
– Vi vet var vi har varandra och kan varandra styrkor. Jag har skämtsamt sagt: "Du får göra vad du vill så städar jag bakom. Plocka klubbor och handskar eller vad det kan vara."
23-åringen menar att han alltid haft som motto att sätta "laget före jaget".
– Jag gillar att skapa förutsättningar för andra att glänsa, säger Pontus Själin som dock menar att han besitter kapacitet att göra annat än lyfta medspelare och stoppa motståndare.
– Jag känner att jag har mer offensiv inom mig. Men om jag gör poäng eller inte skiter jag fullständigt i.
Det visade han exempelvis under inledningen av förra säsongen när han producerade fyra assist på åtta första matcherna.
Men sedan stannade produktionen av nästan helt. Mycket på grund av en hjärnskakning i november samt en handledsskada i januari som höll honom borta från rinken i totalt 22 matcher.
– Ja, det blev ett pissår på grund av skadorna. Det var tungt att vara utanför laget, men jag fick bra stöd av sambon (Julia) och hennes familj, säger Själin som tillsammans med sin tjej har skaffat en ny lägenhet för ett drygt halvår sedan.
– Jag trivs ofantligt bra i Luleå och det är hemma för mig. Min tjej är härifrån och hennes familj bor också här. Östersund är numera bara mitt andra hem.
Han trivs även med hockeylivet just nu. Inför torsdagens möte med Rögle har laget två raka trepoängare.
– Vi börjar hitta lite stabilitet nu när vi har tagit två raka, säger Själin som berättar att laget bara behövde snacka ihop sig efter 1–4-förlusten mot Malmö för tre omgångar sedan för att hitta tillbaka till det vinnande spelet.
– Vi gick "back to basic" (tillbaka till grunderna) och började spela "skithockey". Vi kom fram till att vi börjar med grunden och sedan får det glamourösa komma efter det. Det är så man börjar vinna matcher.
Luleåbacken menar att det var precis det som gjorde Luleå lyckosamt i fjol när laget slutade tvåa i SHL-tabellen.
– Vi är ett lag som ska kunna vinna även när vi har en sämre dag – vi ska ha en hög lägstanivå och då måste man börja från grunden i början av säsongen.
Så vem är 23-åringen och vad gör han när han inte rör sig i Luleå Hockeys klubbkläder?
Pontus Själin berättar att han kommer från en idrottstokig familj.
– Vi är en hockeysekt, det är fruktansvärt (skratt).
Hans 20-årige lillebror Calle Själin är back i Leksands SHL-trupp, pappa Jörgen är NIU-ansvarig i Östersund (hockeygymnasiet) och farbror Jens Själin är NIU-ansvarig i Luleå.
– Sedan har jag farfar (Kent) som spelar hockey fortfarande trots att han är 74 år. Det går inte många sekunder innan man pratar hockey inom min familj, säger Pontus Själin.
– Mamma (Linda) är less på hockey (skratt). Hon spelade inte hockey, men hon har åkt längdskidor och spelat handboll ett tag. Sedan har jag yngre kusiner som sysslar med hockey, golf, fotboll, handboll och simning. Det är bara sport i släkten.
23-åringen berättar att han även har ett stort travintresse.
– Min barndomskompis Oscar Berglund är travtränare och så fort jag är ner (till Östersund) brukar jag ringa honom fråga om jag får komma och köra, säger Själin och skiner upp.
– För de som inte kört häst... Jag tycker det är riktigt coolt.