Det var när pucken slogs in i Luleå Hockeys zon, med fem minuter kvar av mittenperioden, som Ludvig Jansson åkte in framför Emil Larsson och försökte honom från att nå fram till den först.
– Jag försökte bara skapa utrymme åt mig skälv så att jag kunde åka och hämta den utan att bli fastlåst av honom vid sargen, berättar han.
Efter att ha tittat närmare på den tryckare han gav Emil Larsson, och konstaterat att hans axel träffade Örebroforwarden i ansiktet, beslutade sig domarna för att ge Ludvig Jansson ett matchstraff.
– Jag tycker det är extremt hårt, säger han – och tar sig för huvudet – innan han fortsätter:
– Jag hade ingen fart, och det var ingen uppåtgående rörelse. Han är en stor spelare, men kom kanske in i situationen lågt. Pucken är en bit ifrån, men jag tycker som mest att det är en tvåminutare. Det är oavsett vad klantigt av mig, jag satte ju laget i en dålig sits.
Emil Larssons agerande, efter domarna hade signalerat för utvisad, irriterar Ludvig Jansson.
– Han skrattade åt mig när jag åkte därifrån, berättar han.
Varför tror du att han gjorde det?
– Jag vet inte.