Luleå Hockey/MSSK har, sedan flytten till Luleå för två säsonger sedan, varit en av de självklara kandidaterna till SM-guldet. Redan första säsongen infriades förväntningarna och glädjerusiga spelare kramades med fansen på isen efter slutsignal. I fjol kom det första bakslaget. HV 71 vann i semifinal, Fredrik Gladers stjärnspäckade lagbygge slogs ut innan spelet om pokalen ens hade börjat och med tanke på spelarmaterialet går det inte att kategorisera som något annat än ett fiasko.
Tuffa bananer, tycker ni? Åka ut i semifinal kan väl knappast vara ett misslyckande? Fel. Ett lag som förfogar över några av världens bästa spelare, kompetens som ingen annan klubb besitter, måste prestera därefter.
Det gjorde inte Luleå Hockey/MSSK.
I år är förutsättningarna förändrade. Föreningens ekonomiska kräftgång har fört med sig nya, snävare, ramar att hålla sig inom. Budgeten har sänkts, några stora namn har inte tillkommit, däremot har Sveriges bästa back Emma Eliasson till sist ledsnat på att slåss mot förlamande förutsättningar och bestämt sig för att inte fortsätta spela hockey. Luleå/MSSK har fortfarande en högkvalitativ trupp. Men den är långt ifrån bred.
När jag skriver det här har tränare Glader till exempel 13 forwards att tillgå – det vill säga exakt den mängd som man generellt vill ha med sig till varje match. Så fort laget drabbas av en skada, så fort det går sjukdom i truppen, tvingas han genomföra matcher med färre spelare än han egentligen vill. Det innebär också att de som inte är skadade eller sjuka utsätts för högre påfrestningar och löper större risk att råka ut för framtida skador och sjukdomar.
Då har vi inte ens tangerat säsongens stora mål: Olympiska spelen i Sydkorea. Vill det sig illa – eller väl, om du nu är en glaset-är-halvfullt-person – kan Luleå Hockey ha nio spelare på plats i OS. Att alla de ska ta sig genom turneringen utan skador, med bibehållen form, är osannolikt.
När våren väl är här, när det är dags för SM-slutspel, kan Luleå Hockey/MSSK sitta fast i ett helvetiskt ekorrhjul – och därför är det så viktigt att Fredrik Glader lyssnar på mig nu.
Strunta.
I.
Grundserien.
Det här laget befinner sig faktiskt en rätt unik situation. Här spelar fortfarande några av världens och Sveriges bästa spelare i en serie där det finns lag som vi vet aldrig kommer att kunna hota dem över en hel säsong. Att Luleå Hockey/MSSK ska missa slutspel, ens topp fyra, existerar knappt – och därför har man råd att tänka ett varv till över vad som är viktigt.
De två senaste säsongerna har Luleå Hockey/MSSK slutat etta i tabellen och skapat sig ett gyllene läge inför slutspelet, med hemmaplansfördel hela vägen till en eventuell avgörande SM-final. Inget fel med det – så länge man har resurserna för det. Årets lag har inte de resurserna, därför är det direkt nödvändigt för Glader att tänka om. Redan från start ska han vara väldigt tydlig, åtminstone inför sig själv och spelaartruppen, med att det inte finns någon tanke på att vinna grundserien.
Luleå Hockey/MSSK börjar brutalt, med en start som skulle kunna tjänstgöra som gråbergskross. Fyra bortamatcher fyra dagar i rad, tre av dem mot topplag, följs upp med ytterligare två matcher mot Linköping kommande helg. Det är en öppning som kan knäcka spelare, på riktigt, om de inte är förberedda.
Det vet jag att Luleåspelarna är.
Men jag vill inte att de ska bränna sitt krut redan nu.
Jag vill se Luleå Hockey/MSSK använda seriens inledning som språngbräda mer än något annat, jag vill se laget testa detaljer och varianter i numerära överlägen, jag tycker det är betydligt viktigare att hitta sätt att såra de här topplagen än att faktiskt göra det. Det finns ingen anledning att slösa kraft redan nu – det här ska bara handla om att skydda och förbereda spelarna inför slutspelet.
Först då ska Luleå Hockey/MSSK satsa allt på att vinna.
Luleå Hockey/MSSK orkar inte ligga på topp en hel grundserie. Men nio slutspelsmatcher, med hyfsat utvilat, samspelt och hungrigt lag, klarar man.
SM-guldet är ingen omöjlighet – trots tunn trupp.