Malin Holmqvist har tre SM-guld med Luleå Basket. Men i juli blev det officiellt att hon skulle byta idrott då hon presenterades som Luleå Hockey/MSSK:s nya assisterande tränare.
När drygt halva serien har spelats berättar hon hur det är att vara ishockeytränare.
– Jag har som inte vant mig vid just det här med att kalla mig hockeytränare. Det känns fortfarande som att jag är baskettränare, och jag brukar säga att det är nästan lite oförskämt mot de som är hockeytränare, då man inte blir det över en natt, säger Malin Holmqvist och fortsätter:
– Men det är fantastiskt roligt att vara med det här fantastiska gänget, det måste jag säga. Det har varit en väldigt inspirerande och spännande höst för min del. Det är jätteroligt att vara en del av den här gruppen. Och då både i föreningen och hela coachstaben. Då menar jag alla i föreningen med fystränare, materialförvaltare och det är som att alla kompletterar varandra och fyller en funktion tillsammans. Men framförallt spelarna som är väldigt professionella och verkligen vet vad som krävs på den här elitnivån. De lägger ned ett så otroligt hårt jobb samtidigt som de flesta har studier eller jobb.
När Malin Holmqvist presenterades av klubben som ny assisterande tränare var tanken att hon skulle bidra med sitt ledarskap och skapa en bra gruppdynamik och lagkänsla.
– Jag känner mig jätteödmjuk att få vara en resurs som finns när de behöver, för spelarna gör ju det stora jobbet. Jag är glad om jag kan hjälpa till under resans gång med mina bitar. Precis som det var i basketen kan spelarna tycka att det är skönt prata med någon annan än huvudtränaren. Och då få hjälp att sortera sina tankar, bolla saker eller bara prata allmänt. En del spelare vill ha lite fler individuella samtal, och jag tycker att det är jättekul. Kan jag på något sätt bidra för spelarna att säsongen blir roligare så är jag jättenöjd.
Har du märkt några stora skillnader mellan sporterna?
– Absolut. Inom basketen har vi fler taktiska ändringar under en match, än vad det är inom ishockeyn. I basketen kan det nästan vara så att man kastar matchplanen i papperskorgen, och man får göra om allt. Det är lite kul att se sådana skillnader mellan sporterna.
Trots att hon nu varit hockeytränare i drygt en halv säsong har inte Malin Holmqvist ställt sig på ett par skridskor – än så länge.
– Men jag har börjat blå lite sugen nu faktiskt. Spelarna är ju så väldigt duktiga på träningarna, och det ser så roligt ut. Jag kan bara tänka mig hur jag skulle se ut. Men jag har sagt: ger de mig ett par piruettskridskor så ska jag åka. Jag kan inte åka på hockeyrör, eller så får jag lära mig, ingenting är omöjligt.
Hur har hockeyn i stort tagit emot dig som ny i sporten?
– Det har varit mycket bra. De flesta som jag har mött har faktiskt haft superbra koll. Många har varit nyfikna och ställt basketfrågor och undrat över skillnaden mellan basket och ishockey. Det har varit så över hela Sverige, så det verkar ha koll på vem jag är.
Du kanske blir en som bryter barriärer?
– Jag hoppas det. Och jag blir så glad när basketfansen och olika basketfunktionärer är på våra matcher, och vice versa såklart. I laget har vi varit flera gånger varit och kollat. Det är kul att vi har så många elitlag i stan, och då ska man verkligen stötta varandra, tycker jag, säger Malin Holmqvist.