Luleå Hockeys strategi föder ingen vinnarkultur

Luleå Hockey måste göra sig av med losermentaliteten, annars kan fansen fortsätta titta på klipp från finalen 1996 och drömma sig tillbaka till något som inte kommer hända igen.

Thomas "Bulan" Berglund

Thomas "Bulan" Berglund

Foto: Fotograf OLA WESTERBERG

Ishockey2021-04-22 11:46
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är några få minuter kvar till nedsläpp i den sjunde och avgörande kvartsfinalen mellan Luleå Hockey och Skellefteå AIK.

Thomas "Bulan" Berglund blir intervjuad i C More där han ger sin syn på förutsättningarna. Han pratar om att "Skellefteå har en bra känsla efter gårdagen och ska slå in matchbollen här hemma". 

Det gör lite ont i mig att se honom stå där och säga dessa ord. Som spelare hade han vinnarmentalitet inristat i pannan, men som tränare har han den senaste tiden blivit expert på att sänka förväntningarna och lägga över pressen. Även fast det i detta fall inte hade någon som helst genomslagskraft, spelet skulle ju precis starta. Det enda han möjligtvis kan få ut av det är att slippa tuffa frågor efteråt.

Hela den här säsongen har från Luleås sida handlat om att sänka förväntningarna. Dagen efter uttåget twittrade klubbens vd Stefan Enbom att "nästa säsong ska vi utmana". Man vill visa på handlingskraft och tydlig målsättning, men kan inte sträcka sig till större ord än utmana. Vad betyder det ens? Utmana om att sälja flest hamburgare i kiosken eller ha starkaste ljudanläggningen i ligan?

En klubb som Luleå Hockey ska gå för guldet, inte utmana om att kanske komma topp åtta om stjärnorna står rätt. 

Under säsongen har man skickat flera märkliga signaler och jag tycker det finns fog för att ifrågasätta sportchefsduon Stefan "Skuggan" Nilsson och Ulf Engman. 

Backsidan blev rejält försvagad då nyförvärven Eddie Larsson och Viktor Berglund inte hållit måttet. Att man dessutom gjorde sig av med finska landslagscentern Arttu Ilomäki, utan att ha en ersättare, är ett mysterium i sig. Slutspelet stod för dörren och man vet att skador kommer och ställer till det, men ändå tyckte klubben att det var ett bra beslut att skicka honom. Några veckor senare drog Petter Emanuelsson av hälsenan och det var oerhört tydligt att Luleå hade ett alldeles för tunt lag i kvartsfinalserien. 

Luleå har också blivit av med egna supertalangen och NHL-draftade Noel Gunler till konkurrenten Brynäs vilket är ett stort underbetyg för klubben. Gav ni honom förutsättningarna att lyckas? Orkade ni lägga ner jobbet som krävdes? Gunler var kanske inte en enkel diamant att slipa, men gav man honom det han behövde? Nej, jag tror faktiskt inte det.

När Thomas "Bulan" Berglund värvades skapade man en treårsplan. Laget skulle successivt byggas upp och vara det mest slagkraftiga år tre. Det lyckades man med. Hatten av. Men allt det arbetet måste nu göras om och det går inte komma ifrån att man inte vunnit något än. Dessutom har "Bulan" bara en säsong kvar på kontraktet och jag skulle inte bli förvånad om han väljer att gå vidare efter det. 

Inför säsongen var Luleå Hockey guldtippade och ett uttåg i kvarten måste ses som ett misslyckande. Men det känns som att förväntningarna har tonats ner så länge nu att många tycker att det var bra att man tog kvarten till en sjunde match, istället för att åka ut i fyra raka. 

Släpp losermentaliteten och våga sticka ut hakan istället. Ge alla fans något att på allvar tro på – en ny plan där man tydligt kommunicerar ut att guldet är det stora slutmålet.