Den 31-årige målvakten känner sig i bra form.
– Jag har fått ett eget upplägg för att bygga upp bra grundfysik efter den där infektionen jag hade, säger Joel Lassinantti och fortsätter:
– Årets försäsong är lång och vi har valt att inte stressa.
Han berättar sedan att han har blivit instruerad att inte försöka pressa sig alltför mycket.
– Det tar alltid ett tag att vänja sig vid träningsmängden, men målet är att jag ska vara i topptrim till säsongen börjar. Än så länge går allt också enligt plan, säger han.
Det var under våren 2023 han blev sjuk.
– Jag blev väldigt dålig efter säsongen och var sängliggande i flera dagar. De tog några tester och det visade sig att jag hade haft det ända sedan i januari. Körtelfeber är en lurig sjukdom, vissa blir väldigt sjuka, andra känner sig bara småkrassliga. När läkaren berättade det för mig var det som att en pollett trillade ned. Jag hade inte haft ont i halsen, eller någon feber, så jag trodde inte att jag var sjuk. I ett läge som det vi befann oss i då bortser man dessutom från det mesta. Så jag spelade på och försökte hjälpa laget. I slutet av säsongen lyckades jag också att steppa upp, sa målvakten i mitten av september – då han betraktade sig själv återställd – men kände sig orkeslös i slutet av december.
Då gav Luleå Hockey honom matchledigt i några veckor och tog in David Rautio som reservmålvakt.
Han såg pigg ut under det intervallpass de hade på Nyabvallen.
– Bra uthållighet är viktigt som målvakt, säger Joel Lassinantti och fortsätter:
– Om man inte har det är det lätt att man tappar koncentrationen och det kan kosta mål.
Det var ingen av de andra spelarna som hängde med honom under den del han deltog i.
– Uthålligheten är en av mina styrkor, och löpning är något jag har lätt för. Att jag väger lite mindre än många av de andra ger mig också en fördel när vi gör sådana här saker, säger han.
Jag noterade att du var nära att varva Thomas "Bulan" Berglund innan han klev av.
– Ja. Det var en bra rygg att hålla, kände jag. Jag tog någon meter på honom hela tiden, och till slut var jag bara två eller tre meter efter. Jag tror han ökade tempot när han hörde mig flåsa (skratt).
Sedan tillägger han:
– Han kommer nog känna av det i vaderna i morgon.