Sara Lindqvist jublar efter sitt första mål i SDHL.
Hon kommer från Storuman, men förälskade sig redan i unga år i Luleå Hockey.
– Det är bara en liten by och det finns inte så mycket annat att göra där. Jag bodde nästan i ishallen. Det fanns alltid istider, och om jag inte var i skolan eller hemma och sov så var det där jag var, säger Sara Lindqvist.
– Det var efter jag hade varit med på hockeyskolan här i Luleå som jag började drömma om att flytta hit, fortsätter hon.
Det var Emma Nordin och Johanna Fällman som höll i hockeyskolan det året.
– Jag tyckte de var så coola, och ville bli precis som dem, så det känns häftigt att vi spelar i samma lag, säger Sara Lindqvist med ett leende.
Från Storuman kommer även Johanna Olofsson, som avslutade sin karriär i Luleå Hockey och nu ingår i staben runt laget.
– Jag har sett upp till henne med. Hon har faktiskt varit min personliga tränare i flera år. Sedan var hon ett stort stöd under tiden jag var skadad. Så hon har betytt mycket för mig och min karriär, säger Sara Lindqvist och ler.
Det var när de i början av oktober mötte AIK som hon gjorde sin första match med dem. Hon gjorde ett mål i debuten. I seriefinalen mot Brynäs vikarierade hon för den axelskadade Emma Nordin i lagets förstakedja.
– Det är tråkigt att hon är skadad, och jag vill ju hellre fått chansen för att jag har presterat, inte för att det är någon som är skadad. Men det är roligt att spela med så bra spelare, och jag försöker hänga med, säger Sara Lindqvist.
Sedan tillägger hon:
– Jag försöker att alltid ta hemjobbet. Fast det är i spelet med puck jag har mina främsta kvaliteter, och alla har uppmanat mig att fortsätta göra det jag är bra på. Men på den här nivån måste man värdera situationerna bättre, och spela mer på säkerhet. Jag tycker också att jag har hittat en bra balans.
Det är yngre spelare än henne som har fått chansen SDHL, det som gör hennes bedrift så imponerande är att hon vid 16 års ålder drabbades av en komplicerad knäskada, som förhindrade henne från att spela hockey till december 2021.
– Det var när vi hade fystester, och jag hoppade över en sådan där bock, det hände. Knät vek sig utåt i landningen. Så jag drog hela korsbandet, menisken, och både det inre och det yttre ledbandet i mitt högra knä, säger Sara Lindqvist.
Hon tillägger sedan:
– Det var tufft. Framför allt när alla de andra gick på is, vi fick ju knappt spela några matcher säsongen innan på grund av pandemin. Alla i föreningen stöttade mig, och efter tio månader av rehabilitering kunde jag gå på is igen. Men det kändes lite vingligt i början och det var inte förrän den här säsongen jag kände att jag var tillbaka på min normala nivå.
Det var spel i SDHL hon drömde om som liten. Att hon skulle få chansen redan denna säsong var inget hon tog för givet. Den nu 17-åriga forwarden hade däremot en förhoppning om att få träna en del med dem.
– Det har gått fortare än vad jag trodde att det skulle göra, men det här en bra miljö att vara i, och jag känner att jag tar kliv varje vecka. Men jag måste fortsätta bevisa mig själv, för konkurrensen om speltiden är tuff, säger Sara Lindqvist.
Hon har ingen aning om vad hon skulle ha ägnat sig åt ifall hon inte hade lyckats ta sig tillbaka efter den där skadan hon drabbades av i april 2021, och känner en tacksamhet över att ha fått chansen i Luleå Hockey.
– Jag är rätt talanglös i övrigt. Så det hade nog inte blivit så mycket av mig. Det hade säkert blivit något tråkigt kontorsjobb i stället. Så det var ju för väl att det gick bra, säger Sara Lindqvist och skrattar.
Hon känner sig som hemma i Luleå, och har svårt att se sig själv spela för en annan klubb än Luleå Hockey.
– Ibland kan jag sakna min familj eller önska att jag hade någon som kunde diska eller laga middag åt mig. Men jag har vant mig vid att vara ensam. Vill jag inte vara det finns det alltid någon att umgås med, många av de som är i min ålder bor i samma område som mig, säger Sara Lindqvist.
– Jag trivs verkligen här i Luleå och tänker stanna så länge de vill ha mig kvar, fortsätter hon.
Emma Nordin och Johanna Fällman inspirerar henne fortfarande mycket.
– Jag vill att yngre tjejer ska se upp till mig, på samma sätt som jag såg upp till dem, så jag gör alltid mitt bästa och försöker sprida glädje, säger Sara Lindqvist med ett leende.