Klockan har hunnit bli 17.28 när världsstjärnan Jenni Hiirikoski ska skjuta Luleå Hockey/MSSK:s tredje straff i den andra SM-semifinalen mot HV71.
Hiirikoski missar – och kastar klubban i sargen.
Den andra raka förlusten mot Jönköpingslaget gör att säsongen är över för Luleå.
En halvtimme senare försöker spelarna sätta ord på sina känslor.
– Jag känner bara en stor besvikelse att vi inte kunde vara bäst när det gällde. Vi leder hela säsongen, men vi hade inte det där sista som man behöver för att vinna så här tajta matcher, säger landslagsspelaren Emma Nordin.
Hon säger också:
– Jag tycker att vi ska kunna vinna matchen. Det skulle vi ha gjort i onsdags med. Då hade vi en trasslig dag med förberedelserna, men hade kunnat vinna ändå. Det var ännu mer så i dag. Vi skapar chanserna, men vi brinner inte riktigt. Jag vet inte om vi är rädda eller vad som händer.
Förra säsongen blev Nordin svårt knäskadad. Då såg hon sina lagkamrater vinna SM-guld. Nu jämför hon årets säsong med guldsäsongen.
– Då kändes det som att vi brann mer. Det var därför vi vann. Vi åkte inte runt och briljerade hela säsongen, även om vi gjorde en jävligt bra säsong och vann serien då också. Det var mer... Det där extra fanns inte i år. Vi hittade inte det. Jag är sjukt besviken på att vi inte gör det när det gäller att vara som bäst.
Du pratar om rädsla. Ni var kraftigt favorittippade i år?
– Så klart. Jag vet inte om vi riktigt pallade det här favorittrycket. Jag är bara så sjukt besviken.
Vissa av Luleå-spelarna svor efter matchen. Vissa joggade ner, vissa gick till gymmet. Landslagsbacken Johanna Fällmän? Hon tröstade en lagkamrat som grät så kraftigt att det ekade i korridorerna i Coop arena.
– Fan, jag är så sjukt besviken. Sjukt besviken, säger Fällman när hon några minuter senare ställer upp på en intervju.
Varför slutade det så här?
– Ja, vi har inte effektiviteten. Det är inget snack om att vi är det bättre laget liksom. Men det kommer man inte så långt på om man inte presterar. HV gör en jättebra serie egentligen utifrån deras förutsättningar.
Fällman funderar någon sekund innan hon tillägger:
–Vi får rannsaka oss själva helt enkelt om varför vi inte är bäst när det gäller.
Nordin var också inne på det, att ni inte är bäst när det gäller.
– Så är det ju, helt klart. Det är ett misslyckande att det blir såhär efter att ha vunnit serien med 17 poäng. Men nånstans är det charmen också, när det är slutspel är det helt nya förutsättningar. Då kan man inte leva på att man vunnit serien med en eller 25 poäng.
Det är mycket tunga känslor nu efteråt och du gick runt och tröstade dina lagkamrater?
– Ja, men det är klart att det är mycket besvikelse hos alla. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag känner redan att jag vill gå och springa tre mål...
Innan matchen pratade jag med Fredrik Glader (tränaren) om att orka ladda om efter första semifinalen. Han lyfte fram dig som en av de viktigaste spelarna där. Och nu går du och tröstar gråtande lagkamrater trots att du hellre vill gå ut och springa tre mil i ilska.
– Jag vet inte. Man blir äldre, höll jag på att säga. Det finns en dag i morgon med. Man får lära sig. Det är skönt att vara ett lag. Vi vinner tillsammans och förlorar tillsammans. Man är aldrig ensam. Vi måste finnas där för varandra hela tiden.