Robin Jonsson.
Anders Burström, 48, lämnade Luleå Hockey efter säsongen 2016-2017 och är nu inne på sitt fjärde år som assisterande tränare i Frölunda.
Under torsdagskvällen väntar match sju i semifinalserien mot Skellefteå och Luleåsonen ser fram emot det glödheta avgörandet.
– Vi har bästa matchen kvar framför oss och det vi har spelat för hela tiden. Jag tycker vi har blivit bättre och bättre under hela semifinalen och det handlar om att sätta killarna i ett tillstånd att spela sin bästa hockey när det betyder som mest. De känns jäkligt mentalt förberedda, säger han.
Det är mycket psykologi?
– Så är det. Vi har byggt upp något med den här gruppen under åtta månader, med vanor och hur man vill se ut i olika delar av spelet. Det är grunden att lita på och sedan har vi skruvat på vissa grejer beroende på motståndare. Det handlar om att bara få bort allt brus runtomkring, för det skrivs mycket. Fokusera på beteende, vad jag som individ ska göra, vad kedjan ska göra och vi som lag ska göra. Det gäller att vara stark mentalt.
Senast Burström var med om en match sju som spelare var det för moderklubben Luleå Hockey. Än i dag finns Robin Jonssons avgörande mål mot Djurgården på näthinnan. Fullträffen, som kom på övertid, tog Luleå vidare till semifinal 2011.
– Vi ledde med 3–0 i matcher och Djurgården plockade upp till 3–3. Då kunde man tycka att det var tufft att vi inte lyckats slå in matchbollen tidigare, men på det mentala planet vände vi på det. Rent statistiskt så var det rättvist att det stod 3–3 för matcherna var så otroligt jämna. Vi hade haft studsarna på vår sida och någonstans är det likadant nu. Det har varit tajta matcher mellan två lag som har ganska olika hockeyfilosofier. Det har svängt i matcherna också, vilket lag som har momentum, så det är logiskt att vi har en game 7 nu, säger han och konstaterar:
– Det här är fasiken när idrott är som bäst.
Luleå Hockey-DIF 4-3, 2011.
Hur ser din roll ut som assisterande?
– Jag jobbar med forwards, deras individuella utveckling i vardagen. Jag jobbar mycket med kedjorna och vårt offensiva spel i Frölunda. Jag jobbar också med en av våra powerplay-enheter.
Burström har ett år kvar på kontraktet med Frölunda och ger sin syn på framtiden:
– Jag trivs jättebra i Frölunda, det är en grymt bra förening att jobba i, och känner att jag har utvecklats själv som ledare i den här miljön. Jag har inte tänkt så mycket mer om framtiden efter det.
Kan du se dig själv återvända till Luleå Hockey i framtiden?
– Jättesvårt att säga. Det kan jag inte svara på. Jag har tre barn och har bott här nere i fem år när kontraktet går ut. Jag trivs bra i stan och föreningen, men hockeylivet kan man aldrig förutspå.
Har Luleå Hockey hört av sig någon gång?
– Jag har inte pratat med Luleå Hockey någonting. Jag har kontakt med några i laget, men jag har inte pratat med föreningen. Jag har spelat med Kalle Fabricius och har god kontakt med andra ledare i föreningen, men det är på god vänskapsnivå. Inget arbetsrelaterat.
Har du ett sug att bli huvudtränare?
– Jag trivs grymt bra i den rollen som jag har just nu och det är ingenting jag jagar. Jag har sista steget kvar att göra på elittränarutbildningen för att ha kompetensen att kunna bli headcoach. Jag är inne på mitt 8-9 år som tränare och skulle varit klar för länge sedan, men av olika anledningar har det inte blivit. Men till hösten är jag klar. När man håller på med det här är det ganska logiskt att ta alla steg på pappret så man har kompetens att vara headcoach.
Antar att du haft erbjudanden genom åren?
– Så är det ju. Man pratar med olika föreningar. Framför allt innan jag hamnade i Frölunda, men sedan har jag varit under kontrakt och det har inte var aktuellt med något annat. Jag känner att jag har utvecklats enormt mycket som ledare här. Jag har lärt mig jättemycket kring ledarskapsbiten genom att jobba med Roger Rönnberg och Kristofer Näslund. Vi kompletterar varandra väldigt bra.