Ishallen i Malmberget håller på att rivas.
När kommunen inte ville satsa slöt hela samhället samman och bestämde sig för att ställa upp och bygga en av landets första ishallar. 1965 invigdes sedan ishallen i Malmberget och där har den stått sedan dess.
Men nu håller hela hallen på att rivas och för varje dag som går försvinner den bit för bit – minne för minne.
– Det är otroligt sorgset, man har många minnen därifrån. Det har varit ens andra hem under väldigt lång tid, så det känns i hjärtat, det gör det, säger Marcus Karlsson, som själv är aktiv spelare och styrelseledamot i Malmbergets AIF.
Idag är han 31 år gammal och har spelat i a-laget sedan han var 16-17. Men relationen till Malmbergets ishall sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden än så.
Han tog sina första skär i den kalla hallen för drygt 25 år sedan och växte upp ett slagskott därifrån med sin bror Andreas, som också spelar i MAIF.
– Jag tar med mig minnena från människorna man träffat där. Gamla lagkamrater och folk som varit runt laget. Det kommer man alltid förknippa med den gamla ishallen.
Vilket är ditt bästa minne därifrån?
– Det var med råge när jag tog med min förstfödde dit för att åka skridskor för första gången. Det slog alla härliga vinster som man varit med om. En obeskrivlig känsla av stolthet.
Marcus farfar Jarl "Jalle" Karlsson var inte bara ishockeydomare under många år, utan han var även en av de hjältar som ställde upp och byggde hallen på 60-talet.
– Man har ju fått höra historien om när farfar och alla ideella krafter var med och byggde den. De la ner sin fritid på att bygga upp den och nu är den snart borta. Det är sorgset, det är kniv i bröstet, det är det.
– Jag har haft gångavstånd till hallen och nu ser man hur hela Malmberget plockas isär, det är inte kul.
Familjen Karlsson med Andreas och Per på den övre raden, samt Marcus Karlsson med sonen Elias på den nedre raden.
Under sin uppväxt fick han se pappa Per Karlsson spela ishockey i samma islada. Per Karlsson debuterade i MAIF:s seniorlag 1978 och spelade sin sista match 2001.
– Isen var skön att spela på, det var ingen varm hall precis så den var väldigt bra. Många som kom dit och spelade tyckte att isen var perfekt, sen var väl allting annat kanske inte lika fint sista åren, säger Per Karlsson.
Även om den nya ishallen står redo kommer han att sakna den gamla, då ytterligare en bit av Malmbergets historia monteras ned.
– Jag var förbi där igår och det är bara plåttaket och träreglarna som plåten suttit fast i tidigare som är kvar. Innanmätet är borttaget, de har varit inne med en grävmaskin och grävt bort läktarna invändigt och matat sig utåt.
– Det är tråkigt att hela Malmberget försvinner. Man kommer aldrig kunna åka dit och titta, jämföra och minnas hur det var. Det är bara minnen som finns kvar, säger Per Karlsson.
Ishallen i Malmberget håller på att rivas.
Ishallen i Malmberget håller på att rivas.
Ishallen i Malmberget håller på att rivas.
Ishallen i Malmberget håller på att rivas.