Leo Komarov med linjedomaren Jan Sandström och Färjestads Remi Elie.
Den finländske forwarden fyllde 36 år i måndags.
– Ett år äldre och närmare slutet. På så sätt känns det tråkigt, men det bra är att man blir mer rutinerad. Det är egentligen bara en siffra, säger Leo Komarov och bjuder på ett leende.
– Några killar från laget var över och vi åt tårta och drack kaffe. Det var ganska mysigt.
I början av september blev han klar för Luleå Hockey och är den mest meriterade värvningen den här säsongen. Under 35 matcher i SHL har det blivit 16 poäng, nio mål och sju assist.
Kontraktet med Luleå går ut efter säsongen och vad som händer efter det vet han inte, men han hoppas på några fler år innan skridskorna läggs på den berömda hyllan.
Var det blir återstår att se.
Skulle du vilja stanna?
– Vi får se. I den här åldern spelar jag egentligen inte för kontrakt. Jag hittar någonstans att spela om jag behöver. Jag gick hit för att vinna och vi måste fokusera på att vi har en chans ännu. Det har gått sämre än vad vi tänkt oss men det finns ändå chans kvar.
Hur menar du att du "inte spelar för kontrakt"?
– Jag har inte samma press som yngre spelare att jag behöver göra poäng och tittar på framtiden. Klart jag vill göra mitt bästa i varje match, men jag siktar inte mot NHL. De yngre har en framtid att bygga. Jag försöker bara hålla mig på den här nivån, säger Komarov som spelat närmare 500 NHL-matcher och gjort sex säsonger i KHL.
Hur ser du på att du kom till ett förväntat topplag och nu ligger i botten av tabellen?
– Ja jag kom hit för att ha en chans att vinna, men serien har blivit jämnare och vi har haft våra upp- och nedgångar. Kanske lite mer ner, men jag känner mig ändå ganska trygga med vad vi har. Vi har inte mycket tid och det går inte att flytta det en månad framåt. Nu gäller det att vi gör bra matcher.
Har du pratat med Luleå Hockey om framtiden?
– Nej. Jag har inte pratat med någon.
Om du får drömma, hur vill du avsluta karriären?
– Med att vinna mästerskap. Vilket vet man aldrig. Jag har vunnit allt förutom Stanley Cup och svenska ligan då. Jag förstår att jag inte har någon chans på Stanley Cup längre, kanske på Playstation...,säger han och fortsätter:
– Jag kom hit för att jag visste att Luleå har en chans och så har vi CHL. De senaste matcherna har det börjat bli roligt och vi är i final, så det blir en intressant vår. Det har varit mörkt de här två månaderna, men nu skiner solen igen.
Ångrar du att du kom hit?
– Nej, det har varit roligt. Det är klart att det varit tufft att vi inte vunnit så mycket. Men ser man på det ur ett större perspektiv, om allt slutar bra, så har vi gått igenom det här. Det kan vara en viktig läropeng för de unga spelarna. Jag har gått igenom det här många gånger i andra klubbar. Jag har spelat i Toronto när vi var sist och vet vad det innebär. Jag ångrar absolut inte att jag kom hit, men visst har vissa grejer varit lite sådär och vissa jättebra.
Vad har varit dåligt?
– Resorna är långa. Det visste jag, men jag är ändå förvånad att de är så långa och det blir så mycket flyg och buss.
Har du några tankar på att vända hem till Finland?
– Jag har inte funderat. Finland finns säkert alltid, men vi får se vad som händer. Jag har en familj som kommer säga sista ordet. Jag måste fråga dem och det går bara inte att ta ett erbjudande. Kanske i Saudiarabien om det finns mycket pengar (skratt).