Efter att Luleå/MSSK klivit upp i ledning med 3–0 – och dominerat matchen fullständigt – blev det en del trixande från svenska mästarlaget.
Vid fyra tillfällen försökte man göra mål genom att dra egna klubban mellan sina ben och helt sonika lura målvakten Anna Amholt, som hade andraspaden i Luleå i fjol. Vi kan väl beskriva det som vad man kallar en ”Rabona” i fotboll, alltså, där man skjuter med ena benet bakom sitt stödjeben.
– Jag känner ju Anna (Amholt) i mål och tänkte att det var det bästa att göra där, för att göra mål, säger Michelle Karvinen.
Men Anna Amholt känner ju sina motståndares knep också och något sådan fräckt mål blev det inte.
Men ett par sagolikt vackra målpass noterades nummer 33 för i alla fall.
Båda gångerna hittade hon radarkamraten Emma Nordin på ett ypperligt sätt.
Först slog hon en stenhård passning, nästan ett skott, strax utanför målet. Hon visste att Emma var där och fiskade. Det gav 2–0.
Och andra gången fick Michelle Karvinen ett pass nere till vänster om målet, från Jenni Hiirikoski, men valde att inte styra in den själv. Hon passade snett in till Emma Nordin, målpass igen.
Du förstod att hon skulle dyka upp där båda gångerna?
– Ja, hon är en helt fantastisk spelare. Vi har haft kul och spelat ihop i alla år här i Luleå, och alltid haft bra kemi. Vi har byggt något unikt i fyra säsonger, säger Michelle Karvinen.