Pontus Andreasson är först på en puck i mittzon och skickar den vidare. Brynäs Linus Ölund kommer från sidan, tacklar Andreasson i ryggen – och ser ut att fullfölja och nästan kasta Andreasson in i sargen med full kraft. Andreasson får lämna isen, kommer tillbaka en snabbis för att åka på ytterligare en tackling, och utgår sen för resten av matchen.
David Granberg ersatte, i numerärt underläge missade han att täcka av den där livsfarliga genomskäraren bort till Silfverberg som gav hemmalaget sitt tröstmål, men det må vara hänt och behöver inte betyda något. I powerplay tog andra över, Omarks passning till Shinnimin var väl något mer väntad än att Marcus Hardegård plötsligt skulle agera blålinjegeneral.
Men. Det är inte i de spelformerna som Luleå behöver Pontus Andreasson mest.
Det är i spelet fem mot fem.
Pontus Andreasson är inte den spelare han var 2022, när han öste in mål på Linus Omarks passningar. Han är så mycket mer än sina mål. Han är Luleås bästa spelare över hela isen, vilket definierades av andra finalens första period.
Först lurade han till sig en fri yta framför Brynäsmålet och satte 1-0.
Sen drog han på sig en utvisning – och serverade Anton Levtchi öppen kasse till 2-0
Blandat med det stod han för ett flertal fina puckvinster och brytningar i egen zon – innan han avslutade perioden med att döda hemmalagets första utvisning.
Det var en direkt avgörande insats av det slag som bara de allra bästa spelarna klarar av att stå för. Jag kan inte påminna mig om att Luleå haft en bättre center i ett slutspel sedan ”Skuggan” härjade som värst 1996 och 1997.
Luleå fick betalt för det man gjorde, skapade chanser på sin höjda aggressivitet – men vad är hönan och vad är ägget? Hade Luleå haft så bra självförtroende, utnyttjat sina lägen så till den milda grad, utan Andreassons ledningsmål redan i andra bytet? Hade man klarat av att etablera sånt tryck i offensiv zon utan Andreassons monstruösa 62 procent vid tekningscirkeln?
Jag förstår att Brynäs vill spela hårt på Andreasson. Det hade jag också gjort.
Luleå tål skador på backar, ytterforwards, till och med målvakter – men jag är inte säker på att man tål en långvarig skada på Andreasson. Det är av yttersta vikt att han är redo när finalserien kommer till Norrbotten på onsdag.
Bra spelare i Sverige brukar ju omgärdas av NHL-rykten men i nuvarande form Andreasson så het att han kan bli ny påve.
Habemus Pontam – bäst för Luleå att han är spelbar.