Annika Thyni blev för fyra år sedan Kiruna IF:s första kvinnliga ordförande. Hon var en av fyra kvinnliga ordföranden i hockeyettan. De övriga 36 är män.
Lördagen den 8:e mars är det den Internationella Kvinnodagen. Det var 1910 som den socialistiska världsorganisationen Andra Internationalen instiftade dagen på initiativ av tyska kommunisten Clara Zetkin.
I Sverige firades dagen för första gången 1912.
– Det bästa hade varit om vi inte hade behövt den här dagen. Fast den behövs fortfarande för att medvetandegöra stora skillnader på grund av kön, säger Annika Thyni.
Thyni tillhör en av fyra kvinnliga ordförande i hockeyettan. Fyra av fyrtio.
– Det började med att jag arbetade som ideell kraft runt ishockeyn. Jag blev inlockad av Mona Lasu och stod och sålde puckar till puckkastningen. Sedan fick jag frågan om att vara med i styrelsen.
Thyni satt i Kiruna IF:s styrelse under 3 till 4 år innan den då sittande ordföranden Otto Andersson ställde frågan till henne. Första gången tackade Thyni nej, men ett år senare hoppade hon på som ordförande för Kiruna IF.
– Det var ett annat läge. Jag var inte längre gruppchef på jobbet med personalansvar. Jag kände också att det var en utmaning som lockade. Han sa aldrig för att det var att jag var kvinna – då hade jag nog aldrig hoppat på. Eller det hade i alla fall fått mig att tveka.
Det blev också dagen då föreningen för första gången fick en kvinnlig ordförande.
Annika Thyni hade redan innan sitt ordförandeskap i Kiruna IF stött på snedfördelade arbetsplatser. Hon började sin bana inom polisen i den yttre verksamheten. Det vill säga hon var patrullerande polis.
– När jag började polishögskolan 1990 så var det nog ungefär 25 procent tjejer. I dag är det väl fortfarande ett mansdominerat yrke. Här på ATK (Automatisk trafiksäkerhets kontroll) så är det omvänt. Här är det en av sex förundersökningsledare som är kille.
Hon förklarar att hon inte har stött på problem inom polisyrket för att hon var kvinna. 1996 blev hon mamma till sonen Simon och tog ut föräldraledighet. Under den perioden sökte hon också en tjänst som arbetsledare.
– Det var 1996 precis när det var närpolisreformen och då sökte jag tjänsten och fick den. Där kan vi snacka om jämställdhet eftersom det inte låg mig i fatet att jag var föräldraledig, säger hon och fortsätter:
– Jag har aldrig känt att det har varit en nackdel för mig att vara kvinna i polisyrket.
Annika Thyni
Men hon har också skräckexempel på hur kollegor inom polisyrket har uttalat sig om nya inom yrket och då har det handlat om såväl män som kvinnor.
– Fast då har det handlat om en jargong som var osund.
Hur menar du?
– Jag suttit på polisstationen i Kiruna med kollegor som öppet har tyckt att kvinnorna ska stå vid spisen. Samtidigt tycker jag att om man är öppen och ärlig om den inställningen får man väl ta diskussionen.
Vad svarade du då?
– Inget speciellt. Hade det varit huvuddelen av kollegorna som hade haft den åsikten så hade jag kanske inte varit kvar i yrket i dag. Men merparten av kollegorna var inte sådana, säger Thyni.
Är den inställningen en generationsfråga?
– Det tror jag nog. Jag har svårt att se att den inställningen är så ok i dag.
Kvinnliga sökanden till polisutbildningarna möjliggjordes så sent som för bara 65 år sedan. I dag så består poliskåren i Sverige av mellan 35 och 40 procent kvinnor. När Annika Thyni utbildade sig till polis 1990. När hon skulle göra den praktiska delen av utbildningen i Kiruna upptäckte hon en skev bild av kravställningen.
– Jag har ett klart minne när omgivningen ställde olika krav på oss när vi kom till den praktiska delen av våran utbildning. Vi var två tjejer och en kille som kom till Kiruna.
– Det blev oerhört provocerande för mig och Kajsa. Vi hade gått precis samma utbildning alla tre, men de äldre utredarna som jobbade tryckte verkligen på hur bra gjort det var av oss tjejer.
Hur tänker du?
– Att det var lägre förväntningar på oss på grund av att vi var tjejer – då var det som om att det blev orättvist mot killen som hade högre förväntningar på sig trots att vi hade samma utbildning.
Annika Thyni ser ingen fördel med att man inom poliskåren ska jaga en total jämställdhet. Hon trycker på att något annat är viktigare än att det blir hälften kvinnor och hälften män.
– Det viktigaste är att det är kompetensen som styr. De som blir poliser i någon form ska så klart vara lämpliga för yrket. Rent generellt så tror jag inte att någon varken vill bli favoriserad eller inkvoterad. Alla vill nog att det är ens egna förmågor och kompetenser som styr.
– Det ska aldrig vara så att det är en nackdel att vara varken man eller kvinna.
Har det gynnat dig i jobbet som polis att du är kvinna?
– Jag tror faktiskt inte det. Jag både tror och hoppas att det är jag som person som har påverkat mest i rollen som polis. Jag tror att alla skulle tjäna mer på att tänka människan och inte könet oavsett yrke.
Annika Thyni har också tagit med funderingar som har dykt upp i styrelserummet till sin arbetsplats hos polisen i Kiruna.
– Många av frågorna som vi pratade om i ishockeyn kunde jag ta med mig hit och prata om i ledningsgruppen.
Rent generellt är det ofta kvinnor i styrelsen i idrottsvärlden, men ganska sällan på posten som ordförande.
– Det är nog det klassiska med annonsen. Det är kanske en klyscha, men när en kvinna läser en platsannons så tänker hon det där kan jag inte och det där kan jag inte eller det där vågar jag inte. När en man läser samma annons så tänker han att det där kan jag lära mig istället.
Trots att hon under sina år har varit en av fyra kvinnliga ordförande samtidigt som männen var 36 eller till och med fler så har hon inte upptäckt att det har inneburit några problem.
– En mix av människor gör att det blir ett bättre klimat än om alla är stöpta i samma form. Oavsett om det är män eller kvinnor.
– När vi slutar prata om hbtq och allas lika värde så är vi i hamn. Samma sak gäller jämlikhet och när det längre inte är en fråga då behöver vi inte fundera i termer om jämställdhet.
När Kiruna IF har årsmöte i juni så kliver Annika Thyni av rollen som ordförande.
– Det är sundare att själv kliva av än att någon annan säger till dig att det är dags. Det är roligare att sluta med ett leende än att göra det som bitter och butter
Vad ska du göra med tiden när du kliver av?
– Säg det, men jag kommer nog att anpassa mig. Jag kommer nog inte släppa ishockey helt. Jag gillar att hålla mig i miljön runt matcherna, men nu tror jag att någon annan kan göra jobbet bättre, skrattar Annika Thyni.
Annika Thyni håller sin mamma Göta Karlsson högt.
Om du får lyfta fram en för dig viktig kvinna vem blir det då?
– Det är absolut min mamma (Göta Karlsson). Hon är en förebild på alla sätt.