Han är inte särskilt imponerad av den så hyllade Djurgårdsklacken.
– Det är skitfett när de är 8 000 på Hovet men en tisdag mot Rögle är det inte alls bra drag, säger André Jonsson och tillägger att han tycker man själva har en betydligt högre lägstanivå.
Han tycker att många av ishockeyklackarna runt om i landet är dåliga.
Däribland Skellefteå AIK:s.
Rivaliteten klackarna emellan är inte heller densamma som för några år sedan.
Vilket han tycker är tråkigt.
– Vi mötte Skellefteå 13 gånger en säsong, efter det kändes det ganska urvattnat, säger han.
– Och de kommer ju knappt upp hit längre.
Hur högt rankar du er?
– Vi är bäst i Sverige, svarar han – utan att tveka – och påpekar att man inte bara är röststarka och reser på många bortamatcher, utan även är kreativa och har en bra tifoverksamhet.
Supporterföreningen arbetar aktivit med att försöka locka till sig fler ungdomar.
Bland annat genom att arrangera tifokvällar och subventionera bortaresor.
Återväxten är också god enligt André Jonsson.
Samtidigt tycker han sig se en oroande tendens.
– Vi har höjt vårt publiksnitt med ett par hundra den här säsongen, men på H-läktaren kan det kännas lite glesare, säger han.
– Vi har kanske tappat en del kärnsupportrar.
Han tror det finns en risk för att ännu fler av de som har gjort klacken till det den är kommer sluta gå på matcherna om inte klubben börjar göra mer för att få SHL att byta riktning.
– Jag är lite orolig att vi som står på H-läktaren nu ska ge upp innan den nästkommande generationen är redo, säger André Jonsson och tillägger att han samtidigt blir hoppfull varje gång någon av de yngre förmågorna på läktaren kommer fram till honom och frågar om de kan få en flagga att vifta med.
I avsnittet, som kommer att publiceras under lördagen, och går att hitta på vår sajt – samt podcastplattformar som Acast, Spotify, Itunes och Podbean, där de tidigare avsnitten också finns, berättar han även om gemenskapen på ståplatsläktaren och hur tiden där har format honom.
Och mycket, mycket mer.