Luleå Hockey var illa ute i början den tredje perioden, då man drog på sig tre utvisningar inom loppet av sex minuter, och vi var nog många som trodde att Frölunda när som helst skulle avgöra matchen.
Men de vilt kämpande Luleåspelarna lyckades att förhindra det.
Stärkta av det lyckades de några minuter senare att göra 2–1.
Det efter att Oscar Engsund, av alla människor, luckrat upp Frölundas försvar och frispelat Niklas Olausson.
Det dröjde inte många sekunder innan Johan Mattsson släppte ytterligare en puck förbi sig.
Jag tror inte Erik Gustafsson hade några större förhoppningar om att hans nedlägg skulle resultera i ett mål.
Men Einar Emanuelsson fick tag på pucken, åkte ifrån en motståndare, rundade sedan kassen och satte 3–1.
Frölunda kunde reducera till 3–2 efter att Joel Lundqvist brutit ett slarvigt uppspel av Erik Gustafsson.
Fast närmare än så kom inte Roger Rönnbergs lag.
Segern var viktig för Luleå Hockey, som var chanslöst i förra säsongens semifinal, och sedan dess har förlorat två matcher till i Scandinavium.
Men jag har svårt att se hur man ska kunna slå Frölunda i bäst av sju matcher.
Vilket man förmodligen kommer behöva göra för att kunna vinna guld.
Luleå Hockey har det mesta.
Man har ett system som alla spelare tror på och följer.
Man har två bra målvakter, tre kompetenta backpar, och fyra kedjor som kan bidra.
Åtminstone när man är skadefria.
Men Thomas Berglund har ännu inte lyckats hitta en lösning på powerplayproblemet.
Och utan ett fungerande powerplay är det svårt, ja nästan omöjligt, att gå hela vägen.