Michelle Karvinen sitter i spelarloungen, under ståplatsläktaren i Coop Norrbotten arena. Hon är laddad för sitt tredje OS med det finska landslaget.
Men hur kommer det sig att forwarden som växte upp i Danmark spelar landslagshockey för Finland?
– Min pappa är från Finland. Jag var bara tolv-tretton år när jag var i Finland och spelade en turnering med mitt killag. De hörde att vi hade en finsk tränare och att han hade en dotter i laget. Alla blev förvånade över att det danska laget var så bra. Vi dominerade totalt i den turneringen. De visste att det fanns en chans att jag kunde spela för Finland. Det var så jag fick chansen. De bjöd in mig till ett läger med, jag tror det var U22-landslaget. Jag var 13 år då, säger Michelle Karvinen.
Under den turneringen spelade Karvinen i samma kedja som Mikkel Bödker och Lars Eller.
Bödker gick som åtta i NHL-draften 2008. Lars Eller? Han blev vald på 13:e plats.
Båda har spelat hundratals matcher och gjort över 200 poäng i världens bästa liga.
Men Karvinen då? Hennes meritlista är betydligt längre än de gamla kedjekompisarna. Men eftersom den artikeln främst handlar om OS så backar vi bandet till 2014. Då avgjordes det olympiska spelet i Sotji. Karvinen gjorde både flest mål och flest poäng under mästerskapet i Ryssland.
Och nu är det dags för OS igen.
– Vad som talar för oss i Sydkorea? Utvecklingen de senaste åren. Vi har en bra bredd i laget. Sen har vi fantastiska målvakter med oss också. Det betyder mycket i alla matcher. Men framför allt mot USA och Kanada. Ska vi ha en chans mot dem måste vi ha bra målvakter. Och vi har helt säkert chansen att utmana dem.
Luleå Hockey/MSSK-forwarden är en av de stora stjärnorna i Finlands landslag. Hon spelar i första boxplay-formationen och är först ut på isen när laget får powerplay.
– Vår tränare har jobbat jättehårt de senaste åren med rollerna och förväntningarna. Alla vet vad de kan förvänta sig innan vi åker till OS. Jag vet precis vad min roll är, vad jag måste göra och vad mitt ansvar är.
Och vad är ditt ansvar?– Jag har varit med några gånger nu. Jag är en av de mer rutinerade spelarna och försöker hjälpa de andra. Se till att alla njuter av att vara där. Det kan vara en ganska stressad situation. Det blir mycket mediauppmärksamhet som vi kanske inte är vana med.
– Sen är jag en offensiv spelare och ska ta ansvar framåt, försöka se till att vi får några mål. Sen har jag fått en allt större roll i defensiven och i boxplay med.
Hur är det annars att vara med på ett OS och bo i OS-byn?– Det är speciellt. Det är så många olika sporter som samlas. Alla har samma motivation, de gillar sport och lägger jättemycket tid på sin specifika idrott. Det är kul att dela det med andra som vet hur mycket det krävs för att ta sig dit.
Är det något jag glömt att fråga angående OS?– Nä, jag vet inte. Men det känns kul för mig att få åka till OS nu och representera Luleå Hockey också.
Hur menar du då?– Jag hade det tufft i USA och tappade lite av motivationen för att spela. Det var inte så kul. Slutet på college var jobbigt. Det är mycket som ska spela in för att allt ska vara kul. Men jag har fått tillbaka det sen jag kom till Luleå. Om vi tar medalj på OS skulle det vara kul att få ta med mig den hit. Jag representerar Luleå Hockey även om jag spelar för Finland.
På vilket sätt var det jobbigt i USA?– Jag hade lite skador och fick inte spela under mitt sista år, på grund av lite olika regler. Det var jobbigt. Jag fick inte spela med laget alls. Jag fick bara träna och åka och spela med landslaget. Det här var säsongen 2014/15. Jag skulle göra klart skolan, det var därför jag stannade där. Men det var jobbigt. Man tappade känslan av att vara med i ett lag. Jag tyckte verkligen att det var jobbigt. Jag visste inte riktigt hur det skulle bli efteråt. Jag hade kanske tappat glädjen för att spela.
Funderade du på att lägga ner karriären?– Jag vet inte. Inte direkt så. Jag kände mer...
Michelle Karvinen tystnar någon sekund. Sedan fortsätter hon:
– Jag kände mer att jag skulle försöka få tillbaka glädjen. Jag funderade inte på att sluta, men det var ändå så att jag började tveka på om jag kunde få tillbaka den där glädjen.
Har du fått det nu?– Ja, absolut. Mitt första år här i Luleå var magiskt. Det var så himla kul.